2014-05-16

Flooding in BiH

Situationen i Bosnien & Hercegovina var illa förr, nu är det katastrofalt. Översvämningar i landet och resten av Balkan förstör byggnader, vägar, broar, slår ut elektriciteten och några människor har drunknat. Hjälp behövs. Det bästa jag har hittat genom sociala medier hittills är att donera till Djeca Djeci, men ni får gärna komma med andra förslag på organisationer och initiativ som tagits för att hjälpa de utsatta. Då många av oss åker till Bosnien snart vore det bra med info om vad man kan göra på plats också, oavsett hur länge man är där. Var ska man vända sig? 



UPDATE: APU Network och föreningen Neretva har startat en insamling där man kan smsa sitt bidrag eller ge via kontokort på denna sida: http://foreningsinsamling.se/fundraisers/hjalpbosnien/


Det går även att stödja Röda Korset som finns på plats i Bosnien och Serbien, smsa AKUT till 72900 för att skänka 50 kr. 
 
Våra Barn har gjort ett fantastiskt arbete med att samla in förnödenheter och skicka ner till Bosnien. Det går att donera pengar på deras hemsida: http://stiftelsenvarabarn.se/ och besöka deras FB-sida för information om hur det går med insamlingarna. 

 

2014-05-03

You do the countdown



Sista månaden nu och sedan är det över. Jag har bara några veckor på mig få ihop allt både i och utanför skolan, och sedan kan jag andas ut och dansa barfora över gräset. Eller inte, eftersom jag inte kan andas av allt pollen. Om ni är de lyckliga som inte har lagt märke till det så har det varit extremt höga halter de senaste dagarna, vilket för mig är lite av en dödsdom. Jag har gett upp på "att vara ute och njuta av solen" eftersom det slutar med att jag behöver inhalatorn för att andas. Just nu regnar det dock. God bless the rain. 

Kandidatuppsatsen är i alla fall inlämnad, nu är det "bara" kandidatprojektet kvar som har gått allt annat än strålande för mig. Men jag tror att det äntligen har börjat lossna i processen, nu är det bara att jobba i ett dubbelt så snabbt tempo. Jag är förbi panik-ångest-det-här-kommer-inte-att-gå-stadiet och är nu i whatever-det-blir-som-det-blir-stadiet. Är tacksam över att praktiken är fixad och att jag vet vad jag ska göra nästa år så att jag åtminstone slipper tänka på det. En av mina classmates skämtade om att min tröga process är ett straff för att det gick så snabbt för mig att få praktik, och jag börjar undra om det kanske är sant. Skon måste alltid klämma någonstans. Och som min gammelmormor sa, om allt går bra - stoppa en sten i skon. Just nu är projektet min sten.

Sommaren har dock aldrig varit så oklar som nu. Det är första gången sedan jag fyllde 16 som jag inte ska jobba en enda dag hela sommaren, och ändå är det första gången jag inte har en ordentlig semester planerad. Jag har en enkelbiljett till Sarajevo som jag köpte i januari, and that's it. Sedan får jag se hur länge mina nära och kära (som alla typiskt nog jobbar sommaren då jag är ledig) kan hänga med mig. Kanske stannar jag bara en vecka, kanske mer. Kanske åker jag någon annanstans senare eller chillar hemma i Sverige. Vem vet, oplanerat kanske funkar bra för mig också? Ha ha.