2011-09-30

Betonggalan



Betonggalan var ungefär lika nördig som vi föreställt oss! För det mesta visste jag inte om jag skulle skratta eller fascineras åt att det faktiskt finns så mycket att säga om denna bransch. Men eftersom vi var ett gäng på tjugo personer hade vi hyffsat kul, för det mesta gick alla omkring och raggade drinkbiljetter. Fattiga studenter och gratis dricka är den bästa kombinationen. Jag orkade inte dra vidare efteråt och kom hem vid midnatt. Det gäller att ha energi för fest ikväll och imorgon kväll, och skola i helgen. Jag börjar sakta men säkert inse att jag tagit mig vatten över huvudet med mitt projekt...

2011-09-29

Onsdag

Från att knappt ha gjort något dessa dagar, förutom att skrynkla ihop skisser och kasta dem i papperskorgen, till att ha en lång, hektisk dag med studiebesök, lärarvägledning och informationsmöte med massa krav och anvisningar att hålla reda på. Bland annat fick vi veta att uppgiftens deadline är tidigare än vad vi alla trodde. Mindre tid är precis vad jag behövde, tack! Efter idéskisss nummer 4526 bestämde jag mig äntligen för vad jag ska göra, vilket var på tiden då frustrationen började växa ordentligt. Skönt att man som vanligt aldrig är ensam om sina bekymmer. Vi var återigen ett gäng kvar i ritsalen på kvällen, vissa av oss så yra och trötta att vi inte kunde göra annat än att sitta och skratta åt allt och alla - ett tecken på att man borde gå hem.

Jag kommer att få offra min fritid helt och hållet tills projektet är klart. Men inte riktigt än. Imorgonkväll ska vi på Betonggalan på Grand Hotel. Yeah, you heard me, betong! Det lät för lustigt för att inte gå. Vi hoppas på goodiebags med betong i, kan vara användbart till våra modeller. Det får iallafall bli förfest i ritsalen! Även fredagskvällen kommer spenderas med lite av klassfolket på hemmafest. Sedan blir jag förmodligen tvungen att spendera lördag och söndag i skolan...
Men hellre det än att skriva tenta!

2011-09-27

Crash into me at full speed, we can collide

Det är inte lätt att vara kreativ när det står totalt still i huvudet, därför tog jag mitt pick och pack och åkte hem från skolan ett par timmar tidigare idag. Hade ändå bara suttit vid arbetsbordet och spelat Wordfeud (jag vet att ni också nördar det, utmana lanakarat). Jag har i stort sett ägnat resten av dagen åt att ligga i sängen och lyssna på musik, och kommit fram till att jag är extremt sugen på att gå ut och dansa. Igår trodde jag att jag var nöjd med att ligga hemma med min bok och känna mig som Birgitta 60+, men så fick man myror i brallan... Ants in the pants. I helgen väntar förhoppningsvis lite festligheter.

 


2011-09-26

"Studenterna på Arkitekturskolan mår dåligt"



Detta kom minst sagt som en överraskning. Iallafall för mig som gått på skolan i några veckor och inte upplevt något negativt än. "Det finns upprepade exempel på elever som gråtit under kritiktillfällen där de fått väldig hård kritik av gästlärare". Det här kom ju lagom inför vår första slutkritik nästa vecka, haha! Jag tror nog att det kommer gå bra ändå, men det är självklart oroande att det finns studenter, om än en liten del, som känner så här.

2011-09-25

Everything is fine

Härliga dagar, härliga helg. Livet är härligt. Jag spenderar dagarna på skolan, lunchar och fikar med nya och gamla vänner, umgås med min pojkvän under lediga stunder och njuter av hösten. Det är vad som händer i mitt liv. Jag har det väldigt bra måste jag säga.


Bilderna är tagna under dagens promenad i Uppsala, där jag spenderat både fredagskvällen och lördagen. Jag måste bara uttrycka min glädje över min nyköpta skinnjacka! Jag har suktat efter den länge men tyckt att den varit för dyr för min plånbok... tills jag hittade den för halva priset. Lucky me!

2011-09-25

Books



Eftersom allt skolarbete görs i skolan har jag sällan plugg när jag kommer hem på kvällen, vilket betyder att jag har tid att ägna åt läsning istället. Idag passade jag på att köpa några nya böcker. Jag kommer nog aldrig att kunna njuta av en film som av en bok, jag kan bli helt besatt tills jag läser ut en bok, förutsatt att boken är bra. Jag lär spendera hela söndagen läsandes om ingen lyckas få ut mig ur lägenheten.

