2011-11-27

Söndag

Den här söndagen var, om möjligt, ännu segare än vad mina söndagar brukar vara. No energy whatsoever. Energin tog slut redan i fredags. Det är farligt med pub efter skolan när man inte ätit sedan lunch, jag var körd redan efter mitt första glas vin... Men kul hade jag. Tyvärr lämnade det inte mycket festlust kvar åt lördagen. Det blev visserligen mycket dans hemma i Haris fullproppade hem, men på väg till stan bestämde jag och Jasmin oss för att åka hem istället för att dra vidare. Trots det vaknade vi som två zombies imorse. Min mage tål ingenting längre har jag kommit fram till, varken kyla, alkohol eller mat. Buhu. Gasade ihjäl Jasmin inatt.... skooojaaa... inteee... eller? (hör mamma säga "EN FIN DAM?!")

Nu vill jag helst bara att ha måndag och en ny vecka. Jag vill tillbaka till skolan för att börja knyta ihop säcken kring mitt projekt, jag vill ha den där tillfredsställande känslan när man ser resultatet av ett arbete man hållit på med länge. Jag är peppad och redo. Ska utnyttja mitt pepp-mode och cadda lite innan läggdags.


Gissa om jag blev glad när mamma kom hem från Tyskland med en påse full av godsaker. Gissa om jag fick ont i magen.

2011-11-25

From school


1. Studiebesök på slottet. 2. Lunch på Vapiano i Gamla stan. 3. Mitt arbetsbord i skolan, med cookies som vanligt.
4. Paus från arbetet med fyra i rad, som jag äger alla på, hehe *vinnarskalle*. Jag hade faktiskt högsta rank i detta spel på blip.se en gång i tiden. Just for your information...

2011-11-25

Busy week


Jag har inte varit lika effektiv som jag önskat denna vecka trots att jag har kommit hem sent varje dag. Story of my life. Kan inte jag bara en gång få känna "åh det här gick ju snabbt, jag är klar!". Det händer inte mig. Det är inte menat för mig. Idag slösade jag till exempel över två timmar(!) på att hitta en funktion som försvunnit på AutoCAD. Ville döda AutoCAD. Jag var så frustrerad att när jag tillslut hittade det fick mina klasskamrater bevittna några glädjetårar. Det känns så bra att vinna över datorn. Jag undrar hur många krig jag kommer att utkämpa mot alla de program vi måste lära oss.

Imorgon efter skolan är det äntligen dags för arkitekternas nya bar att invigas. Vår pub brann tyvärr ner i våras och har inte fixats förrän nu, därför har arkitektstudenterna fått crasha andras pubar på KTH eller pubar utanför skolan. Vi har iallafall lyckats väldigt bra med att hålla igång vår fredagstradition trots det! På lördag ska Haris firas och på söndag ska jag, om jag orkar vilket jag är ytterst tveksam till, ta mig till skolan för att jobba på projektet. Heja mig.

2011-11-21

Random om skolan

På väg till skolan idag träffade jag på min studievägledare från gymnasiet. Kanske inte en big deal, men jag känner en väldig tacksamhet för henne. Hon hjälpte förvirrade mig under många av mina "I don't know what to do and I feel like crying"-stunder. Jag gick till henne så många gånger att hon bland alla tusen elever visste vad jag hette, vilken klass jag gick i, vilka betyg jag hade och vad jag ville plugga i framtiden. Och hon engagerade sig i att hjälpa mig, hon mailade KTH åt mig, tog reda på information åt mig - sådant som hon egentligen kunde sagt åt mig att göra själv. Jag har ett tag funderat på att skicka ett mail till henne för att tacka henne en gång till och säga att jag har kommit in och är jättenöjd, men det har aldrig blivit av. Shame on me. Idag fick jag som tur chansen att face to face tala om för henne hur mycket hennes hjälp betytt för mig. Och hon frågade om jag vill komma när skolan har "karriärdag" för att prata om min utbildning... Of course I will! Tänk om någon förra året, under vår karriärdag, hade sagt att jag kanske kommer att stå och berätta om arkitektutbildningen. Jag hade sagt no to the way.

Tänk om någon förra året hade sagt att mitt andra projekt blir att rita ett helt hotell. Jag hade sagt no to the way... Men nu ritar jag det. Det är otroligt vad man kan klara om man måste. I början kunde jag bli nervös när vi fick en uppgift och tänka hur i helvete ska jag klara det här? Jag kände mig som den enda som tänkte så. Men det tankesättet är gone, det gäller bara att se allt som en utmaning som man kommer att klara om man vill.

