2013-05-31

We're gonna shine as if we never cared


 
Älskade sommar i älskade Stockholm, som jag har väntat. Med tanke på Sveriges sommarväder förra året vill jag inte låta en enda solig dag gå outnyttjad, då jag inte jobbar vill säga. Jag har till och med en lista på saker som måste göras och platser som måste besökas, för att alltid ha många alternativ till frågan "vad ska vi hitta på idag?". I tisdags gick vi bara runt i stan, dit vägen tog oss. Jag älskar att leka turist i min egen stad, och vi bestämde oss för gå upp i stadshustornet. Tyvärr har de satt upp galler vilket förstör feelingen lite, men utsikten är densamma. Sedan fortsatte vi längs Norr Mälarstrands strandpromenad till Rålis med varsin glass i handen. Tänk om alla dagar kunde vara sådana.
 

2013-05-30

Beyoncé in Stockholm

 
Vilken kvinna, drottning, gudinna. Jag vet inte hur jag ska beskriva henne! Det här är första gången jag ser Beyoncé live, och om jag beundrade henne tidigare så gör jag det några gånger mer nu. Hon har en otrolig utstrålning och star quality, jag har nog aldrig sett något liknande live, samtidigt som hon verkar så ödmjuk. Hon ÄR girl power. Som ni förstått bjöd hon på en fantastisk show, med femtioelva klädbyten och nytt tema för varje låt. Det enda som störde mig, och som jag aldrig kommer förlåta mig för, är att när jag väl lyckas smuggla med mig en systemkamera glömmer jag minneskortet i datorn. Jag ville sparka mig själv, hårt. Bortsett från det var kvällen perfekt, jag och Amela gick hem i ett tillstånd som kan skulle kunna beskriva som en aning hypnotiserade, speciellt efter att ha stått ett par ynka meter från henne vid ett tillfälle (man skulle kunna titta på henne tills ögonen ploppar ut). Förtrollningen bröts när vi båda var tvungna att gå upp tidigt för att jobba, men lite av energin man fick sitter definitivt kvar. Ni vet, who run the world...


 
Bjuder på mina korta videoklipp med kass iphonekvalité, but what to do. De visar lite av öppningen då hon bara dyker upp från ingenstans, när hon gick runt på en plattform mitt i arenan och tillsist hennes fina hyllning till Whitney. Vi låter som ylande hundar i slutet, HAHA. 

2013-05-27

The essence of life is the sharing of our perceptions of it with each other

Jag vill bara säga TACK! Tack till er som skriver fina kommentarer och som senaste månaderna till och med tackat mig för en bra blogg trots att jag uppdaterar sällan. Det är kul att ni hänger kvar! Några stycken av er har även skrivit att ni blir stolta över mig fast ni inte känner mig, hur underbart är inte det? Lika glad som jag blir över de fina orden blir jag över att jag har läsare som kan glädjas åt andra, och som trots att jag inte har en aning om vilka ni är kan ta er lite tid åt att skriva en kommentar som gör min dag. Kommentarerna säger mycket mer om er än om mig.

