2013-12-26

Las Vegas - Grand Canyon


Höjdpunkten under vår vistelse i Las Vegas var så klart helikopterturen till Grand Canyon! Vi hade egentligen tänkt åka buss eller hyra bil igen, men vi ifrågasatte om det var värt mödan när vi insåg att vi skulle spendera tolv timmar resandes genom öknen fram och tillbaka och endast ett par timmar på plats. Att åka helikopter kändes alldeles för dyrt, men vi bestämde att om vi åtminstone vinner hälften av summan kör vi på det, vi ska ju ändå till Las Vegas. Och vann gjorde vi! Vi hade även en väldig tur att det fanns två platser över eftersom helikoptrarna brukar vara bokade någon eller flera veckor i förväg! Istället för att bila i sex timmar var vi framme på 45 minuter, vi flög över Las Vegas, Hoover Dam, västra Grand Canyon och landade i kanjonen där vi fick picknick och champagne. Vi blev dessutom hämtade och lämnade vid hotellet med limousine. I efterhand kände vi oss dumma som ens tvekade, vinst eller inte - det var värt varenda krona! Det måste upplevas för att förstå hur häftigt det är, men bilderna säger en hel del ändå.

 
Och med detta inlägg tar berättelsen om vår USA-resa slut (fyra månader senare) eftersom vi bara två dagar efter detta återigen befann oss i luften, på väg till Sverige. New York, San Francisco, Highway 1, Los Angeles, San Diego, Las Vegas och Grand Canyon under en månad är helt klart bland det bästa vi har gjort! Det finns så mycket att uppleva att till och med en månad kändes som en litet smakprov. Och OM det öppnade aptiten för fler liknande resor i andra världsdelar. Känner ni er någonsin sugna på att göra något sådant, börja spara, planera och åk, det är verkligen värt det!
 

2013-12-26

The city of Sin


Las Vegas. Sista destinationen på vår USA-resa var en stad som vi inte kunde missa när vi ändå var "i närheten". Tyvärr var vi inte de ultimata Las Vegas-besökarna. Efter en månad på resande fot var vi väldigt utmattade och att åka till Vegas utan att festa känns nästan som en synd, men orken saknades helt enkelt. Ökenhettan gjorde det inte lättare. Som tur hinner man se det mesta på kort tid eftersom alla kända hotell och casinos ligger längs en gata, Las Vegas Strip.


Las Vegas är ungefär som jag hade föreställt mig. Spelmaskiner, neonljus, fulla människor dygnet runt och väldigt mycket tackyness. Till och med flygplatsen hade heltäckningsmatta och spelmaskiner. Det känns som något man måste se någon gång, men ett par dagar räcker gott och väl. 


För varje stad vi besökte jobbade vi oss uppåt i boendestandard. Från ett litet rum på några kvadratmeter i New York till att i Las Vegas bo i ett hotellrum lika stort som en lägenhet. Och ändå var boendet i New York dyrare, vilket säger mycket om hur billigt det är med hotell i LV. Rummet var som allt annat en aning tacky med heltäckningsmattor, röda skinnmöbler och en tv i varje rum (inklusive badrummet(!)), men vi klagade inte...


... Speciellt inte då sängen var den mjukaste vi någonsin sovit i och vi hade en jacuzzi precis bredvid. Vad ska man säga, it's Las Vegas...


 
Från vårt hotell kom man direkt till Miracle Miles Shops. Shoppinggallerian har i sann Vegas-anda en låtsatshimmel. Väldigt många ställen i Vegas är designade så att det inte spelar någon roll om det är dag eller natt. Det viktigaste är att man slösar pengar dygnet runt. 


Planet Hollywoods Casino ligget i direkt anslutning till Miracle Miles Shops. I alla casinos kan man kliva in och gå igenom hursomhelst (men man måste visa legitimation när man spelar) och de ligger precis överallt. Efter tre dagar i Las Vegas ville jag aldrig se en spelmaskin igen.


... Förutom denna inne på Caesars Palace som måste vara den bästa spelmaskinen någonsin! Man kunde spela tillsammans ett helt gäng och vara de olika karaktärerna i Sex and the City! Det här hade till och med jag kastat mina pengar på, som tur var det alltid ett tjejgäng som tog upp platserna. 


