2013-10-16

World Cup in Brazil, here we come!


Ja, vad ska man säga? Förutom att BOSNIEN ÄR MED I VM FÖR FÖRSTA GÅNGEN OCH HELA NATIONEN FIRAR! 
Vi åkte till Kaunas i Litauen för att bevittna denna händelse och den underbara stund de blåste av matchen och det stod klart att vi vunnit. Glädjen var total, men ni ser på videon hur det firades i Bosnien! Som vi har väntat på detta efter alla gånger vi har snubblat på mållinjen och ändå hejat om och om igen med ännu mer styrka varje gång. Nu kanske ni oinsatta undrar varför i hela världen bosnier firar som att de vunnit hela VM när chanserna är att vi inte tar oss vidare från gruppspelet. Men bara att kvalificera sig i VM, tillsammans med länder som Tyskland, Spanien och England, är en enorm framgång för vårt krigsdrabbade land som inte hade ett landslag förrän efter kriget 1996, och då de utan några resurser reste runt i en liten sketen buss och gjorde sitt bästa för de visste att bättre tider och nya generationer väntade. 

Men det viktiga att poängtera är att det handlar om så mycket mer än fotboll. En sådan framgång är stor när det det inte går framåt för landet någon annanstans, varken politiskt, ekonomiskt eller socialt. I denna artikel i Aftonbladet citeras en supporter i Sarajevo: "De har ingen aning om vad de gjort för folket här. Vi behöver alla lite Brasilien. Det handlar inte ens om fotboll längre. Det handlar om en känsla som många av oss glömt bort och den yngre generationen aldrig fått uppleva, känslan av att lyckas". I ett land med korrupt och totalt ofungerade politik, där frustration över arbetslöshet och hopplöshet skapar ännu fler motsättningar är framgången i fotbollen något som verkligen förenar hela nationen och alla oss bosnier utspridda i världen.

För mig representerar landslaget landet i mer än bara fotbollen. Landslaget består av människor med olika religioner och bakgrunder men som ändå ser sig som ett lag, ett folk, som älskar och spelar för samma land - en attityd som jag önskar att landets alla folk delade. Och trots motgångarna reser vi oss upp igen, och älskar och hejar helhjärtat gång på gång. Till och med när det känns hopplöst. Under historiens gång har landet rest sig ur flera krig och I'LL BE DAMNED om landet inte reser sig ur denna hopplösa efterkrigssituation som fortfarande pågår 20 år senare, för det är det bosnier gör - reser sig upp. Jag hoppas att denna framgång väckte hopp för framtiden hos befolkningen. 

Det var inte meningen att detta skulle bli en hel artikel men jag vill bara att alla ska veta! Och nu kommer hela världen som kollar på VM att se Bosnien & Hercegovina på kartan. Vi slitit och förtjänat detta. Vi har bland de bästa, om inte det bästa, bortaföljet i Europa (yes, I said it! Ni får gärna referera till en nation som trots sin lilla storlek bokstavligen invaderar städer och tar över hela arenor i kvalmatcher). Klippet nedan la en litauer upp på Youtube, på oss från igår när vi tågade mot stadion i Kaunas, och den andra videon är en lite längre med reaktionerna och intervjuerna med gråtande spelare och reportrar. Har också gråtit ett antal gånger. Mina egna bilder och videos kommer snart, just nu har jag ingen energi kvar.





Trots all denna eufori känner jag att jag måste ta upp något oerhört tragiskt som också funnits i tankarna hela dagen. Tre bosnier miste livet i en bilolycka imorse när de bilade genom Polen, på väg hem direkt från matchen. De var stora supportrar och en av dessa var ledare för en supportergrupp, och även med i en intervju under dagen där han själv säger (nästan som att han anade) att han önskar att alla kommer hem säkert till sina familjer utan några bilolyckor. Livet är så kort och även i de underbaraste stunder händer något så tragiskt. Sätt er aldrig trötta bakom ratten, olyckor sker på en sekund. Tankarna går till deras familjer. Och allt de gjort för landslaget. Vila i frid. 


2013-09-23

A mini guide to USA

Jag har gjort mitt bästa för att få med all info om vår resa till USA i detta långa inlägg till er som undrar och önskar att göra något liknande. Som sagt kommer ni att få se vad vi har gjort och upplevt i alla blogginlägg fulla med bilder, här får ni istället lite mer praktisk information och svar på era frågor.

 
Planering är A och O, speciellt när man gör en resa som denna. Om man som jag inte kan "ta det när vi kommer" utan vill ha det mesta ordnat i förväg måste man sätta igång tidigt. Jag bokade nästan alla flygbiljetter och hotell ett halvår i förväg. Flygbiljetter blir inte billigare, och hotellen blir inte "ledigare". Vi spenderade väldigt mycket tid med att planera vilka städer vi skulle besöka och i vilken ordning. Vi la till mycket och fick stryka mycket då det inte gick ihop tidsmässigt eller ekonomiskt. Jag ritade till och med upp kartor med rutter, och fördelar och nackdelar med varje rutt, och satt väldigt länge vid google kartor och kollade hur lång tid det tar att köra mellan varje stad, hur lång tid det tar att flyga och så vidare. Man får helt enkelt räkna med att spendera mycket tid på google, all information man undrar över går att hitta på internet. 
 

I samband med planerandet var vi självklart tvungna att kolla upp ungefär vad allt kostar och göra upp en budget. Här krävs det också timmar framför google. Kolla upp hotell i varje stad och vad det kostar per natt för den standard ni är ute efter (jag använder mig alltid av booking.com). Kolla upp vad alla flyg kostar, hyrbil, bensin, vad ni tror att ni kommer spendera på mat, aktiviteter och shopping. "Större" aktiviteter som att till exempel gå på Disneyland eller besöka Grand Canyon bör man skriva upp på listan direkt eftersom de kostar rätt mycket. Avrunda alltid uppåt och lägg till ytterligare en tredjedel av summan - en regel jag alltid använder mig utav. När vi räknade kom vi fram till att det kommer kosta oss minimum 30.000 var utan shopping och oplanerade utgifter, så vi satsade på att få ihop 40.000 var - och det var ungefär så mycket som resan tillslut gick på.  

När det kommer till själva hanteringen av pengar föredrog vi att betala det mesta med kort, det funkar lika bra som i Sverige. På det sättet förlorar man mycket mindre än att växla stora summor pengar. Våra bankkort fungerar som kreditkort i USA (om det inte står Electron på kortet). Vi var väldigt oroliga över att vi inte skulle kunna hyra bilen då de inte accepterar debit cards (=bankkort) utan bara credit, men som sagt var det aldrig några problem. Vi hade kort från Swedbank, Nordea, och ett gemensamt från Ica Banken som vi använde till allt vi betalade tillsammans (också ett tips!) och alla fungerade bra.


Matfrågan är alltid svår att svara på eftersom det beror på vad man vill äta. Generellt sett är maten billigare än i Sverige, men det är fortfarande inte billigt att äta ute hela tiden, om man inte äter skräpmat. Vi räknade på att vi skulle spendera 300 kr var på mat varje dag. Ibland la vi mindre och ibland mer, så för oss stämde den uträkningen. Vi åt inte alltid den bästa maten och ganska ofta blev det ett besök på någon snabbmatskedja, men det går att hitta bättre mat som inte kostar för mycket. Det går också åt pengar på flaskvatten och "smått och gott" under dagen.


Att hitta flygbiljetter kan vara en djungel. Det är till exempel ofta billigare att köpa tur och retur än en enkelresa (ibland hälften så billigt vilket betyder att det lönar sig att slänga en biljett - galet!). Eftersom jag redan hade köpt en biljett från Stockhom till New York med Norwegian blev priset på en enkelresa hem från Las Vegas (vårt sista stopp) överdrivet dyr. Därför gjorde jag en chansning och bokade en inrikes biljett från Las Vegas till New York, och sedan köpte jag en hemresa med Norwegian igen från New York till Stockholm, som var det billigaste och snabbaste alternativet (direktflyg dessutom). Risken när man gör på detta vis är att om något går snett med ena flyget, t.ex. förseningar, har man ingen garanti på det andra utan den biljetten ryker helt enkelt eftersom de inte ingår i samma bokning. Du måste alltså hämta väskorna och checka in dem på nytt. Och även se till att du landar på samma flygplats och ha tillräckligt tid mellan flygen. Inrikesflygen är inte särskilt dyra i USA. Från ena kusten till andra kostar det ungefär 1500 kr. Från New York till San Francisco tog det sex timmar. Inrikes flög vi med Delta, Virgin America och Spirit Airlines.


Vi valde att boka bilen hemifrån och vi bokade genom ebilhyra.se (det stod mellan dem och holidayautos). På deras hemsidor kan man innan man bokar fylla i hur många dagar man vill hyra, försäkring, GPS, storlek på bilen och om man ska lämna och hämta på samma plats. På så vis kan man se vad det kommer att kosta. Tänk på att försäkringen är mycket dyrare om föraren är under 25 år, och ibland är det dyrare om man ska hämta och lämna i olika städer, så se till att klicka i allt för att få rätt pris. Det är värt att hyra en GPS! Ska man bila i flera veckor är det dock mer värt att köpa en på Walmart. Man måste vara 21 för att hyra bil och haft körkort i minst ett år. För en vecka betalade vi 3000 kr, plus GPS som kostade några hundringar extra.


New York är dyrast att bo i. För ett litet rum där det knappt fick plats en säng betalade vi mer än för Hilton i Las Vegas. Det är billigare utanför Manhattan, men det är å andra sidan värt att bo på Manhattan då man ändå kommer tillbringa nästan all tid där. Vi tog oss runt till fots eller tunnelbana ($30 för ett 7-dagars MetroCard). Det är väldigt lätt att hitta i New York tack vare deras enkla gatusystem, det går nästan inte att gå vilse. I New York finns det massor att se och göra som inte kostar så mycket pengar, t.ex. besöka Central Park, Brooklyn Bridge och alla andra kända platser. Det som kostar är om man vill besöka Empire State Building, Top of the Rock, Frihetsgudinnan, muséer och liknande, och om man vill ta hop-on-hop-off-bussarna.