På tal om projektet, det har blivit dags för mina nära och kära säga adjö till mig tills det är över. Snart kommer jag återigen att befinna mig i det där tillståndet då inget annat existerar än skolan. Jag har inte saknat stressen, men jag måste erkänna att jag har saknat de sena kvällarna i skolan och att vara så engagerad i ett arbete som jag var under förra projektet. Jag har mycket att göra och slutkritiken närmar sig, och jag blir irriterad över att jag fortfarande känner mig ganska lugn. Det här är nämligen mitt problem, jag börjar inte prestera ordentligt förrän jag får panik, och det får jag när det är för lite tid kvar. Men it's cool, jag klarar det.

2011-11-16

MetalStorm

Både jag och min pojkvän är spelnördar som har lika lätt för att bli beroende av spel. Det spelar ingen roll om det är ett litet mobilspel - spel är till för att nördas. Det senaste på listan är MetalStorm på Iphone, ett spel där man flyger stridsflygplan. Perfekt då vi kan möta varandra online och spela tillsammans mot andra. Perfekt då det bara tog mig några timmar att äga honom på det. Här nedan blir han pissed off för att jag egentligen ska låta honom skjuta ner mig för att han ska få pengar, men jag kan inte låta bli att skjuta ner honom gång, på gång, på gång...


Lägg märke till: 1. Hur många gånger min pojkvän kallar mig efterbliven. 2. Hans bortförklaringar som att han "kör sakta" och att "det buggar". Det bästa är ändå den kärleken vi känner för varandra när vi skjuter ner alla andra tillsammans...
Eller who am I kidding, det bästa är när jag skjuter ner honom tre sekunder efter start MOHAHA.

2011-11-16

Study



Sitter och caddar, skissar och bläddrar i tidningar. Illustrerad Vetenskap har numera ersatts av arkitekturtidningar... Mina söta föräldrar kom även hem med en present åt mig för någon dag sen, böcker om modern arkitektur, och jag blev sådär nördigt glad. Det är precis vad jag behöver - inspiration, inspiration, inspiration.

2011-11-15

Liveblogging

23:09: Halvlek. Måste samla mig lite. Mitt psyke orkar inte matcher som denna. Har både legat på golvet i fosterställning och hoppat runt av lycka. Det finns en gnutta hopp fortfarande. Please God don't kill it. Det står 2-1 till Portugal som tyvärr varit bättre i första halvlek... men också jävligt irriterande. Kan alla portugiser göra mig en tjänst och SLUTA LIGGA PÅ MARKEN OCH GRÅTA VARANNAN MINUT?! "!¤#&#!!¤# Får seriösa dampanfall. Back to hell now.

23:15: 3-1 och rött kort. That pretty much killed it.

23:25: MÅÅÅÅL!!!

23:32: Mål. 4-2 till Portugal. Orkar inte den här matchen mer.

23:39: Ne kontam Begovic. Ne kontam sta radis. Probaj stajati u sredini gola. Molim te, probaj.

23:40: 6-2. Ah men hejdå.

23:52: Slut. Jag är också slut. Vilken psykiskt jobbig match att kolla på. Allt jag tänker på nu är matchen i Paris och den orättvisa straffen som ledde till denna match... Men som sagt, det är bara att fortsätta kämpa, heja och hoppas. Igen.

2011-11-15

Sretno Zmajevi!

Ikväll går vi antingen vidare till EM eller snubblar över mållinjen, igen. Ikväll kommer vi antingen att dansa, hoppa och gråta av lycka eller få en smäll på käften, igen. Jag hoppas liksom de flesta bosnier with all of my heart att vi äntligen får vår välförtjänta plats, men oavsett hur det slutar kommer vi att kämpa och heja lika mycket igen, och igen och igen.

Alla bosniers älskade Erik Niva har återigen beskrivit det så underbart i artikeln som gav mig gåshud och en och annan tår i ögat. Han fattar att det är mer än bara fotboll. Läs artikeln HÄR! Tack Erik för att du delar med dig av vår historia.
Denna gång blir det tyvärr inget hejande med en massa andra bosnier (hade helst av allt stått och gapat i Lissabon) utan ikväll hejar jag, och kanske gråter, tillsammans med familjen. Sretno BiH!!!



2011-11-14

Said that I'm leaving on Monday morning

Stickat från H&M.

2011-11-10

Life keeps getting better

Livet blir bättre och bättre för varje år. För varje dag lär jag mig mer om mig själv, om vad jag vill, om vad jag behöver och inte behöver för att fortsätta vara lycklig som jag är. För varje dag blir jag bättre på att släppa sådant jag har svårt för att släppa, på att våga sådant jag är rädd för att göra och på att tro att jag kan klara precis vad jag vill klara. Allt är inte perfekt, men det behöver inte vara det. Jag vet att svårigheter och jobbiga perioder väntar, men det gör inget - de går över. Jag har så mycket kvar att lära och jag vill ta in allt som livet har att ge. Jag är tacksam för allt jag har och för att jag har insett att det egentligen bara är jag som kan garantera min egen lycka. Det är jag som väljer vad jag ska lägga fokus på och värdera. Och jag blir bättre på det för varje dag.
Livet är fantastiskt och blir bättre för varje år, varje dag, varje erfarenhet och varje lärdom. Det är allt jag har att säga idag.