2011-09-20

Tisdag

Lämnade skolan vid nio idag. På kvällen, vill säga. Det är än så länge mitt rekord, men det kommer antagligen bli sleepovers i skolan när vi har större projekt att lämna in. Jag kan trösta mig med att jag inte är ensam! Vi är alltid ett gäng som är kvar sist, vissa av oss är mer ambitiösa (läs: långsamma) än andra. Vår ritsal är katastrofal redan efter några veckor, man måste kliva över allt skit på golvet för att komma fram. De senaste två dagarna har vi även jobbat med gips, det ser med andra ord ut som att någon gått runt och hällt ut mjöl överallt. Mina händer är också a mess. De är fulla av fläckar och tuschstreck som inte kan tvättas bort, precis som de alltid var när jag var yngre och färgpennorna var mina bästa vänner. Superlimmet på mina fingrar går inte heller att tvätta bort. Superlim är inget att leka med har jag märkt. Det bästa var när jag läste varningstexten högt och skulle göra mig märkvärdig genom att säga "Haha, hur fan ska man få det i ögonen!? Den som lyckas få det i ögat borde inte ens få röra flaskan". Next thing I know rinner mascaran ner för kinderna och jag måste springa till toaletten för att skölja ur. Men jag överlevde lite lim i ögat. Jag har inget emot mina nerritade händer heller, de påminner mig om att jag ägnar mina dagar åt att skapa något med mina egna händer. Arkitektur äger.

2011-09-19

Off to school



Tillbaka till skolan efter en välbehövd helg. En helg utan jobb, fest, plugg eller sjukdom, en helg då jag bara har tagit det lugnt och umgåtts med nära och kära, och lyckats göra ett och annat vettigt som att städa och träna. Ja, det är sant.

Jag har mycket att göra denna vecka, får nog säga hejdå till mitt hem för det lär bli flera sena kvällar vid arbetsbordet i skolan... Inte ikväll dock, för min kära mamma har bokat helkroppsmassage åt oss. Det, om något, är välbehövt.

2011-09-17

In the light of sun

En underbar fredagskväll med middag, utomhusfika i solnedgång, bio och extra mys till ära av vår 20-månaders dag.










2011-09-15

Vardag


Denna vecka har inte börjat fullt lika bra som de tidigare, jag har känt mig omotiverad, oinspirerad, oansvarig och allt annat på O. Jag som talade så gott om september har glömt bort hur segt det är att vakna till grått mörker. Som tur är det jobbigaste egentligen att ta sig upp ur sängen och ta sig hem efter en lång dag, för när jag väl är i skolan, träffar mina kära kamrater och jobbar med sådant jag tycker om känns det mycket bättre. Att plugga är så mycket lättare när man älskar skolan. Men, kul i skolan eller inte, helg är alltid lika uppskattat och jag är glad att det redan är fredag imorgon!

2011-09-12

Amelas blogg

Till alla er som vill bli inspirerade, eller helt enkelt njuta av lite bilder från Chicago, gör ett besök på Amelas blogg där hon skriver om hennes liv som praktikant på Svenska Handelskammaren. Jag hoppas att hon har det lika underbart i fortsättningen som hon har det nu! Hade jag haft mer pengar hade jag redan crashat hos henne...


2011-09-12

Who's gonna save the world tonight

Vilken helg. Upp och ner, ner och upp, över på en sekund. Efter jobbet i lördags hade Agnes sin födelsedagsmiddag. Eftersom jag var slut efter veckans alla sena dagar planerade jag att åka hem efter middagen, men ändrade mig ganska snart och följde med hela gänget på omkring 15 personer till Amba. Tur det då jag hade en riktigt kul kväll! Roligaste, och lökigaste, utekvällen på länge. Mycket folk, mycket dans, mycket svett. Som en bonus lyckades jag ragga till mig sällskap hem. Kom hem klockan fyra, next thing I know väcks jag av väckarklockan för att trotsa min egen naturlag och åka till Uppsala fastän varje cell i min kropp bönar och ber om vila. Jag borde lyssnat på stackars cellerna eftersom dagen slutade i ett gråtsammanbrott av trötthet, antagligen i kombination med some kind of hormonrubbning. Min käre pojkvän satte mig på första bästa tåg hem men gråtfesten tog inte slut där. I ett försök att få mig att inse hur obetydligt det jag gråter och stressar över är berättade mamma annat som fick mitt hjärta att vilja spricka. Har inte gråtit så häftigt på länge. Men jag behövde gråta ut. Jag behövde även denna lediga dag. Jag struntar i vad jag missar idag, jag måste få lite tid att bara ligga hemma och ta hand om mig själv. Det må låta fjolligt, men så är det.