Åker man till San Francisco under samma period som vi får man räkna med att det är 15 grader kallare där än i New York (skriver mer om det i de kommande inläggen om SF). Här är det också ganska dyrt med hotell. Bor man centralt är det dock inga problem att ta sig runt till fots (om man orkar med upp- och nedförsbackar). De har annars väldigt bra kollektivtrafik med tåg, spårvagn och bussar, men vi åkte bara tåg från flygplatsen. Vill man besöka Alcatraz och inte köper biljetter på nätet i förväg får man räkna med att köpa dem i "paket" tillsammans med hop-on-hop-off busstur, vilket inte är så dåligt då man kan använda bussen som transportmedel. Rekommenderar verkligen att hyra cyklar för att cykla över Golden Gate.


Vi hämtade vår hyrbil sista dagen i San Francisco och började bila söderut längs Highway 1, bilvägen längs Kaliforniens kust. Vi delade upp sträckan mellan San Francisco och Los Angeles på två dagar, enligt Google Maps skulle den ta ca 7 timmar om man sträckkörde, men man behöver minst två dagar med övernattning på vägen eftersom man stannar hela tiden för att fota och njuta av utsikten. Vägen är gjord för att man ska kunna stanna vid sidan av hela tiden, men längs större delen av vägen finns ingen koppling till motorvägen eller någon stad så se till att tanka i förväg. Jag tror att det är bättre att köra söderut eftersom man är på "rätt" sida av vägen, men det går bra norrut också. Vi bokade boende i San Simeon i förväg, ett litet ställe mitt emellan SF och LA. Sea Breeze Inn hette det. Att komma fram till hotellet innan det blir mörkt och DIMMIGT(!) är också att rekommendera, talar av erfarenhet.


Jag skulle avråda från att åka till Los Angeles om man inte kan hyra bil. Staden har enorma avstånd och är helt anpassad för bilar och inte fotgängare, och jag gissar på att det är rätt omständigt att försöka ta sig fram kollektivt. När man bokar hotell bör man också tänka på att avstånden på kartan är mycket längre än man tror så försök boka nära det område där ni tror att ni kommer att vistas, och läs recensioner om området är säkert eller inte. Vi bodde på Days Inn Hollywood near Universal Studios som låg på Sunset Boulevard, som går parallellt med Hollywood Boulevard. Bra läge om man har bil då det fanns garage under hotellet. I LA finns det temaparker att besöka som är värda att lägga en extra peng på, till exempel Universal Studios, Disney Land eller Six Flags - som vi aldrig besökte eftersom jag är en fegis. 


Från LA åkte vi två timmar med bil söderut till San Diego. Man kan också ta buss eller tåg som våra vänner gjorde. Eftersom vi bodde hos vänner på deras universitets campus har jag ingen aning om hotell i stan, men jag skulle rekommendera att ha bil här också, även om kollektivtrafiken verkar något bättre än i Los Angeles. Man kan röra sig till fots i Downtown men vill man åka till stränderna är det lättast med bil. San Diego gränsar i princip med Mexico och Tijuana, vi gjorde aldrig ett besök men den möjligheten finns. Rekommenderar utelivet i Gaslamp District, Pacific Beach och San Diego Zoo.


Eftersom vi inte orkade köra genom öken tog vi flyget från San Diego till Las Vegas som var framme på en timme. Bo längs Las Vegas Strip (gatan med alla kända hotell och casinon), för det är bara längs den gatan man behöver vistas. Därför behövs ingen bil heller. Det är väldigt billigt med hotell i Las Vegas, så här ska man definitivt unna sig ett bättre hotell. Det är ingen idé att vistas en längre tid i Vegas om du inte tänker festa varje dag.

 
Vi planerade först att åka på en heldagstur med buss från Las Vegas till Grand Canyon (South Rim) som ligger 5-6 timmar bort (West Rim ligger lite närmare, ni får googla och läsa om skillnaderna om ni undrar). Det finns att boka på viator.com för ungefär 500 kr, men sedan insåg vi hur många timmars resande det skulle bli och lite tid på plats i förhållande till resan. Därför bokade vi en helikoptertur istället, som åker 45 min i en riktning och landar i kanjonen. Det kostade 2500 kr per person. Att vi vann hälften av summan på ett casino fick oss att slå till, men nu i efterhand tycker jag att den upplevelsen var värd varenda krona, vinst eller inte, och man sparar nästan en hel dag på det. Ska man boka helikoptertur bör man göra det några dagar eller vecka i förväg, vi hade en väldig tur som fick två platser samma dag. Helikopterturerna kan man bland annat boka genom hotellet eller på viator.com.



Kommer ni åka tillbaka till USA? Vad var bäst respektive sämst med USA? 
- Ja, jag kommer att åka tillbaka, främst till New York! N.Y. tyckte jag mest om av alla städer, men alla ställen har sin charm. Skulle jag åka tillbaka till Kalifornien skulle jag gärna vilja se mer av naturen. Yosemite National Park, Death Valley och Joshua Tree National Park är önskemål som vi tyvärr inte hann med denna gång. Det bästa med USA är alla dessa olika miljöer i ett och samma stora land. Otroliga kontraster och otroligt mycket att se. Det sämsta är väl att det finns mycket... plastigt. Och alla dessa kontraster är inte alltid bra, till exempel när det kommer till skillnaden mellan rika och fattiga områden. Sådana stora skillnader finns inte i Sverige på samma sätt som i USA. 

Hur har man som student råd med en sån resa?
- Svaret är helt enkelt genom att jobba om man kan, och spara. Jag extrajobbade när jag fick chansen och jobbade nästan hela sommaren fram tills att vi åkte. Jag räknade ut hur mycket jag behövde lägga undan varje månad och hur mycket jag skulle behöva jobba för att komma upp till mitt mål. 

vad bör man tänka på som tjej i staden? ge tips om allt du kommer på :D
- Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka frågan om vad man bör tänka på som tjej... Man lever och beter sig precis som i Sverige. Hoppas resten av inlägget räcker som tips!

Kan du visa allt du köpte/shoppade? [...] Då menar jag allt. Inte bara kläder, utan godsaker, smågrejer osv. Är nyfiken på vad de har där :)
- Sorry, men allt är uppackat (och uppätet) för länge sedan. Jag shoppade inte så mycket som jag trodde att jag skulle. De kläder jag har köpt kommer ni att se på bloggen för eller senare, och mycket av det jag köpte var presenter till familj och vänner. 

Undrar även hur ni tog er från stad till stad samt hur ni hittade till alla ställen haha, använde ni karta, gps eller skyltar?:) 

- Vi hade GPS i bilen, annars använde vi oss av den gamla hederliga kartan. Om det är något jag kan skryta med är det att jag är bra på att läsa kartor och har bra lokalsinne, ibland gick det till och med bättre när jag agerade levande GPS i bilen, haha. Men som sagt så har många städer i USA enkla gatusystem med kvarter och skyltar vid varje korsning. Jag har alltid guideböcker med kartor med mig, också ett tips!

Hej! Måste först säga att jag verkligen ÄLSKAR dina bilder!! Så himla snygga och inspirerande. 
Jag undrar vart ni bodde på olika ställen och hur mycket det kostade och så. Var det dyrt att hyra bil? 
Jag tycker nästan 40.000 lät för billigt för ALLT. Är det verkligen med flyg, transfers, hyrbil, shopping, sevärdigheter, aktiviteter? :) 
- Tack så jättemycket!!! Jag har bara skrivit de hotell som jag skulle tänka mig att bo på igen. Bilpriset har jag också skrivit om. Ja, för allt, per person! Men jag har som sagt lagt ner väldigt mycket tid på att försöka hitta det bästa möjliga för billiga priser. Priset beror på hur man bor, hur mycket man shoppar och hur mycket man äter för. Det är individuellt och därför är det självklart viktigt att ta reda på allt själv. 

2013-07-11

Never forget 11.07.1995.

 
Idag är det den 18:e årsdagen för folkmordet i Srebrenica. Jag håller gärna allt dystert utanför bloggen men det är viktigt, till och med ett ansvar att tala om detta för dem som inte vet. Jag brukar vanligtvis vara i Bosnien denna dag där minnesdagen är tydligt markerad, men i år är jag för första gången på länge i Sverige och är positivt överraskad över vilken närvaro dagen har även här, i sociala medier, nyheter, radio och de minnesmanifestationer som anordnades runt om i Sverige. I centrala Stockholm var det en mycket fin manifestation med tal från politiker (bl.a. Mona Sahlin), en människorättsaktivist från Serbien, en man från Srebrenica och en sångerska som avslutade väldigt vackert innan vi la blommor i vattnet. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka.