Jag kan även bli lite förvånad när ni beskriver mig så fint. Jag lägger upp fina bilder som jag har tagit och bilder från speciella tillfällen, jag lyfter fram det positiva i mitt liv, men jag skriver väldigt lite om vad jag tycker och tänker, och om mig själv egentligen. Det kanske går att få en relativt bra uppfattning om en person ändå, men från mitt perspektiv som bloggare kan det kännas en aning märkligt då jag tycker bloggen visar en liten och ytlig del av mig. Jag skulle vilja dela med mig mer av mig själv, jag känner att jag har mycket att ge, och om det på något sätt kan inspirera någon är det underbart - det finaste man kan få höra är att man är en inspiration. De bloggar som inspirerar mig mest är de som är väldigt öppna, men jag vet inte riktigt hur man bloggar på det viset längre (jag sparar fortfarande alla lite längre texter i utkast istället för att publicera dem). Jag brukade bjuda mycket mer på mig själv men det har blivit svårare med tiden, kanske för att jag har blivit så medveten om att det faktiskt är främlingar som läser och att ju mer jag bjuder på mig själv desto sårbarare blir jag. Det finns de som inte vet var gränser går. Tyvärr är det lätt att glömma bort att det faktiskt finns underbara människor till vilka jag gärna skulle dela med mig av mer, som kanske hittar något att inspireras av. Vissa av er känner jag till och med igen namnen på och vet att ni har följt med ett tag, jag har möjligtvis tittat in på er blogg eller Instagram och er känns det som att jag känner on some strange level, trots att jag knappt vet något om er... Förutom att ni finns där. Och delar min glädje och mina upplevelser. Det är nog det som gör att jag fortfarande håller hårt i bloggen, tack för att ni då och då påminner mig om det!

2013-05-21

Instagrams

 
Sommaren är här och plötsligt blir man överöst med livets härligheter, samtidigt som mitt behov av att dokumentera dem överöser Instagram med bilder. De senaste dagarna har jag avslutat det sista projektet och haft vernissage, insupit all grönska och blomning trots pollenallergin, njutit av spontana picknickar, promenader och fikor, och firat min pojkväns födelsedag både i Uppsala och Stockholm. Även min kära mor fyllde år igår, men hennes firande sker på distans då hon njuter i Istanbul för tillfället. Jag älskar denna tid på året, jag blir alltid nykär i livet.

2013-05-17

Cherry Blossom Frenzy

 
Körsbärsblomningen i Kungsträdgården! Ni trodde väl inte att jag skulle missa den? Och ha på mig något annat än rosa? I förra veckan blev det en underbar paus från skolarbetet i detta himmelrike, Stockholms vackraste plats under en vecka. Nu har körsbärsträden utanför mitt fönster också blommat och doftar ljuvligt, jag blir lika lycklig varje gång jag vaknar och blir påmind om att sommaren äntligen är här. Det var på tiden!

2013-05-16

Samo ludaci kao mi

I lördags hade Zeljko Joksimovic och Halid Beslic konsert i Norrköping. Den hade den värsta tänkbara timingen - helgen innan projektinlämning. Men det finns inga omfester, bara omtentor! Í mitt fall komplettering. Veckan innan inlämning är man i ett speciellt "arbetsmode", därför kändes det som att jag hade drömt det här roliga avbrottet efteråt. Min slitna kropp och sömnbristen vittnade dock om annat, likaså alla foton!
 

Haha ja, det är en freakin' minibuss, och den var helt klart vårt smartaste drag. Så fort vi satte oss i den började festen! Och den blev väldigt utdragen... På tre timmar hade vi bara kommit halvvägs då vi först stannade för en matpaus fem minuter inpå resan, sedan efter en halvtimme kommer jag på att vi glömt konsertbiljetterna (helt klart vårt dummaste drag) och måste vända hem, och efter en timme till var vi tvungna att ta denna "bensträckare" som att vi kört halva autobahn. Väl i Norrköping körde vi vilse IGEN trots att vi bott på samma vandrarhem flera gånger tidigare och alla har iphones med gps. Vi konstaterade att det hade tagit oss två veckor till Bosnien och att vi hade tappat bort minst en människa på vägen.
 
 
Sedan konstaterade vi att vi ändå är bäst på fest. Jag var väldigt nervös över att vi skulle bli utslängda och få sova i minibussen, en oro som absolut ingen annan av gaphalsarna delade. Som ni borde veta vid det här laget, bosnier MÅSTE sjunga och skrika som att det är 50 personer i rummet.

 
Det går inte att ta en familjebild utan vår älskade indykare. "Bjezi, det är familjebild" -"Det är lugnt jag gifter in mig på något sätt". 
 

