Lana Karat -




2012-04-15

Tokyo - Arrival

Resan, ankomsten och de första intrycken. Efter en lång flygresa mellanlandade vi i Peking och väntade där i några timmar på att få flyga vidare till Tokyo. Vi åkte direkt från skolan och jag hade varken hunnit återhämta mig efter projektinlämningen eller förstått att vi var på väg. Allt var bara väldigt overkligt. Vi var åtta personer som åkte i förväg, resten skulle komma tillsammans med lärarna några dagar senare. Jag är väldigt glad att vi bestämde oss för att åka tidigare, den perioden kändes väldigt mycket mer som en semesterresa med kompisar än en studieresa och vi hann ha väldigt roligt och göra otroligt mycket under de dagarna. Det känns som att jag inte hade fått ut lika mycket av resan utan den extra veckan, det blev verkligen perfekt så.


Första synen när vi kom ut ur planet i Pekings häftiga flygplats. Det såg ut som att man kunde äta från golvet.






Vi fördrev tiden genom att spela kort, hoppa längdhopp och sova på bänkarna.



Sedan gick vi på flyget som blev min värsta flygupplevelse någonsin. Det var en riktigt jobbig turbulens från start som höll på i vad som kändes som en halvtimme. Allt skakade, knakade och planet sjönk gång på gång. Mådde riktigt dåligt.


Trötta men glada gänget framme i Tokyo!



Vi kände oss en aning vilsna när vi kom ner i tunnelbanan och försökte hitta rätt i labyrinten av gångar. Men vi lärde oss ganska snabbt och de har faktiskt ett ganska enkelt system för att ha så många olika tåglinjer.



Vi bodde på ett kapselhotell i Shinjuku. Jag förväntade mig det värsta - trånga, klaustrofobiska kapslar, och blev väldigt positivt överraskad när jag såg att våra kapslar var som stora kojor i trä, rymliga nog för två personer och hur mysiga som helst! Skulle lätt kunna tänka mig det här igen framför ett vanligt hotell. Hotellet hade nio våningar där det översta var ett sällskapsrum där vi åt, förade och snackade med andra unga människor från olika länder.



Jag förstår inte kombinationen ris och pinnar, men okej. Det tog sin lilla tid men jag blev riktigt duktig på det tillslut.





Det är svårt att fånga känslan på bild, känslan av att stå där och se allt lysa, blinka och låta. Det kändes helt otroligt. Jag växlade mellan att vrida nacken av mig tittandes på allt och att hoppa runt och tjuta "omg vi är i Tokyo, aaaaah!!!"



Vi gjorde något som kan vara väldigt osmart och följde med en inkastare som erbjöd oss rabatt "in the rooftop". Jag (gruppens mamma) protesterade, men de andra sket i det. Det visade sig dock vara helt okej och vi fick vår rabatt, haha.



Vi träffade på lite sköna japaner där, fulla och skitroliga, och som alla andra japaner väldigt sugna på att ta kort med oss!



Sedan gick vi och la oss i våra kojor, väldigt trötta och fulla av intryck efter bara en kväll!


Kommentarer

Leave a comment:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback