2013-10-31

If you're bored, go get a haircut


Äntligen! Jag har sagt att jag ska klippa kort hur länge som helst men har haft svårt att släppa taget om mitt långa hår. Sedan vi kom hem från USA har jag dock känt att det verkligen är på tiden eftersom jag inte orkade mer, orkade inte locka eller platta, orkade inte tvätta det mer än en gång i veckan, gick med uppsatt hår hela tiden och fick dammsuga mitt rum varje dag för att långa hårstrån ligger överallt. Och nu undrar jag bara varför jag inte gjorde detta tidigare, vilken befrielse! Så liten grej, så härlig känsla!

2013-10-30

Where the sun always shines


Efter övernattningen i San Simeon fortsatte att vi bila söderut mot Los Angeles. Den fantastiska Highway 1-miljön avtar efter San Simeon och denna sträcka gick snabbare eftersom vi inte stannade lika mycket. Vi gjorde dock ett lite längre stopp i Santa Barbara för att äta en av de godaste pizzor jag någonsin har ätit, spana in stranden och ta en promenad på piren. Här började det kännas som det California vi får se på tv. 

 
 


Jag trodde att jag tyckte om cookies, sådana där vanliga från Coop, tills jag smakade deras cookies från McDonalds. Tre stycken oemotståndliga, mjuka, cookies för 1 dollar. Varför, VARFÖR, säljs inte dessa i Sverige? Kanske är det till min fördel att de inte finns här med tanke på att jag åt flera dagligen. 

 
Och så här såg det ut ju mer vi närmade oss L.A. Välkommen till bilarnas stad!

2013-10-29

Travel the world


Livet rullar på som vanligt,
 det har varit mycket jobb med projektarbetet och annat, det är mörkt ute och så vidare. Struntsamma, jag går rakt på sak - JAG SKA RESA IGEN! I slutet av februari ska jag på studieresa till Hongkong i tio dagar! HONG f-ing KONG! Kan knappt fatta att det är sant, jag är så glad! Och som att det inte är nog ska jag och min pojkvän på en weekendresa till Barcelona nästa helg!!! Den resan bokade jag redan i september och det var meningen att det skulle bli en överraskning för honom fram tills några timmar innan avgång. Planerade allt i minsta detalj, hur jag skulle avslöja det för honom och att jag skulle ha hans väska packad, bara för att klanta till det och råka avslöja resan en månad i förväg. Var så arg på mig själv att jag började grina (pms) som ett barn, haha. Men han var glad! Och när jag kom över faktumet att jag förstört överraskningen återgick jag också till att vara glad. Ni vet väl vid det här laget hur mycket jag älskar att resa, känner mig lyckligast i världen just nu!

2013-10-21

Driving down Highway 1

 
Sista morgonen i San Francisco åkte vi till flygplatsen för att hämta vår hyrbil och börja bila söderut längs Kaliforniens kust. Jag förstår varför Highway 1 ses som en av världens vackraste vägar, miljön var helt otrolig! Vägen är gjord för att man ska kunna stanna vid sidan av hela tiden, och tur är väl det för man vill stanna var tionde meter. Utsikten blev bara bättre och bättre. 

 
Efter mycket turistande till fots i storstäder, med blåsor och skavsår på fossingarna, var det världens frihetskänsla att få bila och njuta av naturen. Senare saknade vi möjligheten att turista till fots, men det kommer vi till. Man behöver alltid lite omväxling och detta var en helt ny upplevelse i det stora landet.

 
Vi stannade vid första bästa strand. Breathtaking, I know. Vi tog ganska snart av oss skorna och sprang, hoppade och julade i sanden i vad som kändes som timmar. Vi doppade även fötterna i iskalla Stilla havet. Det kändes så konstigt att titta mot horisonten och förstå att det inte finns något annat än massa hav fram till Japan och älskade Tokyo, och att jag nu varit från ena världens "ände" till andra. 


Vid Big Sur växlar miljön till mer skog och plötsligt kör man mitt bland enorma trädstammar i ett stort campingområde. Vi utforskade det aldrig ordentligt men vi stannade i ett typiskt amerikanst campinghus för att äta något i deras restaurang. Det gäller att passa på att äta när man hittar mat för det finns verkligen inte mycket längs vägen, varken bensinmackar, restauranger eller möjlighet att ansluta sig till en motorväg. 

 
Solnedgången över Stilla havet var också breathtaking. Men jag rekommenderar att titta på den från stället där man bokat sitt motell. Vi hade missberäknat tiden lite. Även om vi hade väldigt lång tid på oss att köra så gjorde vi väldigt många och långa pauser, och av någon anledning tänkte vi på miles som kilometer, tills vi insåg att det var nästan dubbelt så långt. 



Detta innebar att solen hann gå ner 1-2 timmar innan vi var framme, vilket i sin tur innebar att vi fick köra i mörker där billjusen och reflexer längs vägen är det enda du ser och vi var tvungna att sänka hastigheten ordentligt. INTE KUL när du vet att det är ett brant stup precis bredvid dig och vägen bara blir kurvigare och kurvigare. Som att det inte var nog med det drar dimman över land likt en tsunami. Ser ni det som ser ut som en våg på bilden? Det är dimman! Det slutade med att vi körde 20km/h i mörker och dimma tills vi kom fram till vårt boende i San Simeon. Lesson learned. 

2013-10-19

Camera and Equipment


Kamera: Sony NEX-5
(eller Sony NEX-3, vi har båda hemma men resultatet av dem blir ungefär detsamma). En kompakt, spegellös systemkamera. Den är mycket mindre än de vanliga systemkamerorna men har också möjlighet att byta objektiv och blixt, och är väldigt lätt att hantera. 
Objektiv: Sony 18-55mm f/3.5-5.6 - Zoomfunktion (ju mer man zoomar ett nära objekt desto kortare skärpedjup). Har tagit de flesta bilder på bloggen den senaste tiden med det här objektivet, t.ex. alla bilder från USA. Det kom tillsammans med NEX-5 kameran. Sony 16mm f/2.8 - Detta objektiv kom tillsammans med både NEX-3 och NEX-5 och är det jag använder minst eftersom det är ett fast, vidvinkelobjektiv med lite fisheye-effekt. Fördelarna är dock att man får med mycket på bild och att det är mycket mindre än de två andra. Sony 50mm f/1.8 - Nyköpt från Amazon, ungefär lika stort som det första men ljuskänsligare och ger ett kortare skärpedjup. Väldigt bra autofokus och skärpa, perfekt för porträttbilder, men sämre för att fota landskap och byggnader. Då den är väldigt inzoomad och man måste backa en bit från objektet. Bildexempel här och här
Filter: Hoya 49mm UV(C) Digital HMC - Nyköpt från Amazon. Det ska vara bra mot ljusreflektioner och liknande, men funkar mest som ett linsskydd. 
Pocketstativ: Min osynlige fotograf som får plats i alla mina handväskor och används flitigt på resor. Vet inte var detta är köpt men det går att skruva på nästan alla kameror som inte är för stora och är en väldigt bra grej att ha för att slippa be andra att ta fotot.
Fjärrkontroll: För Sonys NEX-kameror, också nytt från Amazon. Bra komplement till stativet. Har hunnit testa den och den fungerar med NEX-5. 
 
Efter alla frågor om kamera och fototips var det på tiden för ett inlägg om min utrustning, men jag är långt ifrån expert i ämnet! Eftersom jag vill ta fotot så snabbt som möjligt brukar jag sällan lägga ner tid på att ändra inställningar, jag använder autofunktionen och tycker att den funkar bra för det mesta. Ibland ställer jag in bländaren själv eller ändrar scenval. Men för att detta inlägg inte ska bli helt fattigt på tips kan jag ändå berätta att jag tänker väldigt mycket mer på i vilket ljus jag tar bilden, om det är motljus eller direkt solljus osv. Jag använder aldrig blixt om det inte är ett absolut måste för att jag tycker att det alltid är bättre med naturligt ljus. Det är bara om det är helt mörkt, inne på en klubb t.ex, som blixten är på. Är vi ute på kvällen ställer jag mig hellre under en lyktstolpe eller ställer ner kameran på någon yta eller pocketstativ för att bilden inte ska bli skakig.

Jag redigerar bilderna i Photoshop CS5. För det mesta ljusar jag upp bilderna ordentligt och ökar kontrasten. För er som har Photoshop: Jag går oftast in på Adjustments > Curves, och drar lite i pilarna åt lite olika håll. Ibland ändrar jag färgtonen en aning i Adjustments > Color Balance eller Adjustments > Selective Color. Sedan förminskar jag bilden till den storlek som den ska publiceras i på bloggen och ökar skärpan i Filter > Sharpen. 

2013-10-17

Bosnians on tour in Kaunas

 
Ännu en stad målad i blått, gult och vitt, ännu en match vunnen. Herregud vilken jobbig match det var att titta på, jag hade sådan ångest när vi efter första halvlek fortfarande inte gjort mål trots att vi förväntat oss minst några stycken. Tankarna flög runt i huvudet om vilken sorg och besvikelse det skulle bli, hur jag skulle radera min instagram, blogg, facebook, hoppa av skolan och flytta till andra sidan världen... Okej, inte riktigt, men nästan. Jag blev galen på Litauerna som kämpade så hårt som att det var deras VM-biljett som stod på spel och inte vår, vi började till och med spekulera om att grekerna betalat dem. Men så kom det där frälsande målet, och den väldigt efterlängtade slutsignalen. Tårar rann i ett enda stort kramkalas. Bara den stunden var värd allt!

2013-10-16

World Cup in Brazil, here we come!


Ja, vad ska man säga? Förutom att BOSNIEN ÄR MED I VM FÖR FÖRSTA GÅNGEN OCH HELA NATIONEN FIRAR! 
Vi åkte till Kaunas i Litauen för att bevittna denna händelse och den underbara stund de blåste av matchen och det stod klart att vi vunnit. Glädjen var total, men ni ser på videon hur det firades i Bosnien! Som vi har väntat på detta efter alla gånger vi har snubblat på mållinjen och ändå hejat om och om igen med ännu mer styrka varje gång. Nu kanske ni oinsatta undrar varför i hela världen bosnier firar som att de vunnit hela VM när chanserna är att vi inte tar oss vidare från gruppspelet. Men bara att kvalificera sig i VM, tillsammans med länder som Tyskland, Spanien och England, är en enorm framgång för vårt krigsdrabbade land som inte hade ett landslag förrän efter kriget 1996, och då de utan några resurser reste runt i en liten sketen buss och gjorde sitt bästa för de visste att bättre tider och nya generationer väntade. 

Men det viktiga att poängtera är att det handlar om så mycket mer än fotboll. En sådan framgång är stor när det det inte går framåt för landet någon annanstans, varken politiskt, ekonomiskt eller socialt. I denna artikel i Aftonbladet citeras en supporter i Sarajevo: "De har ingen aning om vad de gjort för folket här. Vi behöver alla lite Brasilien. Det handlar inte ens om fotboll längre. Det handlar om en känsla som många av oss glömt bort och den yngre generationen aldrig fått uppleva, känslan av att lyckas". I ett land med korrupt och totalt ofungerade politik, där frustration över arbetslöshet och hopplöshet skapar ännu fler motsättningar är framgången i fotbollen något som verkligen förenar hela nationen och alla oss bosnier utspridda i världen.

För mig representerar landslaget landet i mer än bara fotbollen. Landslaget består av människor med olika religioner och bakgrunder men som ändå ser sig som ett lag, ett folk, som älskar och spelar för samma land - en attityd som jag önskar att landets alla folk delade. Och trots motgångarna reser vi oss upp igen, och älskar och hejar helhjärtat gång på gång. Till och med när det känns hopplöst. Under historiens gång har landet rest sig ur flera krig och I'LL BE DAMNED om landet inte reser sig ur denna hopplösa efterkrigssituation som fortfarande pågår 20 år senare, för det är det bosnier gör - reser sig upp. Jag hoppas att denna framgång väckte hopp för framtiden hos befolkningen. 

Det var inte meningen att detta skulle bli en hel artikel men jag vill bara att alla ska veta! Och nu kommer hela världen som kollar på VM att se Bosnien & Hercegovina på kartan. Vi slitit och förtjänat detta. Vi har bland de bästa, om inte det bästa, bortaföljet i Europa (yes, I said it! Ni får gärna referera till en nation som trots sin lilla storlek bokstavligen invaderar städer och tar över hela arenor i kvalmatcher). Klippet nedan la en litauer upp på Youtube, på oss från igår när vi tågade mot stadion i Kaunas, och den andra videon är en lite längre med reaktionerna och intervjuerna med gråtande spelare och reportrar. Har också gråtit ett antal gånger. Mina egna bilder och videos kommer snart, just nu har jag ingen energi kvar.





Trots all denna eufori känner jag att jag måste ta upp något oerhört tragiskt som också funnits i tankarna hela dagen. Tre bosnier miste livet i en bilolycka imorse när de bilade genom Polen, på väg hem direkt från matchen. De var stora supportrar och en av dessa var ledare för en supportergrupp, och även med i en intervju under dagen där han själv säger (nästan som att han anade) att han önskar att alla kommer hem säkert till sina familjer utan några bilolyckor. Livet är så kort och även i de underbaraste stunder händer något så tragiskt. Sätt er aldrig trötta bakom ratten, olyckor sker på en sekund. Tankarna går till deras familjer. Och allt de gjort för landslaget. Vila i frid. 


2013-10-13

Happy 18th Birthday Dennis


Min bror fyller otroliga 18 år! Jag förvånas fortfarande över hur stor han är bredvid mig! Min mentala bild av honom är fortfarande att han är familjens bebis, den där skitungen som alltid sprang efter mig. Och plötsligt är det han som inte har tid för mig, plötsligt är det han som skäller ut mig för att jag glömmer nycklarna eller dumförklarar mig för att jag inte förstår något, och den som hämtar och lämnar mig för att han tar körkortet före mig. Vilken konstig och helt underbar känsla när ens lillebror som man har tagit hand om hela livet plötsligt byter roll med en. Älskar dig mest i hela världen.

2013-10-12

October is a symphony of permanence and change - Bonaro W. Overstreet


Tänk om det kunde se ut så här underbart hela hösten. Igår tog vi en flera timmars långpromenad i denna sagolika miljö på Djurgården där vi också testade mitt nya kameraobjektiv (som jag älskar!). Dagen avslutades självklart med en fotbollskväll, med framgång för både Sverige och Bosnien. På tisdag åker vi på supporterresan till Litauen, yey! Förlorar vi lär ni inte höra av mig på ett bra tag...

2013-10-09

Middle of the week update

 
Har jag tröttat ut er med USA-bilder än? I sådant fall är jag ledsen men det är en heeel del bilder kvar, i denna takt kommer alla förhoppningsvis upp innan år 2014. Men jag lovar, USA är inte det enda on my mind (även om det kan verka så med tanke på bilden). Jag trodde att jag efter resan som vi sett framemot i ett halvår skulle bli deppig när jag kom hem, att det skulle kännas tomt, men icke! Jag tror faktiskt att jag aldrig haft en sådan positiv inställning till hösten och vintern! Lösningen är helt enkelt att planera in händelser, utflykter eller fler resor att se framemot och att så ofta som möjligt träffa de underbara vänner man har i sitt liv, oavsett om man har mycket i skolan/jobbet eller inte. Nu har jag ju haft en lugnare period i skolan och därför har det varit lättare att planera in träffar på vardagskvällarna, men jag måste försöka vara lika social även under mer hektiska perioder när jag är trött och inte orkar, för det ger mig så otroligt mycket extra energi att umgås med my people. Mycket kärlek till er.

På tal om skola så är första stadsplaneringsprojektet igång. Vi jobbar i grupp för första gången (vilket är konstigt att vi inte har gjort tidigare med tanke på att hela arkitektyrket är ett enda stort grupparbete), det ska bli intressant att se hur det går! Just nu är vi i skiss/diskussions-fasen. Jag hatälskar denna fas, det är kul och inte lika hektiskt, samtidigt som man bara vill komma till det stadiet när man vet exakt vad man ska göra. Och så vill jag helst låta bli att tänka på att jag borde börja finslipa min portfölj för om några månader ska man göra sitt kandidatprojekt och söka praktik. Hjälp.

2013-10-08

If you're going to San Francisco, be sure to wear some flowers in your hair


Efter besöket på Alcatraz spenderades sista dagen genom att bara promenera runt i San Francisco. Vi såg bland annat Lombard Street - världens krokigaste gata som de flesta säkert sett någonstans. Så vackert, både utsikten och utsmyckningen. Hur ofta är en gata en turistattraktion?

 
Vid Lombard Street hoppade vi på en spårvagn för första gången! Vi hade hört, och sett, att väntetiden i köerna vid ändhållplatserna var över en timme långa! Helt galet eftersom det var så enkelt att bara hoppa på när den stannade på gatan. Antagligen hade vi bara tur att det inte var någon biljettkontroll just då. Det var hursomhelst en härlig upplevelse att hänga i spårvagnen på alla upp och nedförsbackar, det kändes lite som att vara i en film!

 
Efteråt hängde vi på stan och shoppade en del. Jag kunde inte förstå att vi promenerade på samma gata som när vi precis kom fram till SF, när det var så grått, kallt och deprimerande. Detta var en helt annan stad med ett myller av människor, och jag hade hunnit kära ner mig i staden vid det här laget. Nästa dag var det dock dags att lämna San Francisco för en ny destination.

2013-10-08

Break the rules and you go to prison, break the prison rules and you go to Alcatraz



Vår sista heldag i San Francisco började med ett besök till ett av världens mest kända, före detta, fängelser - Alcatraz. Det är också något jag skulle rekommendera om man är i San Francisco, speciellt om man är bekant med filmen eller historierna från Alcatraz. Det är en väldigt intressant och hemsk upplevelse på samma gång när man lever sig in i hur det var där för bara 50 år sedan.

 
På ön får man gå runt fritt och i fängelset går man en självguidad tur med hörlurar och mediaspelare - en väldigt bra grej då man kan ta allt i egen takt, och för att rösterna var fångarnas och fängelsevakternas egna. Man fick även se bilder på alla som det pratades om. I bakgrunden hörde man ljudeffekter och liknande för att göra det så lätt som möjligt att leva sig in i historierna. Amerikaner måste ju dramatisera maximalt.



En av fångarna sa att det värsta var utsikten över San Francisco och att varje dag påminnas om vad man har förlorat.



Ni har väl sett filmen "Flykten från Alcatraz" med Clint Eastwood? Den är baserad på en verklig flykt, och den kanske enda lyckade flykten. Här fick man se det riktiga fejkhuvudet i Frank Morris cell och hålen som de kröp igenom! På bilden nedan ser man även gången bakom cellerna som de kom ut till. Därifrån klättrade de tre våningar upp till taket där de byggde ihop en flotte. Det är helt otroligt hur de lyckades med allt.


Eftersom vi hade en dator med oss på resan gjorde vi det till en grej att ladda ned filmer som utspelar sig i den staden vi befinner oss i och kolla på dem innan läggdags. Den kvällen laddade vi såklart ned Flykten från Alcatraz, det blev en helt annan upplevelse att se den efter att man varit där. Och efter allt vi hört och sett, både efter besöket och dokumentärer, och faktumet att deras kroppar aldrig hittades, är jag helt och hållet övertygad om att de tre rymlingarna överlevde, trots det iskalla vattnet, och levde resten av sitt liv någonstans i Sydamerika.

2013-10-06

Golden Gate Bridge


Den absolut bästa upplevelsen i San Francisco var att cykla längs kusten och över mäktiga Golden Gate. Vi hyrde cyklarna i Fishermans Wharf och cyklade längs hamnar, parker och stränder tills vi kom fram till bron. Nästan hela vägen var cykelväg och vi fick en karta med föreslagna cykelrutter så det var bara att köra rakt fram och njuta. Och stanna för att ta nya foton ju mer man närmar sig bron.

 
Bron är 2150 m lång så cykel är att föredra framför promenad, men i vilket fall som helst är det en mäktig upplevelse då den är så mycket större och häftigare i verkligheten än man tror. Man har sett den så många gånger i media och plötsligt cyklar man över ett av världens mest kända landmärken.


Väl över bron finns ett utkiksställe precis till höger där de flesta stannar och tar bilder, men vi nöjde oss inte med det eftersom vi tack vare min noggranna google-research visste att man kunde komma upp till Marin Headlands för en ännu mer fantastisk vy. Att komma upp dit var dock inte det lättaste eftersom cykelvägen tog slut på vissa ställen och vi var tvungna att ge oss ut i USAs hemska trafik, det blev riktigt läskigt ett par gånger...


... För att inte tala om den jobbiga uppförsbacken. Jag gav upp efter några meter och släpade upp cykeln resten av vägen medan jag flåsade "vänta... vänta..." like a fat kiddo /tjejen som gjorde en generös donation till Fitness24 genom att köpa ett gymkort och inte gå dit på ett halvår. 

 
Men det var så värt det när vi väl kom upp! Utsikten var fantastisk, det var ganska folktomt och fridfullt, och vi stannade där uppe länge och bara njöt av allt... och lekte med livet genom att ta en massa akrobatiska hoppbilder nära stupet (vi är som vanligt riktiga badasses som kliver över avspärrningen) ...Tills vi blev hungriga. Note to self: Glöm aldrig mat till en utflykt.
 
 
Eftersom vi stannade där uppe ett tag hann vi se den berömda dimman långsamt dra in över staden vid fyratiden. Halva bron och staden bara försvinner i dimman! Kommer man från andra hållet vid den tiden, alltså från San Francisco, ser man inte ens att det är en bro där. Det intressanta var dock att det var fortsatt soligt och varmt på andra sidan.


Det förklarar alla sommarvillor på denna sida. Området är helt skyddat av blåst och det var nog tio grader varmare här än i San Francisco. Ett väldigt vackert och mysigt område! Vi cyklade till den lilla stadens centrum och tog färjan tillbaka till San Francisco - otroligt skönt då man never ever hade orkat cykla hela vägen tillbaka.