2011-09-10

September days


Jag älskar september och sensommaren. Jag älskar den lite friskare luften men att man fortfarande kan känna det sista av solens värme. Jag älskar att de vardagliga rutinerna har dragit igång, men inte tillräckligt för att ha hunnit tröttna än. Jag älskar att det börjar bli lite kyligare om kvällarna, inte så att jag fryser, men tillräckligt för att vilja krypa ner under täcket. Det får gärna räcka med september, mer höst och vinter behövs inte.


2011-09-10

Sista arbetsdagen

För 2,5 år sedan när jag började jobba i babybutiken var det ett perfekt extrajobb för 17-åriga mig. Nu har jag länge känt att jag har växt ifrån det och att min fritid på helgdagarna har blivit värd mer, särskilt nu när skoldagarna har blivit mycket längre, därför sa jag upp mig. Jag har dock haft det väldigt bra här. Det känns lite sorgligt att det är min sista arbetsdag, men samtidigt skönt att jag kommer slippa kolla ut mot blå himmel och önska att jag var ledig istället. 

Under tiden jag står här bakom kassan
och sörjer min förlorade soliga lördag läser jag en ny kommentar på bloggen som får mig på gott humör. Jag uppskattar verkligen varje positiv kommentar, och som jag har sagt tidigare blir jag rörd när någon främmande människa lägger ner tid på att uppmuntra mig och ge mig en komplimang utan någon som helst egen vinning. Självklart glädjer även kommentarens innehåll mig, men det betyder mer för mig att någon jag inte känner kan glädjas för min skull. Jag vet att jag har många läsare som sorgligt nog skulle gotta sig i min olycka, som till och med försökt bidra till min olycka, därför är det lika härligt varje gång jag blir påmind om vilka fantastiska främlingar det finns, som läser min blogg, som ler när jag skriver att jag är lycklig, som har förmågan att glädjas åt andra. Förmågan att glädjas åt andra och inte låta avund och dålig självkänsla ta över är otroligt värdefull, tänk vad mycket bättre det skulle vara om alla hade den. Tack fina människor.

Ikväll ska jag umgås med några andra fina människor. Vi ska fira Agnes födelsedag! Jag har hunnit sakna tjejerna mycker under dessa två veckor så jag ser verkligen framemot kvällen.

2011-09-08

Arkitekturskolan










1. Mitt arbetsbord. 2. En av mina modeller från förra veckan. 3. Killarna leker i ritsalen. 4. Jag och Adnan kör battle i vem som bygger högst på en minut. 5. Jag vann. 6. En massa bitar. 7. Min lermodell från förra veckan. 8. Min än så länge halvtomma hurtslåda. 9. Lunch med Jasmin. 10. Uppmuntrande klistermärke på tåget efter en lång dag.

2011-09-08

Älskade Paris

Jag ska äntligen få återse mitt älskade Paris! Igår köpte vi biljetter för att åka och heja på Bosnien när de spelar sista EM-kvalmatchen mot Frankrike. Vi åker över ett dygn och får en hel dag i Paris med match på kvällen. Jag vet inte om jag ska gråta av lycka för att jag åker tillbaka till staden som jag blev så väldigt förälskad i, eller om jag ska gråta av sorg för att jag bara ska spendera en dag där! Jag har delade känslor kring detta, det gör ont i hjärtat måste jag säga, men att stanna mer går inte på grund av skola och pengar som ska sparas för annat. Jag ska dock vara nöjd med det jag får. Jag har hela livet framför mig att besöka Paris (jag är så bra på att trösta mig själv i bloggen, märker ni det?) och det ska bli helt underbart att stå i Bosniens hejaklack igen, de enda gångerna jag är fullt engagerad i fotboll med hjärta och själ, och skrika med min ynkliga tjejröst bland alla huliganer. Resan till Estland 2009, när vi tog färjan över med tusentals bosnier för att heja på Bosnien, är fortfarande bland det galnaste och roligaste som hänt mig. Men det är en helt annan historia.