Men för mig är huvudsaken med denna dag inte att sörja, även om det är svårt att hålla känslorna i styr och medlidandet är enormt. För mig är huvudsaken att sprida vidare kunskapen om detta, att göra människor medvetna om att något som detta kan hända i dagens moderna samhälle. Jag vill att människor i Sverige och världen ska förstå att mina föräldrar skrattade åt nationalisterna och deras propaganda, precis som vi skrattar åt Sveriges nationalistiska partier, säkra på att det finns tillräckligt många människor med vett i huvudet för att deras ideologier aldrig någonsin ska få slagkraft. Jag vill att ni ska förstå att för dem kändes ett blodigt krig lika overkligt som ett krig i Sverige känns för oss idag. Dessvärre är ledarna för dessa extrema nationalistiska partier i själva verket intellektuella och skickligt manipulativa, trots deras skeva värderingar, och inget säger oss att vi är säkra från dessa ideologier här i "moderna" Europa där omvärlden lät folkmord och etniska rensningar ske för bara 18 år sedan. Än idag finns det människor som fortfarande tror på krigsförbrytarnas propaganda, som förnekar folkmordet eller ännu värre rättfärdigar mördandet av tusentals människor. Men än idag hittas kvarlevor. Idag ska ytterligare 409 människor begravas. Låt det inte hända igen. Använd folkmordet i Srebrenica som en refererens och ett exempel, närmare i tiden än Andra världskriget i Tyskland, på vad som kan ske om man låter nationalistiska krafter gå för långt.

Alla vi flyktingar är Bosniens ambassadörer. Det är vårt plikt att representera, tala för och sprida vidare kunskap om Bosnien & Hercegovina. Det är det minsta vi kan göra, och idag har vi alla medlen för det. Eftersom skrivandet inte är min starkaste sida tänker jag avsluta med att referera till andra artiklar från Sveriges nyhetssidor där ni kan läsa mer om detta. 

Aftonbladet: Våga tala om rasismens yttersta konsekvenser
Svenska Dagbladet: Vårt ansvar att inte glömma
Expressen: Ultranationalism bakom folkmordet
 
(Och ni som tänker tanken på att kommentera "bosnier mördade också, allt är inte serbernas fel, allt vinklas mot serberna" osv - don't. Jag har haft diskussionen på min blogg massvis med gånger och jag sammanfattar det igen: Det är skillnad på att attackera och försvara, samt mörda civila. Inget rättfärdigar folkmordet i Srebrenica. Inget rättfärdigar mord på civila och oskyldiga människor oavsett nationalitet. Skulle min pappa mördat civila i kriget skulle jag dömt honom för det. Detta handlar inte om att smutskasta eller dra en hel folkgrupp över en kam, detta handlar om att belysa något hemskt som varit för att lära av detta, och kunna sträva efter ett framtida samhälle där olika folk kan leva sida vid sida utan nationalism och rasism. Punkt slut.)

2013-05-27

The essence of life is the sharing of our perceptions of it with each other

Jag vill bara säga TACK! Tack till er som skriver fina kommentarer och som senaste månaderna till och med tackat mig för en bra blogg trots att jag uppdaterar sällan. Det är kul att ni hänger kvar! Några stycken av er har även skrivit att ni blir stolta över mig fast ni inte känner mig, hur underbart är inte det? Lika glad som jag blir över de fina orden blir jag över att jag har läsare som kan glädjas åt andra, och som trots att jag inte har en aning om vilka ni är kan ta er lite tid åt att skriva en kommentar som gör min dag. Kommentarerna säger mycket mer om er än om mig.

Jag kan även bli lite förvånad när ni beskriver mig så fint. Jag lägger upp fina bilder som jag har tagit och bilder från speciella tillfällen, jag lyfter fram det positiva i mitt liv, men jag skriver väldigt lite om vad jag tycker och tänker, och om mig själv egentligen. Det kanske går att få en relativt bra uppfattning om en person ändå, men från mitt perspektiv som bloggare kan det kännas en aning märkligt då jag tycker bloggen visar en liten och ytlig del av mig. Jag skulle vilja dela med mig mer av mig själv, jag känner att jag har mycket att ge, och om det på något sätt kan inspirera någon är det underbart - det finaste man kan få höra är att man är en inspiration. De bloggar som inspirerar mig mest är de som är väldigt öppna, men jag vet inte riktigt hur man bloggar på det viset längre (jag sparar fortfarande alla lite längre texter i utkast istället för att publicera dem). Jag brukade bjuda mycket mer på mig själv men det har blivit svårare med tiden, kanske för att jag har blivit så medveten om att det faktiskt är främlingar som läser och att ju mer jag bjuder på mig själv desto sårbarare blir jag. Det finns de som inte vet var gränser går. Tyvärr är det lätt att glömma bort att det faktiskt finns underbara människor till vilka jag gärna skulle dela med mig av mer, som kanske hittar något att inspireras av. Vissa av er känner jag till och med igen namnen på och vet att ni har följt med ett tag, jag har möjligtvis tittat in på er blogg eller Instagram och er känns det som att jag känner on some strange level, trots att jag knappt vet något om er... Förutom att ni finns där. Och delar min glädje och mina upplevelser. Det är nog det som gör att jag fortfarande håller hårt i bloggen, tack för att ni då och då påminner mig om det!

2013-03-08

International Women's Day



Idag hyllar vi alla kvinnor som gör världen till en bättre plats. Jag lyfter alltid fram min kära mamma då hon är min största förebild och inspiration. Jag är glad om jag blir en hälften så stark kvinna och underbar mamma åt mina barn som hon är åt oss. Hon har alltid gjort sitt bästa för att forma mig till en person med god självkänsla och självförtroende. Hon har otaligt många gånger talat om för mig att kräva det bästa för att jag inte är värd något mindre, att stå på mig, att aldrig låta någon trycka ner mig, att ta för mig av livet och att aldrig någonsin vara beroende av en man, eller någon annan människa för den delen. Det är viktigt att inte glömma ursprunget till denna dag, för allt det som jag precis nämnde är fortfarande långt ifrån självklarhet för majoriteten kvinnor i världen, som fortfarande är underlägsna männen. Till och med i dagens Sverige. Stå på er tjejer, kämpa för samma status och erkännande i mansdominerande yrken, kasta drinken i ansiktet på dem som tafsar på er på klubben och viktigast av allt - uppfostra era barn att ha den synen på jämställdhet som ni vill se i världen.

2013-02-19

You're giving me such sweet nothing



Februari är inte min favoritmånad. Snarare längst ner på listan. Vid det här laget har avsaknaden av D-vitamin verkligen satt sina spår (jag blir alltid sjuk denna månad, min hy börjar lysa i mörkret och jag vill helst bränna vinterjackan på bål) och sommaren känns fortfarande för långt bort. Och jag hoppas och lurar mig själv att varmare väder är på väg för att sedan bokstavligen få en bitchslap av en ny snöstorm. Just wait and see... 

Jag kände mig bortskämd med flera härliga resor fördelade över förra året, och då resor är bland det bästa som finns hade jag hela tiden en höjdpunkt att se framemot som inte var för långt bort. I år planerar vi istället en ordentlig USA-resa(!) i augusti som tyvärr inte bara känns avlägsen utan även gör att jag måste spara och jobba varje ledigt tillfälle jag får från studier. Månadsbudgeten jag har lagt upp föredrar helst att jag sitter hemma och inte gör någonting som kostar, vilket inte är det lättaste då det är fikor, utgångar, shopping och allt annat som vår i-landslivsstil innebär som gör den sollösa vardagen roligare. Av den anledningen ska jag varken med på studieresan i vår eller åka till Bosnien och Kroatien i sommar, vilket blir första gången sedan vi började åka ner dit efter kriget. Det gör lite ont i hjärtat (är det sjukt att det första jag kom att tänka på är all mat jag kommer gå miste om?) men å andra sidan ser jag framemot USA mer än något annat just nu, den upplevelsen och det faktum att jag ens har möjlighet att planera en sådan resa gör det lättare att offra annat. Ja, varje resa får mig att tänka på vilket privilegium jag har som en kan göra den!

Måste avsluta inlägget med pepptalk: För det första, februari är snart slut! Yey! Och jag måste berömma mig själv för att jag blivit väldigt bra på att harmonisera (tvekar på att det är rätt ordval men you get the point) min tillvaro och på att ganska snabbt vända negativt till positivt i huvudet. Jag får mig själv på bättre humör genom enkla medel. Även under tråkiga februari. Men mer om det får det bli i ett annat feel good-inlägg. 

2013-01-01

Happy New Year


Och så var år 2012 över. Om förra året var ett år av förändringar och början på nya saker så har 2012 varit ett år där det mesta redan fallit på sin plats och där jag inte skulle vilja förändra något för tillfället. Jag studerar till mitt drömyrke, min närmsta krets består av underbara människor och de alla är friska och mår bra, mitt liv har varit dramafritt som aldrig förut och jag är otroligt tacksam för allt. Jag hoppas att det fortsätter likadant detta år, och avslutar självklart med: it is what you make it! Önskar er alla ett väldigt gott nytt 2013!

2012-09-20

Q/A

Här kommer ett några månader försenat inlägg med svar på frågestunden som jag dumt nog publicerade innan jag åkte iväg på semester. Det blev ganska långa svar på många av frågorna, därför har jag har inte tagit med alla, men vissa kanske finns besvarade i förra frågestunden som ni hittar i samma kategori. 

Hej! Grymt bra blogg, älskar att läsa om dina skolprojekt och liknande... Men nu till min fråga: hur stor är din blogg? Och skulle du påstå att du går in mycket för din blogg? Alltså tar den mycket tankekraft från dig, eller bloggar du bara när du får lust och har tid över?
- Tack! Jämfört med alla bloggar som finns är min blogg en liten droppe i havet. Tidigare hade jag ungefär 1500 unika läsare i veckan med ca 500 unika dagligen (siffran har blivit lite lägre sedan sommaren) vilket är lite jämfört med andra, men mycket för mig som inte vet vilka alla dessa människor är! Jag har många läsare med ursprung från Balkan, och denna värld är ganska ”liten” så det händer ofta att någon man känner har en kompis som läser min blogg, eller att man blir igenkänd på någon bosnisk konsert/fest eller till och med när man är i Bosnien eller Kroatien. Så för mig kan den ibland kännas större än vad den är (typ, what if somebody is watching me right now? O.o).
Jag känner ingen ”plikt” att blogga och gör det därför inte när jag inte har tid eller lust, men jag tänker ofta på vad som ska komma upp på bloggen under dagarna. Jag gör det automatiskt efter flera års bloggande, och det tar inte särskilt mycket tid eller kraft. Det som tar mest tid är att redigera bilder, att ”designa” inlägget, i vilken ordning bilderna ska komma upp osv (om ni bara visste hur petig jag är med detaljer) så där går jag in mycket för den men det tycker jag är kul.