2011-11-09

You shoot me down, but I won't fall, I'm titanium



2011-11-08

Love is my drug, is my medicine


Sitter i mitt rum och äter min pojkväns mors hemlagade bajadera som är bland det godaste jag vet. I don't know how the woman does it. Jag har fått ett lass med mig hem men känner på mig att jag snart kommer få åka till Uppsala för att plocka hem lite mer innan de försvinner. Och pussa hans mamma lite extra som tack!

Any to the way, tisdag idag, vilket betyder en lång dag full av föreläsningar. Jag lyckades hålla ut utan att somna en enda gång, woho! Innan läggdags ikväll måste jag fixa lite skisser inför morgondagen. Jag kan inte längre använda mig av ursäkten att jag "skissar i huvudet"... Men känner jag mig själv kommer jag att "skissa i sömnen" snart.

2011-11-06

Girls' night


Jag har verkligen hunnit sakna kvällarna med mina underbara tjejer. Gänget var tyvärr inte helt complete igår, men nästan.

2011-11-06

Bajram Serif Mubarek Olsun

Till alla er som firar, Bajram Serif Mubarek Olsun. Jag hoppas ni har en bättre bajram än jag...

2011-11-04

Tack pappa

Har suttit och caddat med pappa i ett par timmar, men andra ord arbetat med datorprogrammet AutoCAD. Jag fäller en tår av lycka för att jag har pappa som min privata instruktör som förklarar varje steg och funktion tio gånger för att jag ska förstå, tillskillnad från det opedagogiska föredraget i skolan som lämnade de flesta av oss som en bunt frågetecken. Äntligen får jag känna mig lite bortskämd. Jag har en egen instruktör, en egen kritiker och jag ärver hans fina ritverktyg som jag inte orkar betala för som student.

Men det allra bästa med att ha en pappa som är arkitekt är hans delaktighet i min vardag. Han vet vad jag pratar om och han förstår hur jag tänker bättre än någon annan när det kommer till allt estetiskt. Pappa har uppmuntrat mitt intresse för det sedan jag kunnat stå på två ben. Jag fick göra allt möjligt tillsammans med honom, från att sitta och rita bredvid honom när han tog hem arbete, med hans pennor, sudd och möbelmallar, till att klippa och klistra collage, bygga hus med lego, rita och måla, gå till hobbyaffärer och köpa modellbyggen, göra utflykter till olika ställen, lyssna på hans historier om hus, platser, människor - sanna som påhittade. Jag har alltid sett upp till allt han gör och älskat att få dela intresset med honom. Hans tycke har alltid betytt mest och hans beröm för mina teckningar och påhitt har alltid varit äkta. Han såg alltid mina kvalitéer bättre än någon annan. Det gör han fortfarande.
Och idag går jag återigen till honom först när jag kommer hem, för att berätta och visa det jag gjort under dagen, precis som femåriga jag som kom hem från dagis och ville visa pappa vad jag gjort under ritstunden.

Jag är lycklig som har en pappa med ett fantastiskt engagemang som har betytt mycket för vem jag blivit och vad jag brinner för. Det känns inget annat än naturligt att vi återigen delar vårt gemensamma intresse. Något som bara är vårt, något som ingen annan i familjen förstår. Något som vi kommer att dela livet ut, bara pappa och jag.



Jag lyckades till och med göra en cheesy CAD-hälsning som tack. The architect's way of showing love, haha.

2011-11-03

Your love is a song


2011-11-03

Inside the box is the new outside the box



Morgonen började med ett guidat besök på Beckholmen, platsen för vårt nya projekt. Ett riktigt förorenat och dystert ställe vid Djurgården, särskilt en grå höstmorgon som den idag. Jag såg lagom road ut i min skyddshjälm och väst. Där någonstans på ön ska jag få in ett hotell... Wish me luck.
Resten av dagen gick jag runt i ritsalen och störde de andra då min hjärna inte orkade vara kreativ längre. Det är inte alltid det lättaste, speciellt när man som jag har svårt att bli nöjd med en idé. Man försöker tänka nyskapande, annorlunda, "outside the box" and yada yada. Alla ska vara så himla outside the box hela tiden. Jag tror jag ska börja tänka inside the box. Inside the box is the new outside the box.
Efter skoldagens slut drog mitt lärarlag hem till en av våra lärare för att kolla på Star Wars-filmer. I utbildningssyfte. Jag bara älskar våra lärare!