2014-09-21

Brela

 
Att åka till Brela igen efter 6 år, till den semesterort där jag var varje sommar under min barndom och tonår, kändes nästan som att komma hem till sin lilla hemby. Allt var sig likt, och allt var lika fantastiskt som jag mindes det. Och jag kunde verkligen inte förstå varför det gått så många år när det enligt mig inte finns finare vatten och stränder bland alla de ställen jag varit i i Kroatien. Möjligtvis för att en rastlös tonåring tröttnade ganska fort på ett litet ställe där allt finns inom en radie på 50 m, men nu passade det perfekt. Eftersom jag inte kunde få nog åkte jag dit i två omgångar i sommar.
 


















2014-09-08

Balkan Fisher Family


Sommaren är så gott som slut men jag har fortfarande massvis med sommarbilder på lager. Inte minst alla semesterbilder från mina två omgångar i Kroatien (usch vad jag ligger efter). Att döma av antal bilder på datorn har fisket definitivt varit favoritsysslan i Sverige. Inte för att det finns mycket fisk att få upp i överhettade sjöar, men för att vi har en bra ursäkt för att picknicka, grilla och hänga vid vattnet. Åtminstone för de flesta av oss - några tycker att fisket betyder mer än sällskapet, no names mentioned... Balkan Fisher Family, som vi kallar vårt missanpassade gäng, har bara blivit större och större för varje gång och mer hungriga efter gammelgäddan. Om det är något vi är (förutom bra på att överskatta oss själva) så är det envisa - än är det inte över!























2014-09-07

When working days are good days

Jag lever, jag mår bra, jag är lycklig! Och jag måste uppdatera för att jag har fått en utskällning av mina vänner för att de går in på min blogg varje dag i onödan. Men att börja jobba innebär omställning och nya vanor, och jag har knappt öppnat min dator på veckor... Men till det viktiga: Jag ÄLSKAR det! Älskar kontoret, människorna, arkitekturen, älskar att bara få vara där och ta in allt nytt. So far so good. De är så duktiga och jag har redan fått ta del av intressanta möten och projekt, jag har fått gå på ArchiCAD-kurs och till och med fått åka på studieresa till Hamburg. Jag ser så mycket framemot resten av detta ett år långa kapitel i mitt liv. Det låter töntigt, men jag känner mig nykär. Ni vet, när man tycker att precis allt är fantastiskt. Och för första gången sedan... minns inte när... går jag och lägger mig i tid och vaknar tidigt, för att jag längtar efter att gå till kontoret. Nu har det bara gått tre veckor och allt är fortfarande väldigt nytt, och jag lär säkert bli trött på livet femtioelva gånger, men att sluta uppskatta att jag får jobba i ett yrke jag älskar lovar jag mig själv att aldrig göra. Och så länge man uppskattar och värdesätter det är det svårt att inte också glädjas över det.