Tjänar du pengar på din blogg?
- Ni ser ju varken reklam (förutom blogg.se's störande annons) eller sponsrade inlägg här så nej. Det kommer in några kronor när jag lägger upp videos genom VideofyMe, men det är inget jag räknar med utan jag använder den sidan för att jag inte vill ha mina videos på YouTube. Jag har inte den ambitionen med min blogg.

Vilka länder har du besökt? Vilka länder vill du besöka och varför?... 
- Nu ska vi se... Bosnien, Kroatien, Italien, Spanien, Frankrike, Estland, Lettland, Finland, Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien, Egypten och Japan. Och Pekings flygplats i Kina, hehe (har kinesisk stämpel i passet, så lite räknas det!). 
Åh, det finns så många länder jag vill besöka i alla världsdelar! Jag vill göra en coast to coast roadtrip i USA, jag vill till Japan igen, Singapore, Malaysia, Kina, Förenade Arabemiraten, Mexico, Indien, Brasilien, Turkiet… Skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det finns så mycket vackert och annorlunda att se helt enkelt, så många andra miljöer, kultur och arkitektur att uppleva. Jag är väldigt intresserad av hur andra människor lever och tänker, det spelar ingen roll om jag är i Japan, Tyskland eller Egypten, jag kan sitta och bara titta på människor och försöka föreställa mig att leva deras liv, vad de tänker, vad de tänker om mig från Sverige osv. Att jag är lite extra into Asien och gärna vill besöka storstäderna där är för att det är så häftigt att se människor som lever i moderna städer på samma sätt som vi, men ändå har en kultur som skiljer så mycket från den västerländska. 


...Samt nämn din favoritbyggnad och varför den är det! :)
- Jag har nog inte riktigt en favorit än, men för att ändå nämna någon säger jag den första jag kommer att tänka på som jag har sett IRL - Pradas byggnad i Tokyo. Jag föll för både utsidan och insidan. Allt från den enkla ingången till hur den är uppbyggd, hur den lyser på natten, de lyxiga provrummen, rutnätet av "bubbliga" fönster och effekten inifrån... Genius. Här kan ni se fler bilder. 


Hur länge tror du att du kommer blogga?
- Svårt att svara på. Intresset är inte som det en gång var, men jag skulle ha svårt för att stänga ner bloggen då den blivit en liten del av mig. Jag skriver mindre än tidigare men jag älskar att ta bilder och föredrar att lägga upp dem här framför Facebook, Instagram eller något liknande då bloggen min egna lilla kreation där jag styr hur allt ser ut. Jag antar att uppdateringen kommer dö ut med tiden, om jag inte får för mig att stänga ner den innan dess. Men jag kommer inte att säga ”nu slutar jag” för att sedan börja blogga efter en månad igen, så den gången jag talar om för er att jag slutar blogga kommer förmodligen vara den första och sista.
 
Vad är det finaste ngn har gjort för dig? Vad är det värsta ngn har gjort mot dig? Åker du varje år till Bosnien? Till vilka städer isf?
- Att älska mig ovillkorligt, det är det finaste. Det värsta är någon har gjort mot mig är att tvinga bort mig från min hemstad och land. Ja, jag brukar åka ner på somrarna. Tidigare åkte jag med familjen till Banja Luka (hemstaden), men jag har inte varit där på två år nu. De senaste fem åren har jag åkt till Sarajevo.
 
Lana, How do you get such a beautiful tan? I was looking at some of your pictures from vacation and it seems like you get dark pretty fast . I am really struggling with that, it seems like I cannever get dark fully. Please give me some tipss. :)
- It’s genetical I guess, I don’t have any good tips to give since all I do is just being in the sun. I try not to get burned and I always use sunprotection in the beginning. My mom has really freaked me out about skincancer, so my tip for you is to not try too hard and find some good self-tanning products!
 
Lana... hur får du att få ihop din studenten ekonomi till både resor, roliga saker samt snygga kläder. Jag känner att jag redan nu har panik inför att bli student just för att vara "begränsad" är inte min grej. Jag har jobbat under hela min gymnasietid och har alltid haft gott om pengar då jag har bott hemma, men när man studerar på högskolan säger alla att tiden inte räcker till att jobba och om den gör det, så behöver man den mer till att vila upp sig, typ.
- Allt handlar om prioriteringar och hur man fördelar pengarna. Jag lever på csn-bidraget (som är högre än studiebidraget i gymnasiet) utan lån och kan göra det då jag bor hemma. Eftersom jag älskar att resa sparar jag alltid en del av det jag får varje månad till någon resa, och ibland, som till t.ex. studieresan till Tokyo, bidrar föräldrarna med en del. Vissa månader blir det mer över till shopping och festligheter och ibland mindre. Det kan gå månader utan att jag shoppar om ekonomin inte tillåter det, I just have to live with it då det finns annat jag prioriterar och sparar till. På sommaren jobbar jag i några veckor för att ha råd med sommarsemestern.
Om du kan jobba eller inte beror på dig själv och vad du pluggar, alla utbildningar kräver inte lika mycket tid i skolan och om du själv är duktig på att planera och avgöra hur mycket tid du behöver till studierna tror jag absolut att du kan jobba och studera samtidigt. Annars får du helt enkelt lära dig att vara "begränsad" och tänka på att de flesta människor är mycket mer begränsade än dig.
 
Vad tycker du om bosnier?
- Ja, vad tycker jag om mig själv? Haha. Det är omöjligt att dra en hel befolkning över en kam, och dessutom placera sig själv i samma fack, men om jag ska försöka göra en allmän generalisering i jämförelse med majoriteten svenskar så tycker jag att bosnier visar känslor på ett mycket intensivare sätt. Att älska, festa, bråka, skämta - allt är mycket intensivare och jag älskar det med oss bosnier. Znamo sta je merak. Det är inte så konstigt att man älskar mentaliteten när man själv har växt upp i ett bosniskt hem. Dock finns det en del sidor jag stör mig på som gäller fler bosnier än svenskar, och detta tror jag gäller i stort sett alla samhällen som är lite mer gruppcentrerade än individcentrerade - där familjen, släkten och omgivningen spelar en stor roll. Till exempel är det vanligare att folk tar sig rätten att lägga sig i andras privatliv och det förekommer mer trångsynthet, dömande och, på köpet, skitsnackade. Men det gäller verkligen långt ifrån alla, man måste bara se till att vistas i rätt umgängen.
 
1.din pappa är arkitekt, så gör han massa hus och sånt? finns de några bilder på saker din pappa gjord som du skulle kunna visa? är säker på att han är jätte duktig då du redan i årskurs 1 på universitetet gör såhär cola och avancerade byggnader! 2.vart köper du dina kläder? skit fin stil! 3.hur lång är arkitektutbildningen? 4.hur mkt kostar ca en resa till kroatien?? älskar den här bloggen, sån insperation!!
- 1. Min pappa jobbar mest med ombyggnad av byggnader och lokaler och gör väldigt olika arbeten, det har varit allt från SEBs bankkontor på Stureplan och vindsvåningar i city till ombyggnad av ett krematorium på en kyrkogård. Arkitekter jobbar väldigt sällan ensamma i projekt, så han har inte gjort allt själv.
2. Mina kläder köper jag för det mesta på H&M och Zara. Inte särskillt orginellt. Tackar!
3. Den är 5 år, men i genomsnitt tar den 6-7 år då det är rekommenderat att jobba minst något år.
4. Det är svårt för mig att svara på då jag aldrig flyger dit utan åker buss från Bosnien. Sedan beror det på var du åker, om du bor på hotell eller hyr lägenhet, och hur mycket du isåfall spenderar på mat och annat. Tack så mycket!
 
Har ni många tentor på arkitektutbildningen eller är det mest praktiska uppgifter som sådana du har visat på senaste! Du är riktigt grym!
- Nej vi har inga klassiska tentor, de enda tentorna vi har är hemtentor, annars har vi projekt som du kan läsa mer om under arkitekturkategorin som du hittar under headern. Tack så mycket!
 
Vad kostade dina raybans modellen?:) Vad har du för storlek på dina Raybans? :) 
- Modellen är RB3025 i storleken large. De kostade 1500 kr, vilket jag fnös åt en gång i tiden och tyckte var alldeles för dyrt för ett par solglasögon som jag kommer ta sönder direkt, men de är fortfarande hela och så värda varenda krona!
 
1. Vart vill du bo i framtiden ? 2. Vackraste staden i hela världen ? 3. Vilket pojknamn och flicknamn tycker du e finast ? 4. Hur åker du till Sarajevo och vad kostade biljetten samt vilket bolag ?
- 1. Oj, jag vet inte, men jag trivs bäst i storstaden! Det ska vara fart och massa händelser *stressmänniska*. Paris, Tokyo, New York, man vet aldrig… Jag tycker dock att Sverige är ett bra land för mina framtida barn att växa upp i, och jag älskar Stockholm. Det är bara den deprimerande och för långa vintern som talar emot.
2. Väldigt svårt att svara på då jag inte har varit i alla städer!
3. Jag vet inte, brukar inte tänka så mycket på det, men jag gillar korta namn.
4. Jag åkte flyg, enkelbiljetten dit kostade 1500 med Norwegian.