När jag trodde att kvällen inte kunde bli bättre fick jag världens bästa överraskning vid ingången till konserten då jag upptäckte att min fina Jasmina väntade där med sin pojkvän, utan att ha sagt något till mig! Den lyckan alltså. 


Behöver jag ens säga att det här var under låten "Ludak kao ja"? Mitt euforiska tillstånd under kvällen peakade här, jag var inte medveten om något runt omkring mig och efteråt var dessa minuter ett suddigt minne. Jag tror att jag helt seriöst var berusad på lycka. 
 

Vår packning för en dag *facepalm*. Vi lyckades ta oss hem levande, och med en mycket kortare hemresa. Tack mina bästa för en underbar helg och paus från verkligheten. Det allra bästa är vetskapen om att det kommer många fler sådana nu under sommaren!

2013-05-13

Projekt 3, åk 2

Det sista projektet för i år är inlämnat! Vilken underbar känsla! Men det tar som vanligt lite tid att smälta det efter en period som denna. Det känns bra att avsluta med detta projekt, jag har lärt mig mer om material, konstruktion och detaljer under detta projekt än vad jag gjort sammanlagt under de två senaste åren. Fast jag kan fortfarande ingenting... Dagens arkitektstudenter, hehe. Jag lägger som vanligt upp mina planscher och några modellfoton här. Please don't judge mina texter om de är en aning knasiga, de skrevs i ett tillstånd av grov sömnbrist.


Jag måste säga att jag är nöjd över bilderna, de blev bra för att vara gjorda the old fashioned way, utan 3D-program. Okej, old fashioned är att ta i, de är inte ritade för hand, men det är helt enkelt foton av min modell som jag photoshopat in i foton jag tog på platsen som vi tilldelades på Lidingö. Och sedan har jag lagt till lite människor, skuggor och grönska på träden eftersom sommar säljer bättre. HÄR kan ni se ett orginalfoto, inte så mycket att hurra för.

Tre hela dagar från morgon till kväll tog det att pilla ihop modellen, men det var värt det. Imorgon är det dags för presentationen, som jag just nu inte orkar ägna en enda tanke åt. Vill sova i några hundra år, och för en gångs skull inte drömma om hus, modellbyggen och konstruktionsritningar. 

2013-05-01

Valborg i Uppsala

 
På valborg är det Uppsala som gäller! Jag trodde att förra årets valborg skulle bli svårslagen, speciellt med tanke på vädret i år, men vi lyckades nog göra det ännu bättre denna gång. Vi grillade inte i Ekonomikumparken som förra året utan var bara där stundvis under dagen för att hänga lite med kompisar som kommit från olika håll, och flydde så fort regnet slog till. Det blev väldigt mycket köra runt i Uppsala för vår del i början på dagen.
 

Senare drog vi hem till Jasmin och grillade kyckling och entrecote, YUM! Årets första grillning. Vi dukade upp på balkongen och satte på musik som vi sittdansade till eftersom vi satt insvepta i hundra filtar, och var på sådant humör när man skrattar åt allt. Världens härligaste balkongmys, trots kylan! 



Kvällen avslutades sedan på Saluhallen där vi mötte upp fler vänner. Galet bra musik hela kvällen och ännu en galen bra utekväll i Uppsala, de blir alltid lika lyckade! Tiden gick så fort att det kändes som att några timmar var över på några sekunder. 


Morgonen därpå dukade Jasmins mamma återigen upp på balkongen med pannkakor och jordgubbar till frukost åt oss väldigt slitna ungdomar. Termometern visade 30 grader på den vindskyddade balkongen och vi satt och svettades som att det var mitt i juli. Snacka om försmak på sommaren, och en bra början på maj! Tyvärr kunde jag inte njuta av det hela dagen utan var tvungen att dra hem för att ta itu med skolarbete. Och nu går bloggen förmodligen i ide fram tills projektinlämningen.