Paris, oktober 2010.

2011-09-05

Måndag

Min förkylning gör inte långa dagar lättare, det känns som att jag går runt med en tennisboll upprtyckt näsan. Jag vet inte om det är för att det är måndag, eller för att jag var kvar i skolan till fem och hade spelkväll med lärarlaget efteråt, eller om det är för att snortennisbollen blockerar syretillförseln till hjärnan, men jag är totalt slut. Jag ska gå och lägga mig nu med min för närvarande bästa vän, mr. Nässpray.
Det är synd att jag varken har energi eller inspiration nog för vettigare inlägg i bloggen dagar som dessa, speciellt då många nya läsare har hittat hit. Men det kommer, hoppas jag. Jag hoppas även på lite mer energi. Det tar väldigt mycket på krafterna att ta in mycket nytt fortfarande. Det är en väldans massa man ska hålla reda på, komma ihåg, hinna med, lära sig om hur skolan och undervisningen fungerar och samtidigt vara aktiv och hålla ut en hel dag. Det är inte konstigt att man är trött. Men jag antar att det lugnar ner sig en aning längre inpå terminen (ja, jag försöker trösta mig själv).

2011-09-05

Flowers for Srebrenica

Tidigare idag åkte jag till SVT-huset för att lägga några vita liljor och med det hedra offren och delta i den tysta protesten mot SVT och dokumentären som sändes. För er som undrar vad det handlar om kan ni läsa det här.

Allt är inte svart eller vitt i något så komplext som krig, det finns alltid mycket man kan ifrågasätta, undersöka och forska kring. Presentera gärna teorier, men grunda dessa teorier på sakliga källor. Om det är något som en påläst, källkritisk människa hade ifrågasatt först så är det denna dokumentär och människorna bakom den. Ikväll sändes andra delen där Al-Qaida kopplas till Bosnien och jag visste inte om jag skulle skratta eller bara sucka. Jag bytte kanal tillslut.

Efter att den sista delen sändes har Facebook-gruppen förvandlats till ett forum där man mest driver om det hela eftersom mycket i dokumentären var skrattretande, men jag vill dela med mig av en kommentar som faktiskt är värd att läsas: 
"Att vissa inte vill eller orkar bry sig om detta finner jag ganska tragiskt. Att vissa tycker vi är löjliga för att vi engagerar oss finner jag också väldigt tragiskt. Men ni bestämmer över era liv och era åsikter, men att vi är löjliga? Jag personligen anser att det är oerhört viktigt på grund av att vi i två avsnitt som nu visats i SVT menar på att serberna är offren och att det är Bosniernas eget fel att det skedde folkmord. Det målas upp att muslimer är stora stygga vargen som ska ta över västvärlden och om du inte gillar det ja då ska vi mörda dig. Dessutom är det sjukt mycket faktafel, egna vinklingar och slutsatser som är skrämmande. Det är politisk historierevisionism när det är som värst och den formen av propaganda och försök att korrigera historien är bland det farligaste som finns. Jag skäms över att vara svensk dagar som dessa! Jag skäms över SVT! Men samtidigt så är jag glad att jag har haft kunskap om denna konflikten sedan tidigare så att jag kan skilja på skit och sanning!" - Johan Wikman


2011-09-04

Take it easy


För mycket att göra och för lite sömn har resulterat i att jag har blivit sjuk. Jag har drabbats av en jobbig förkylning då huvudet vill sprängas och kroppen skriker efter vila och sömn. Det var inte direkt oväntat. Men trots mycket jobb redan första veckan har det varit kul att sätta igång på riktigt. Igår hade vi presentation av alla våra modeller. Jag orkade dock inte stå på benen särskilt länge så jag åkte hem direkt efter att presenterat mitt arbete. Tyvärr blev det ingen kräftskiva och övernattning med folket från skolan igår kväll, istället kom Jasmin hit och tog hand om mig. Och blev sjuk själv, haha. Det var en väldigt romantisk upplevelse att ligga och snora tillsammans imorse! Idag tog vi en tur till stan, trots att vi egentligen inte orkade. Vet man vad svensk sommar innebär räknar man med att varje varm dag kan bli den sista för i år.
Nu ligger jag dessvärre och snorar ensam... Funderar på att tröstshoppa lite... Thank god for internet...