Ber om ursäkt för att jag levererar den tråkigaste frågan (säkert den vanligaste också) vilken kamera använde du dig utav i Japan? T
- Frågestunden är till för frågor! Sony NEX-3 använde jag mig utav! Och som vanligt påminner jag om att bildernas ljus, färg och kontrast är redigerade.

2012-06-19

Parents

Mina gulliga föräldrar... Trots att de hänger på Facebook och Youtube, äger Iphones och lär sig våra slangord hänger de ändå inte alltid med i tiden. Men de försöker iallafall, A for effort! (Översättning finns här.)

Jag och mamma diskuterar varför Eurovision 2013 bör hållas i nya Friends Arena:
Jag: Kad ce ikad napuniti 67.000 mjesta ako ne s Eurovisionom??
Mamma: Ja ej, pa i da mi Tito dodje ne bi napunili to!
Jag: ... Jer svedi bi stvarno poletjeli da vide Tita... Dobar ti primjer...

Förvirrad pappa tittar på klipp från Summerburst när David Guetta spelar:
Pappa: ... A gdje je pjevac?

Förvirrad mamma hänger på Facebook:
Mamma: Sta znaci ono "LOL"?
Jag: Laughing out loud, smijati se glasno, ali sad se vise upotrebljava kad je nesto ironicno.
Mamma:  Kao sajk?
Jag: Sajk je kad nekog prevaris.
Mamma: Aha dobro, sad cu ti sajkati tatu i napisati LOL a on nece znati sta to znaci! LOL!
Jag: ... 

2012-03-08

Sretan 8. Mart

"Allra mest vill jag hylla min mor, den starkaste och underbaraste kvinna jag känner, min förebild på alla sätt och vis. Jag har försökt skriva ett inlägg tillägnat henne men orden räcker aldrig till, och tårarna samlas varje gång jag vill förklara vad hon betyder för mig. Tårar av kärlek, glädje och tacksamhet. För allt hon har gett mig. För hennes oändliga kärlek. För alla gånger hon gråter med mig. För alla gånger hon skrattar med mig. För att hon har gjort mig till den jag är idag. För att hon är den bästa vän jag har. För att hon har allt man kan önska hos en mamma. Min älskade mamma."


"Najdraza...ja sam ta koja nema rijeci, nisu izmisljene, ne postoje...da izmjere ljubav i srecu koju dajes jednoj mami. Cime sam te zasluzila? Boze, postoji li veci osjecaj ljubavi od ovoga prema ovoj djevojcici? Postoji li veca sreca od trenutka kad je vidis nasmijanu i sretnu? Ili veca bol, kad place i kad je boli? Bez nje zivot ne bi postojao jer ja udisem zrak koji ona izdise....nisam ni zivjela dok nije dosla u moj zagrljaj...tamo daleko u Banjaluci u porodilistu, jedne divne martovske noci, kada su je polozili na krevet kraj mene i kada mi je okicama rekla: "evo toje male Lane"...kako tad, tako zauvijek...moja Lana !" (översättning)

2012-01-16

Two years together



Ibland känner jag för att dela med mig till resten av världen av våra speciella stunder, våra egenheter, interna humor och sätt att vara med varandra. Sådant som får alla par att känna "det finns inga några andra som vi". Ibland vill jag visa alla varför jag älskar oss tillsammans. Men ändå händer det sällan, det är trots allt bara vi som behöver uppleva det. Det enda som är synd är att så många av våra speciella stunder glöms bort när de inte dokumenteras, bara av den anledningen att de helt enkelt blir för många och får inte plats, varken i minnet, i något album, text eller blogginlägg.

Med speciella stunder menar jag inte när vi ligger på en strand i Egypten och njuter av solen tillsammans, hur underbart det än är, utan jag menar stunder som när vi på en bakissöndag i kalla januari går ut och promenerar i skogen, hittar en förfrusen vattensamling och går ut på isen för att se hur långt vi kan gå innan den spricker. Vi hoppar på den, kastar sten på den och skrattar åt varandra när någon av oss tillsist faller i vattnet med fötterna.

Eller stunder som idag när jag bestämde mig för att åka hem vid lunch för att jag behövde min dator, och råkade hoppa på samma tåg från universitetet som honom. Han var på väg till mig för att lämna blommor i mitt rum och köpa kebab till min bror, och jag förstörde hans överraskning. Istället promenerade vi runt i stan i regnet och snackade om allt och inget, om tentan han klarat, om väskan jag vill köpa, om hur jag ser ut som en bajsnödig eskimå, och båda höll med om att eftermiddagen inte kunde spenderats på bättre sätt. Det är sådant jag älskar oss för.

Jag älskar oss för att vi oavsett tid tillsammans fortfarande skrattar lika mycket, vi får aldrig slut på samtalsämnen och vi slutar inte förvåna och överraska varandra trots att vi känner varandra ut och in. Jag älskar att vi ena stunden beter oss som ett gift par, som kan tjaffsa om vilken tid vi ska hem och sova, jag kan klaga på hans val av tröja och han kan klaga på min vilja att bestämma hela tiden, och andra stunden kan vi bete oss som två små barn som diskuterar vilka våra favoritpokémon var, spela krigsspel och skicka töntiga klipp till varandra som bara vi förstår det roliga i.
Jag blev tillsammans med honom för att det redan från början i vårt umgänge kändes som han och jag - och alla andra.
Och så är det fortfarande. Idag kände jag för att dela med mig av det.



2011-09-05

Flowers for Srebrenica

Tidigare idag åkte jag till SVT-huset för att lägga några vita liljor och med det hedra offren och delta i den tysta protesten mot SVT och dokumentären som sändes. För er som undrar vad det handlar om kan ni läsa det här.

Allt är inte svart eller vitt i något så komplext som krig, det finns alltid mycket man kan ifrågasätta, undersöka och forska kring. Presentera gärna teorier, men grunda dessa teorier på sakliga källor. Om det är något som en påläst, källkritisk människa hade ifrågasatt först så är det denna dokumentär och människorna bakom den. Ikväll sändes andra delen där Al-Qaida kopplas till Bosnien och jag visste inte om jag skulle skratta eller bara sucka. Jag bytte kanal tillslut.

Efter att den sista delen sändes har Facebook-gruppen förvandlats till ett forum där man mest driver om det hela eftersom mycket i dokumentären var skrattretande, men jag vill dela med mig av en kommentar som faktiskt är värd att läsas: 
"Att vissa inte vill eller orkar bry sig om detta finner jag ganska tragiskt. Att vissa tycker vi är löjliga för att vi engagerar oss finner jag också väldigt tragiskt. Men ni bestämmer över era liv och era åsikter, men att vi är löjliga? Jag personligen anser att det är oerhört viktigt på grund av att vi i två avsnitt som nu visats i SVT menar på att serberna är offren och att det är Bosniernas eget fel att det skedde folkmord. Det målas upp att muslimer är stora stygga vargen som ska ta över västvärlden och om du inte gillar det ja då ska vi mörda dig. Dessutom är det sjukt mycket faktafel, egna vinklingar och slutsatser som är skrämmande. Det är politisk historierevisionism när det är som värst och den formen av propaganda och försök att korrigera historien är bland det farligaste som finns. Jag skäms över att vara svensk dagar som dessa! Jag skäms över SVT! Men samtidigt så är jag glad att jag har haft kunskap om denna konflikten sedan tidigare så att jag kan skilja på skit och sanning!" - Johan Wikman


2011-08-08

Random

Äntligen är allt uppackat och tillbaka på sin plats. Jag vet, jag är väldigt långsam, men jag undviker det helst om det går. Det är så skönt att slippa ha sitt liv i en resväska. Jag har packat en hel del på grund av allt flyttande, från Sverige till Jasmins lägenhet i Sarajevo, till mina kusiner i Sarajevo, till Makarska i Kroatien ett par dagar, till lägenheten jag och Jasmin hyrde i Tucepi, till stället där min familj bodde i Tucepi, och till sist till Sverige. Jag har alltså packat väskjäveln sex gånger, och jag hatar att packa.

Varför träffar min pojkvän mina läsare och inte jag? Jag vet inte hur många gånger han hittills hälsat från läsare han träffat i Sarajevo eller i Kroatien. Det är orättvist, jag vill ju se vilka ni är och hur ni ser ut. Jag träffade en i Sarajevo, vilket iförsig var lite roligt eftersom hon bor där, medan Jasmin råkar på tjejgäng efter tjejgäng som känner igenom honom...

Igår var jag och mamma på vår första shoppingrunda efter semestern. Jag var redo att länsa kontot, men som vanligt, när man för en gångs skull har pengar har man inte flyt. Jag vet att jag har haft en lyckad shopping om jag har träningsvärk i armen efter att ha hållit i alla påsar (eller så vet jag att jag har värdelösa armmuskler) och jag har ingen träningsvärk idag. Vilken besvikelse.


2011-08-05

I'm back!

Jag är hemma igen efter en lång och underbar semester. Jag sålde min flygbiljett och stannade en vecka till i Kroatien, därför kom jag inte hem förrän igår. Jag vet inte vart jag ska börja, om jag ska skriva om min sommar, om att jag har saknat bloggen eller om hur underbart det är att sitta i sitt egna rum igen vid sin egna dator. Jag både hatar och älskar dagarna efter hemkomsten. Det är jobbigt att komma tillbaka till verkligheten efter att ha varit totalt bortkopplad från denna värld i över en månad. Facebook ger mig ångest, att sommaren snart är slut ger mig ångest, att jag inte vet vilka nya kläder det finns på H&M och Zara ger mig ångest. Samtidigt älskar jag att komma hem och träffa vänner, älskar sensommaren, älskar första shoppingrundan efter semestern och att vara härligt brun och fräsch. Det jämnar ut sig.

