Lana Karat -




2011-11-04

Tack pappa

Har suttit och caddat med pappa i ett par timmar, men andra ord arbetat med datorprogrammet AutoCAD. Jag fäller en tår av lycka för att jag har pappa som min privata instruktör som förklarar varje steg och funktion tio gånger för att jag ska förstå, tillskillnad från det opedagogiska föredraget i skolan som lämnade de flesta av oss som en bunt frågetecken. Äntligen får jag känna mig lite bortskämd. Jag har en egen instruktör, en egen kritiker och jag ärver hans fina ritverktyg som jag inte orkar betala för som student.

Men det allra bästa med att ha en pappa som är arkitekt är hans delaktighet i min vardag. Han vet vad jag pratar om och han förstår hur jag tänker bättre än någon annan när det kommer till allt estetiskt. Pappa har uppmuntrat mitt intresse för det sedan jag kunnat stå på två ben. Jag fick göra allt möjligt tillsammans med honom, från att sitta och rita bredvid honom när han tog hem arbete, med hans pennor, sudd och möbelmallar, till att klippa och klistra collage, bygga hus med lego, rita och måla, gå till hobbyaffärer och köpa modellbyggen, göra utflykter till olika ställen, lyssna på hans historier om hus, platser, människor - sanna som påhittade. Jag har alltid sett upp till allt han gör och älskat att få dela intresset med honom. Hans tycke har alltid betytt mest och hans beröm för mina teckningar och påhitt har alltid varit äkta. Han såg alltid mina kvalitéer bättre än någon annan. Det gör han fortfarande.
Och idag går jag återigen till honom först när jag kommer hem, för att berätta och visa det jag gjort under dagen, precis som femåriga jag som kom hem från dagis och ville visa pappa vad jag gjort under ritstunden.

Jag är lycklig som har en pappa med ett fantastiskt engagemang som har betytt mycket för vem jag blivit och vad jag brinner för. Det känns inget annat än naturligt att vi återigen delar vårt gemensamma intresse. Något som bara är vårt, något som ingen annan i familjen förstår. Något som vi kommer att dela livet ut, bara pappa och jag.



Jag lyckades till och med göra en cheesy CAD-hälsning som tack. The architect's way of showing love, haha.

Kommentarer
Postat av: A

Tycker du ska vara väldigt tacksam. Alla har inte föräldrar som är utbildade till det deras barn vill bli utbildade. Svaka tebi cast a tako isto svaka cast djeci sto se bore bez pomoci od svojih roditelja.

2011-11-04 @ 12:17:19
Postat av: Tina

Hade ni bal och gick du på det när du slutade Gymnasiet? Hur såg din balklänning ut då?:) jag har försökt att leta lite bland dina inlägg men jag hittar inget... Kram

2011-11-04 @ 13:28:43
Postat av: Lana

A: Jag är väldigt tacksam och lycklig för det, som jag skrev i inlägget.



Tina: Vi hade ingen bal i gymnasiet, vi hade bal när vi slutade nian.

2011-11-04 @ 15:24:41
URL: http://lanakarat.blogg.se/
Postat av: Anonym

Vad kan du laga för mat ? :D Ge exempel osv

2011-11-04 @ 17:49:07
Postat av: Amina

Vad roligt och det är samma sak här, allt jag pratar om så förstår min pappa om vad jag pratar och mina ideer osv.. en bra känsla eller hur? Våra pappor äger, haha! :D

2011-11-04 @ 19:27:46
URL: http://aminadz.blogg.se/
Postat av: Anonym

Hej Lana ! Har det hänt under gymnasietiden att du pluggat till ett Vg/Mvg prov dagen innan ? Alltså läst typ en hel bok som man ska ha pluggat på.

2011-11-06 @ 14:21:27
Postat av: Lana

anonym: Haha, många gånger... Jag är en sista minuten människa så jag pluggade sista dagen (natten) till de flesta prov vi gjorde. Inte att rekommendera om man vill sova ordentligt! Oftast har jag dock haft kunskaper om ämnet innan genom att hänga med på lektionerna osv, så att pluggandet dagen innan egentligen blir som en repetition. Om jag har läst en hel bok dagen innan är jag osäker på , men nästan.

2011-11-14 @ 21:34:06
URL: http://lanakarat.blogg.se/

Leave a comment:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback