2011-10-14

More from Paris











Jag vill tillbaka till Paris. Och stanna där ett tag. Jag har bara gjort två besök men känner mig redan väldigt bekväm i staden. I love it. Det är synd att jag inte har varit där under än längre tid, det enda jag hunnit med under mina två besök, bortsett från matchen, är att turista och se de vanligaste sevärdheterna. Jag vill ha tillräckligt tid att kunna sitta på uteserveringarna i några timmar, ägna hela dagar åt shopping, testa på nattlivet, sitta och läsa en bok i de underbara parkerna och se allt man inte hinner lägga märke till som en turist som är där under några dagar. Paris, I will be back.

2011-10-13

Hardcore Bosnians on tour in Paris
























För att inte börja inlägget med bittra svordomar börjar jag istället med att hylla vårt fantastiska lag. De var så bra. De spelade över mina förväntningar och vi förtjänade verkligen vinsten och EM-platsen. Tyvärr slutade matchen 1-1 när Frankrike kvitterade på en orättvis straff, vilket var detsamma som förlust för oss. Oväntat var det inte. Lyckan när vi gjorde mål var helt obeskrivlig och värd hela resan, jag tror att vi alla ramlade av stolarna, men resten av matchen väntade vi på det som alltid händer när vi spelar en avgörande match mot ett av de "stora" lagen. Tillslut kommer domaren ge tillräckligt många kort, tilläggsminuter eller straff för att vi ska snubbla över mållinjen. Vi borde vara vana, men det svider lika mycket varje gång. Det hade varit lättare om fransmännen spöade oss totalt istället. Även icke-bosnier erkänner att vi förtjänade vinsten, till och med vissa fransmän medgav att vi var bättre.

Jag måste även hylla oss, alla bosnier från hela världen som tog sig till Paris för en EM-kvalmatch. Vi var över 20.000 bosnier, en fjärdedel av den fullsatta stadion, och var lika taggade som vanligt. Vi tågade runt och sjöng i ett par timmar innan vi kom till stadion och hade fortfarande energi för att stå upp och heja oavbrutet hela matchen. Jag läste att en fransk reporter sa att det aldrig tidigare hänt att fransmännen överröstats på hemmaplan. Det spelar ingen roll hur många gånger vi snubblar över mållinjen, vi kommer fortsätta att heja med samma hopp. Nästa gång vi behöver hopp är när vi spelar mot Portugal i playoff, igen.




Lana Karat, 22 år, bor i Stockholm men är ursprungligen från Bosnien. Studerar tredje året på arkitekturprogrammet på KTH.



INSTAGRAM




TWITTER