Jag har njutit så mycket som det bara går denna sommar. Jag har träffat nya människor, festat och haft kul, men även vilat ut mig ordentligt. Tyvärr hade jag lite mer otur denna gång vilket inte gjorde semestern så fulländad som den kan bli. Jag blev bland annat sjuk, antagligen matförgiftad, sista dagarna i Sarajevo. Det var en hemsk upplevelse, att ha 39 graders feber i 39 graders Bosnien. Det var även en hemsk upplevelse att besöka sjukhuset där. Jag kunde inte äta utan att drabbas av en olidlig smärta. Jag fick ont i magen när jag svalde mitt eget saliv, så illa var det. För första gången i mitt liv grät jag av hunger, det enda jag fick ner var ett halvt paket kex på tre dagar. Vill aldrig mer se ett paket kex.
Sedan hade vi otur med vädret i Kroatien. Vi prickade en regnperiod efter en period med rekordvärme (rekordvärmen fick jag istället stå ut med i Sarajevo) och vädret växlade mellan regn, blixt och åska, sol och värme, och ännu mer regn. Det känns som att vi sammanlagt hade fem hela soldagar där. Det var inte förrän de sista dagarna som vädret blev stadigt.

Hursomhelst, bortsett från dessa missöden har jag haft en underbar sommar, och ska man ska se på det från den ljusa sidan fick min sjukdom mig att uppskatta mitt krya jag och mat som aldrig förr. Det dåliga vädret fick mig att njuta och ta vara på varje minut av det fina vädret. Jag hade det underbart i Kroatien med pojkvän och familj, för första gången räckte inte två veckor där. Jag vill ha mer. Samtidigt är det skönt att vara hemma och nu närmast väntar uppackning och en massa bilder som ska läggas in!


2011-06-21

Svar på frågor

Jag började ångra denna frågestund när jag skulle svara på alla frågor, det tog lite längre tid än jag trodde! Nu är det gjort och jag har försökt svara på alla frågor, både privata och oprivata. Jag kanske har missat några frågor men i sådana fall får ni ställa den igen i kommentarsfältet. Jag har inte tagit med frågor där personer jag inte känner nämns. Here you go:

OM MIG

Vart ser du dig själv om 5 år?
- Jag studerar antagligen fortfarande, kanske bor kvar hemma, kanske flyttar ihop med någon vän eller pojkvän. Jag vet inte riktigt var jag ser mig själv, jag brukar inte tänka så långt fram. Livet kan ta en var som helst.

Har du någon förebild?
- Mina föräldrar är mina förebilder.

Har du gjort IQ test nån gång? Om ja, vad fick du och vad för slags IQ test var det?
- Jag har väl gjort något på internet för längesedan men jag kommer varken ihåg vad jag fick eller vad det var för test.

Tror du på övernaturliga saker?
- Ibland, trots att jag gillar att tänka realistiskt och vetenskapligt. Jag kan ändå inte låta bli att tro på att det finns en högre kraft, en Gud, som ser till att gott leder till gott och ont leder till ont. Jag har en lite religiös sida trots allt. Dessutom tror jag en aning på olika tecken och horoskop då mina alltid lyckas stämma på mig, haha.

Kommer det ofta fram killar och raggar på dig?
- Ja, det händer då och då.

Det pinsammaste du någonsin gjort :P
- Jag har så många pinsamma historier att berätta men kommer aldrig på en riktig pinsam när jag får den här frågan.
Jag antar att jag förtränger sådana händelser!

Vilka länder har du besökt?
- Danmark, Tyskland, Österrike, Slovenien, Kroatien, Bosnien (märker ni att det är bilvägen till Bosnien?), Italien, Spanien, Frankrike, Finland, Estland, Lettland… Jag tror att det är alla, sorgligt nog inget utanför Europa. Buhu.

Planerar du att ta körkort inom närmaste tiden?
- Jag planerar att börja övningsköra!

Är du oskuld?
- Populär fråga. Nej.

Måste först och främst säga att jag respekterar och beundrar your love to ya mommmaa !! många som inte uppskattar sina mammor!
1.Vad hade du för drömmar när du var liten ? typ sångerska eller delfintränare som alla småungar ? :P
2. du fick resa tillbaka till någon tid vilken tid skulle du resa tillbaka till och varför ?
3. med tankte på sättet du skriver på och sånt, har du någon gång tänkt på att bli författare eller något liknande?
- Tack, men hur kan man inte love my mommaaa? ;)
1. Jag kommer inte ihåg något annat förutom ”konstnär”.
2. 80-talet, verkar ha varit en härlig tid... självklart baserat på mina föräldrars berättelser.
3. Nej, det har jag aldrig. Jag är bra på att skriva uppsatser och argumentera för mina åsikter, men att skriva stilistiskt och uttrycka känslor i ord är inte min grej.

URSPRUNG

Skulle du någonsin kunna tänka dig flytta tillbaka till vårt kära hemland, Bosnien och bo där?
- Nej, inte som det ser ut nu. Jag har det väldigt bra i Sverige och jag älskar att bo i Stockholm. Situationen i Bosnien är fortfarande dålig både politiskt och ekonomiskt och jag tror att jag hade haft svårt att anpassa mig till standarden. Dessutom har jag byggt upp ett liv här med familj, vänner och andra kontakter. Jag har allt här, och inget att ”komma tillbaka till” i min hemstad Banja Luka. Jag har några kusiner i Sarajevo och det är dem jag besöker på somrarna.

Vad älskar du mest med Bosnien? :)
- Det finns mycket, men människors sätt att visa känslor på, att älska, festa, bråka, skämta… Allt känns mycket intensivare där, och jag älskar det.

Hej! Är du helt bosnisk? För du har lite asiatiska drag.. du liknar ju Smallville-Lana så mycket.. haha:)
- Min pappa är bosnier och min mamma är kines..... Nej då, jag är helt bosnisk.

Kommer ditt efternamn ursprungligen från Turkiet? (vår receptionist heter Karat i efternamn och är turk)
- Jag vet faktiskt inte, men det är möjligt eftersom många namn i Bosnien har sitt urpsrung från det området.

Hej jag blev tipsad om din blogg av Jasminka (din föraa hemspråks lärare som nu är min lärare) Jag har fastnat för den och tycker den är välidgt bra! Jag undrar hur du kan vara så himla fin? och är du helt bosnisk? :D
- Haha! Skulle aldrig gissat att hon ens vet om att jag har en blogg! Vad roligt, tack! Ja, jag är helbosnier.

Jag undrar varför dina föräldrar valde att ge både dig och din bror medjunarodni imena? (folkliga namn) Vad det av någon speciell orsak? (oboje roditelje su iz bosne i tacnije muslimani, mislim ipak je obicno da nadivaju imena sto su bas tipicni muslimanska,right? (båda föräldrar är ju från Bosnien och är muslimer, det är ändå vanligt att ge typsika muslimska namn, right?) vad jag har förstått det som så verkar många förknippa dig med just något annat än "hel bosnisk/muslim" stör det dig att alltid behöva förklara/rätta folk? i jos jedno zadnje pitanje, Jel bi ti kao svoje roditelje dala medjunarodni imena i svojoj djeci akobogda? i ako ne, zasto? (en fråga till, skulle du som dina föräldrar ge ”folkliga” namn åt dina barn? om inte, varför?)
- Mina föräldrar är inte särskilt religiösa och valde inte namn efter religion utan namn som de tyckte om och som fungerar lite överallt i världen. Jag är väldigt tacksam för det, hade jag fått något av de ”vanliga” muslimska namnen hade jag antagligen haft samma som fem andra personer i min umgängeskrets. Nej, det stör mig inte. Jag tycker snarare det är lite kul när folk inte kan avgöra vilken religion jag tillhör (vilket tyvärr är väldigt viktigt för många balkanmänniskor) för jag märker när de undrar men inte vill fråga. Jag har inga problem med att förklara/rätta, men jag tycker om att få prata med en människa innan den vet vilken religion jag tillhör. Jag kommer inte sträva efter att ge mina barn ”folkliga” eller ”muslimska” namn, jag kommer ge dem namn som jag tycker är fina. Om det är ett fint, enkelt, muslimskt namn - varför inte? Så länge namnet passar lite överallt så att de slipper förklara sitt namn tio gånger för en svensk.

UTBILDNING, EKONOMI, JOBB

Ska du bo kvar i Stockholm när du börjar högskolan?
- Yes, tänkte bo kvar hemma.

Tänkte fråga vad du har sökt för utbildningar i höst?
- Arkitektur på KTH i Stockholm är det enda jag har sökt (förutom en kurs i arkitektur ifall jag inte blir antagen) eftersom det är det enda jag vill studera just nu.

Vilka betyg gick du ut med?
- 22,3 med meritpoängen. Alla MVG:n och ett VG.

Vad tycker du om din klass som du hade i kärrtorp?
- Jag tycker om den väldigt mycket och är tacksam för att jag hamnade i den. Vi hade en bra stämning i klassen och kom bra överens även om vi alla inte umgicks utanför skolan. De jag umgås med utanför skolan är mitt tjejgäng och det var ett nöje att vara i skolan varje dag tack vare dem!

Har du fått omprov någon gång? och vad för betyg hade du innan gymnasiet ? Har du alltid haft mvg?
- Bara när jag har varit sjuk och missat provet. Jag gick ut med 320 poäng.

Hur har du råd med all shopping och utlandsresor?
- Jag fördelar pengarna bra, vilket jag måste göra med min minilön och studiebidrag. Jag tycker inte att jag reser särskilt mycket. Jag reser till Bosnien och Kroatien under somrarna och det kostar mig inte mycket med boende och mat, pengarna får jag genom att spara det jag får ihop när jag jobbat under jullov eller någon vecka under sommarlovet. Parisresan i höstas hade jag råd med då jag fick pengar över efter sommaren, och att åka kryssning till Riga är billigare än att åka tåg till Göteborg eller Malmö.
Shoppingen har jag råd med när jag har pengar över, ibland har jag perioder då jag har råd att shoppa. Jag har, förutom något enstaka plagg, inte shoppat sedan mars för att ha råd med allt som studenttiderna och festandet innebär, samt för att spara till sommaren. Så det är inte så mycket som det ser ut!

Jag vet att du skrev att du har ett VG bara så nu undrar jag vilket ämne det var? är det gymnastik? för teoretiska ämnen verkar du vara väldigt duktig på :)
- Ja, det var idrotten. Jag hade ”mensvärk” varannan vecka så det var väl inte så konstigt, haha.

What would you like to study instead of architecture?
- Psychology. However, I get to be more creative by studying architecture, that's why it attracts me more.

sta si dobila i stipendie?
- Jag fick 900 kr.

UTSEENDE

Är det dina naturliga lockar som du brukar ha och har du uppklippt hår? Undrar också om du någonsin har färgat det? :) Bra blogg btw!
- Tack! Mina naturliga lockar är en aning mindre och krulligare. Så här ser det ut utan föning, lockning eller något annat. Ruffsigt. Jag brukar locka överhåret med en smal locktång. Jag hade uppklippt hår när jag hade kortare men nu är det uppklippta nästan borta. Jag har aldrig färgat det men däremot har jag tonat det och slingat det för några år sedan.

Vart handlar du dina kläder mest?
- H&M och Zara.

Hur tvättar du ansiktet? (du har ett fint och rent ansikte!)
- Jag använder Gentle Waterproof Eye Make-up Remover från Nivea för att ta bort ögonsminket och Cliniques Liquid Facial Soap för hela ansiktet. Efteråt använder jag ansiktskrämen oil-free moisturiser från Neutrogena.

Solar du solarium mycket?
- Jag solar väldigt sällan, några få gånger under vintern för att inte vara lika vit som snön, men jag använder för det mesta en mild brun utan sol under vintern istället.

Tänker du mycket på vad du äter och tränar du ngt?
- Nej, inte särskilt mycket. Jag försöker iallafall att inte äta för mycket skräpmat och färdiglagat, men jag trycker i mig för mycket sötsaker för mitt eget bästa. Jag tränar inget speciellt men ibland har jag perioder då jag försöker träna på egen hand några gånger i veckan genom att springa eller gymma. Perioderna tar dock slut ganska fort…

Hur lång är du och hur mycket väger du?
- 165 cm, för tillfället väger jag omkring 56 kg.

Vad använder du för bh när du har lite lösa klänningar/blusar?
- Det beror på materialet, men oftast bh:ar med slät yta. Jag anpassar färg efter klädplaggets färg.

Hur tar du hand om ditt hår? (ser ju smashing ut)
- Tack, men mitt hår är väldigt slitet, särskilt topparna som inte klippts på länge. Jag tar tyvärr inte så bra hand om håret, det enda jag gör är att jag använder värmeskydd när jag lockar/plattar det.

kan du inte gör några inlägg med "how to match" snygga enkla plagg?
- Ni kan se hur jag matchar mina kläder på mina vanliga bilder.

KÄRLEK, VÄNNER, FAMILJ

Vem är din bästa vän?
- Jag har flera nära vänner och några som står mig närmast, och ingen kan ersätta någon annan. I perioder umgås jag mer med vissa än andra. Jag kan dock säga att den jag hade ringt i nödfall just nu är Karin, vi har gått igenom mycket tillsammans, särskilt det senaste halvåret, och jag har växt väldigt mycket som människa tack vare henne. Men jag älskar mina närmaste vänner lika mycket!

Hur är du i ett förhållande? Toffeltjejen? Dominant? Osv
- Jag kan vara en riktig hitlerbrud ibland, haha. Men jag är väldigt envis och gillar att bestämma oavsett vad det gäller.

Är du muslim? är dina förldrar muslimer? vet dom om din pojkvän? tycker dom att de är okej? // önskar mina föräldrar tyckte de var okej för mig:((
- Ja, jag är muslim men varken jag eller mina föräldrar är särskilt religiösa. Ja, Jasmin har så gott som blivit en del av familjen, haha. Det förstår jag att du gör, jag vet inte hur gammal du är men ju äldre du blir desto mer kommer du kunna argumentera för din vilja, och förhoppningsvis kommer dina föräldrar visa mer förtroende och förståelse för dig.

Hur länge har du och jasmin varit tsm? tror du på att ni håller föralltid? kan du se dig i brudklänning bredvid hnm? ni passar så otrligt mycket LOVE
- Vi har varit tillsammans i ett och ett halvt år. Jag har alltid tyckt att det är dumt att säga ”för alltid” i vår ålder, det är många år kvar tills jag ska gifta mig så jag skulle inte kunna se mig själv i brudklänning med någon överhuvudtaget nu.

Hur träffades du och Jasmin ? :)
- Jag önskar att jag kunde dra en romantisk historia här men icke. Vi träffades i Sarajevo för två somrar sedan genom gemensamma vänner när vi var ute en kväll. Efter det träffade vi på varandra i Sverige när vi umgicks i gemensamt sällskap, började prata på msn, facebook osv. Vi blev vänner och efter några månader ledde det ena till det andra.

Var jasmin den första du hade sex med?
- Åh sLuTa VaRa Så PiNsAmMaAa DåÅ. Nej.

Hur är jasmin som pojkvän? :)
- Han är en underbar pojkvän!

är du tjejen alla killar kollar på när du är med dina tjejkompisar?
- Jag har många snygga tjejkompisar så vi delar nog på killarnas blickar.

Jobbar din pappa som arkitekt i stockholm?
- Ja, det gör han. Vore ganska jobbigt om han jobbade någon annanstans.

bråkar du någonsin med din pojkvän? isf hur hanterar du det?
- Ja, det är klart att det händer då vi båda alltid säger vad vi tycker och tänker, och vi är inte alltid överens. Större bråk har vi dock väldigt sällan, men då det händer brukar det se ut som så att vi skriker på varandra och hetsar upp varandra som eld och olja eftersom ingen av oss är särskilt lugn, jag bölar som vanligt, vänder mig till min psykolog (mamma), lugnar ner mig, vi pratar ut om hur vi känner, varför vi är arga/ledsna och försöker förstå varandra. Då löser det sig alltid.

ÖVRIGT


Dejta?
- Nej, tack det är bra.

Kad ces biti u Sarajevu ovog ljeta? Pa da odemo na kafu :D
- Od 29. juna, pridji ako me vidis!

Hur skulle du reagera om läsare kom fram till dig och bad om att ta en bild, berömde dig för din blogg osv? Jag såg dig på Dino Merlin konserten men vågade inte gå fram, haha. Ha det bra och tack för en underbar blogg! :*
- Jag skulle bli väldigt glad, och överraskad! Det var faktiskt en tjej som kom fram på just den konserten och jag tyckte att hon var väldigt söt som vågade gå fram.

Känner du ines delilovic ? hur känner du henne? är ni släkt?
- Jag känner henne genom Jasmin eftersom deras familjer känner varandra sedan långt tillbaka.

hur många läsare har du?
- 300-350 om dagen om jag uppdaterar dagligen.

Hur har du fixat layouten till din blogg? Jättefin :)
- Tack, jag har testat mig fram och det jag inte visste sökte jag efter på bloggar som t.ex. http://designadinblogg.se.


2011-06-08

Störningsmoment på Facebook

- När folk gillar sina egna statusar, länkar och bilder. Det gör man bara inte, precis som att man inte säger "jag är så rolig" efter att ha dragit ett skämt. Om man exempelvis har lagt upp en låt är det väl ganska uppenbart att man gillar den?
- När den nya frågefunktionen dök upp. Det måste vara det mest värdelösa som hänt facebook på länge.
- När det visas vem som blivit vän med vem på nyheter. Jag kan verkligen inte bry mig mindre.
- När folk inte fattar att samhällets sociala normer gäller även i facebookchatten.
- När folk berättar vad de gör, äter, när de går på toa och när de andas, med andra ord använder statusen som en dagbok. Snälla gör alla en tjänst och skaffa en blogg så kan de som är intresserade gå in och läsa om vad du gör varje dag, medan resterande 647 vänner som inte bryr sig kan slippa få upp den onödiga statusen på nyheter.
- När tjejer skriver "OMG MÅSTE BERÄTTA NÅGOT FÖR DIG SEN!" till varandra för att andra ska undra vad det är för superdupermegaintressant som de måste berätta. Sms funkar faktiskt utmärkt om det är hemligt, där kan man även säga det direkt. Okej om man inte får tag på varandra på telefon, men oftast kollar man mobilen innan man kollar facebook.
- När folk ständigt ska "checka in", vart dom än går, för varje steg dom tar. Nej, jag är absolut inte bitter för att jag inte har en egen Iphone.....


2011-05-28

Knowledge is the key

Nämn ett ord om kriget och voíla, kommentarerna ramlar in. Fungerar varenda gång. Jag kan förstå att svenskar förundras över oss från Balkan, över vår trångsynthet och envishet och ständiga tjat om samma sak. Jag planerade inte att kommentera detta vidare eftersom jag vet att det blir evighetsdiskussioner som aldrig leder någonstans. Men jag kan ge ett tips som alla kan ta åt sig av: Läs på.

Med det menar jag inte "jag vet bättre än er", utan med det menar jag att läsa på och forska om ett ämne hjälper mycket mot hat och fördomar, det hjälper mycket för en någorlunda förståelse, och för att faktiskt förstå att allt inte är svart och vitt i något så komplext som krig.

Ibland när jag läser vissa blogginlägg, facebookinlägg, kommentarer etc ser jag mig själv för några år sedan, någon som bildade sina åsikter enbart på vad mamma, pappa, mormor och farmor har sagt, utan att någonsin öppnat en bok om det själv. Jag är absolut ingen expert kring ämnet nu heller, men under mina år i högstadiet och gymnasiet har i princip alla mina arbeten där jag fått välja någorlunda fritt haft någon koppling till Bosnien, av den anledningen att jag vill veta mer och jag vill förstå mer. Jag har bland annat forskat kring mitt lands historia, om varför vi blev muslimer, om kriget, om Bosniens politik, om Serbiens politik, om nationalistisk propaganda, om nationell identitet. Utöver det har det också hjälpt att läsa på om socialpsykologi och varför människor agerar som de gör. Jag har i alla mina arbeten varit tvungen att tänka källkritiskt, att se saker ur olika perspektiv och läsa på mycket litteratur om både det ena och det andra. Och jag kan säga att min syn på saker och ting har förändrats väldigt mycket under bara dessa år. Inte bara för att jag vet mer, utan jag känner att jag har mer belägg när jag väl yttrar mig om något. Du behöver inte dela min åsikt, men om du har läst på, varit villig att ta åt dig av information och inte bara kasta den för att den inte stämmer överens med dina åsikter, och åtminstone försökt se saker ut flera perspektiv, då kan jag acceptera att du har din åsikt och jag har min. Om inte så kommer jag inte att hata dig för att du inte delar min åsikt, vilket många gör, men jag kommer att tycka synd om dig för att allt du vet grundar sig på t.ex. dina föräldrars ord. Oftast väljer jag i sådana fall att inte ens börja diskutera något med människan, och då ska ni veta att det gäller alla, jag har även svårt för att diskutera med en bosnier när jag märker att personen inte har läst på en rad om ämnet själv.

Efter att ha gått samhällsprogrammet i tre år kan jag till och med medge att jag brukar tänka kritiskt till det mina föräldrar säger. De vet säkert mer än mig om mycket, men jag tror även att jag vet mer än dem om en del. De har upplevt vissa saker och ser dem ur sitt perspektiv, medan jag har forskat om flera perspektiv. Om jag håller med dem i något vill jag åtminstone kunna säga att det är för att jag själv läst om det och bildat min uppfattning efter det. 
Om några år hoppas jag att jag vet mer och har utvecklats ännu mer.

Självklart spelar de känslomässiga upplevelserna roll i bildandet av våra åsikter och attityder, och det är inte så konstigt att bosnier lättare sympatiserar med bosnier och serber sympatiserar med serber beroende på vad man blivit drabbad av själv. Jag håller med vissa av er som kommenterade om att bosnier var tvungna att försvara sig. Hur skulle Bosnien sett ut idag om man inte alls hade försökt försvara sig? Men, vad man också måste förstå är att det faktiskt finns serber som stod inför samma val, döda eller dö själv. Sedan finns det även väldigt många som dödade och stödde dödandet utan att behövt göra det valet, bara av rent hat. Jag kan, trots allt jag har läst på om varför si och varför så, inte sluta känna avsky mot människor som Mladic, och jag kan inte förstå människor som ser en sådan person, som mördade civila ur rent hat, som en hjälte. Han dödade inte 8000 soldater som attackerade hans hem. Han dödade även flyktingar, civila, människor som inte alls var något hot mot hans land. Ni lurar er själva och jag tycker synd om er som tror att han gjorde något gott. Som inte kan se kritiskt på hans egna uttalanden, som viftar bort det med ursäkten "media vinklar allt mot oss". Håller ni även med honom om att muslimer inte är människor? Det han har gjort och sagt har ni svart på vitt. Stödjer ni det kommer jag aldrig att förstå er. Och jag stödjer hans mördande av civila lika lite som jag stödjer en bosniers mördande av civila.

Kunskap är guld värt. Det är vad jag ska lära mina barn. Jag ska inte lära mina barn att hata. Utan jag ska lära mina barn att läsa på om det jag berättar för dem, att ifrågasätta, att tänka kritiskt, att ha rätt till sin åsikt men att även ha belägg för den. Jag ska lära dem att inte hata andra för att andra inte delar deras åsikter. Jag ska lära mina barn att vända ryggen mot människorna som hatar dem för deras åsikter, jag ska lära dem att det inte är värt att lägga tid på sådana människor. Jag ska lära dom vad hat kan göra, och vad kärlek kan skapa. Och vad kunskap kan ge dem. Jag ska lära dem att tycka synd om dem som inte vet det. Men tills dess har även jag mycket kvar att lära.


2011-05-23

Söndag

Skönt att den här veckan är över, pain in the ass är vad den har varit. För mycket plugg, för mycket känslomässig berg- och dalbana och för lite effektivitet, precis som veckan innan, och veckan innan den. Jag tror förresten att mitt sista skolarbete för hela min gymnasietid ska in nu på torsdag. Men jag vågar inte tänka på det, det är för bra för att vara sant.

Jag har förresten fått tillbaka mitt e-mail konto! Det var inte lite komplicerat... Med de bestämde sig för att samarbeta med mig efter att jag skickat ett hot-mail till hotmail (hehe fyndig_tjej_92). Nej, riktigt så var det inte, men efter att ha väntat två dagar på svar godkände de inte ens mina uppgifter och krävde mer för att jag skulle bevisa min identitet. När jag insåg att det är en människa som kontrollerar vad jag skriver passade jag på att skriva ett saftigt meddelande med klagomål och voíla, efter fem minuter(!) fick jag tillbaka mitt konto. Huh, trodde för en stund att det var kört, precis som när jag förlorade kriget mot FB när mitt första konto blev avstängt. Har fortfarande inte kommit över det.

Förövrigt måste jag bara säga tack till er som svarat på frågan jag ställde förra veckan, jag gillar era tips väldigt mycket och tackar så mycket för komplimangerna! Bilder och kläder verkar föga förvånande vara det mest omtyckta, men ni verkar även gilla att det är blandat vilket är kul att höra. Respons och tips ger nog varje bloggare lite mer lust att blogga.


2011-05-13

Fredag



Jag hatar dessa högar med papper, böcker, block och tidningar som växer som en jäkla bakterieodling på mitt skrivbord. De ger mig ångest. De representerar mitt liv de senaste veckorna, för mycket av allt utan någon ordning. När jag är klar med allt skolarbete ska jag lämna tillbaka alla böcker och kasta allt jag kan kasta. Helst sätta eld på det, men kasta går också bra. Sedan ska jag ligga i sängen, kolla på mitt tomma skrivbord och må bra.

Förresten droppade en ny Illustrerad vetenskap ner i brevinkastet idag, som ni kan se överst på högen. Yey, ska läsa den som belöning när jag är klar med skolarbetet idag. Jag är en liten smygnörd. Några andra tecken på det:
- River ut sudokun ur Metro varje morgon för att sedan ta fram och lösa dem under tråkiga lektioner.
- Har otroligt lätt för att bli beroende av datorspel, mobilspel och liknande, speciellt om det är äventyrs- eller strategispel. Därför vågar jag inte börja spela något. Jag bodde i The Sims världen en gång i tiden.
- Google är min bästa vän och jag måste googla så fort jag undrar något, det kan vara precis vad som helst. Har jag inte dator eller iphone till hands skriver jag upp det ibland och googlar vid ett senare tillfälle.
Nu vet ni det också.

Hursomhelst, idag har jag hunnit med att städa och göra klart en uppsats. Och hjälpa Dennis med hans skolarbete. Jag ligger efter i min egna planering, har en till uppgift kvar att göra klart idag. Jag funderade på om jag ska följa med ut ikväll, men jag är så trött på att gå ut efter alla studentskivor. Jag vill helst bara ligga i min säng och läsa Illustrerad vetenskap.


2011-04-22

The apple doesn't fall far from the tree

Ni vet när man ibland råkar ut för stunder då man inser att man är eller gör något precis som sina föräldrar, som man egentligen brukar skratta åt eller klaga på? Det hände mig nyss. Dennis var på väg ut när jag stoppade honom och påpekade att hans hår är blött. Han svarade att det är vax.
- Försök inte lura mig, jag ser ju att det är helt blött. Du kommer bli sjuk!
- Men vad är det med dig? Jag brukar jämt gå ut med blött hår, det är inte minusgrader ute!
- Men det blåser fortfarande! Kom inte till mig sen när du får upalu mozga! (hjärninflammation).

Slutsats: Omg. Jag kommer uppfostra mina barn likadant när det kommer till sådant, jag kommer antagligen tvinga dem att ha potkosulja också, skydda dem mot propuh som om det vore djävulen, och göra dem överkänsliga mot kyla. Stackars barn. Nu kom jag att tänka på ett stycke ur ett inlägg jag skrev för något år sedan:

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, tack så jättemycket mamma för en barndom med potkosulje (utrpane naravno, ugurane u gace) och överdrivet varma kläder, och för att jag aldrig, nedooo bog, fick sitta på nåt kallt, och för att jag aldrig fick somna eller gå ut med ett enda blött hårstrå på huvudet för då skulle jag få "upalu mozga". Tack, jag är verkligen härdad mot kyla nu. Eller inte.
Alltså det här potkosuljafenomenet... Hur många bosnier har gått igenom revoultionen mot potkosulja? När jag och Dennis började skolan och upptäckte att det inte är var så kul att ha potkosulja när ingen annan hade det, och när alla svennebarn efter gympan frågade "Varför har du linne under tröjan?", då började kriget mot potkosuljan. Mamma försökte med argumenten "ozebsti ce ti bubrezi!", "potkosulja upija znoj!" men nej. Det var slutet för potkosuljan.
Skulle gissa på att 99% av bosnierkidsen har gått igenom något liknande.




Lana Karat, 22 år, bor i Stockholm men är ursprungligen från Bosnien. Studerar tredje året på arkitekturprogrammet på KTH.



INSTAGRAM




TWITTER