De flesta hotell har som bekant olika teman, Caesars Palace, New York, Paris, The Venetian och så vidare, och runt dem finns hela miljöer uppbyggda i respektive tema. Jag tyckte om att sitta och äta vid Eiffeltornet och stundtals var det imponerande, men i övrigt kändes det mesta... fake och plastigt. Men A for effort. Vi kanske också var svårimponerade efter allt vi sett och gjort. 



Fontänshowen utanför Bellagio var helt klart en av höjdpunkterna. Varje halvtimme eller kvart går den igång i takt till musik. Mycket vackert! 


Natten är Vegastid, under dagen försökte vi bara överleva värmen. Vi var där i augusti och jag överdriver nog inte när jag säger att det kändes som 50 grader när man stod på asfalten. Det enda vi kunde göra var att ligga i poolen och sedan gå upp och sova. Hettan tog på krafterna.

 
Tyvärr missade vi att (läs: orkade inte) göra några saker som jag hade önskat, bland annat att boka en riktigt bra show i förväg, testa attraktionerna uppe på Stratosphere och åka till Las Vegas Premium Outlets, men vi var som sagt helt energilösa. Efter allt vi sett under en månad kände vi också att det inte gjorde så mycket om vi spenderade en halv dag i sängen med kinamat och komediserier. Vi hann dock göra något som var det absolut bästa vi gjorde under vår vistelse i Las Vegas, som jag skriver om i nästa inlägg! 

2013-12-16

Embarcadero to Balboa


Jag och min pojkvän bestämde oss för att utforska Downtown ordentligt när de andras studier börjat. Vi hade för det mesta vistats där på kvällar och på stränderna runt omkring, och nu kunde vi ta det i vårt egna turisttempo vilket hade varit lite svårare när vi var fem personer. Jag visste inte lika mycket om San Diego som om tidigare städer under vår USA-resa, men det finns en hel del att se där också!


Vi åkte först över Coronado Bridge till Coronado mittemot Downtown för att spana in utsikten. Halva ön är fylld med lyxvillor medan resten, den största delen, fortfarande är en militärbas. Jag förstår att San Diego har varit historiskt viktig och fortfarande är det för USA:s flotta, men come on, en så central plats, omringad av vatten som man kan se från alla håll? *sticker i arkitektögat*. Det var dock molnigt så vi drog ganska snabbt tillbaka.

 
 
Vi promenerade längs the Embarcadero, hamnområdet, där man bland annat hittar USS Midway mitt i allt, ett hangarfartyg som nu är ett museum. Historia brukar vara intressant så vi gjorde ett besök. Det är galet stort och det är galet vad man uppfinner för krig. 



Det bästa med hela besöket var helt klart flygsimulatorn!!! Man sitter två och två, ena är pilot och andra försöker skjuta ner de andra flygplanen på skärmen, allt samtidigt som vi slängs runt åt alla håll för att min pojkvän är en så kass pilot (sorry älskling). När vi störtade kändes det verkligen som att vi föll. Jag trodde att jag skulle må illa men jag skrattade så att jag skrek när vi hängde upp och ned medan min pojkvän kom ut grön i ansiktet, haha.


Uppe på det enorma däcket fanns det en massa stridsflygplan och helikoptrar, vissa fick man provåka. Just kidding. Provsitta*


Efteråt drog vi till ett köpcentrum mitt i Downtown som liknade lustiga huset med alla gångar och trappor i pastellfärger. I varsin ände låg Nordstrom och Macy's. Med andra ord, man kan spendera ganska mycket tid här. Vi stannade i ett par timmar och åt på...


... Panda Express! Öppna restauranger i Sverige, NU! Deras orange chicken måste vara bland det godaste jag har ätit av "asian food". Det finns faktiskt i Heron City men det var inte rikigt samma sak... Mitt liv kommer inte vara komplett förrän McDonald's cookies och Panda Express kommer till Sverige. 


Vi stannade i köpcentrumet lite längre än planerat och kom ganska sent till Balboa Park vilket var synd då det var en jättestor vacker park, mitt i stan, med mycket som vi inte hann se. Vi ville nämligen hinna med San Diego Zoo som också ligger där innan det stängde. Dumt nog räknade vi inte med att det skulle bli mörkt innan stängning, men vi hann iallafall med en guidad åktur och vi se alla möjliga djur. Elefanter, giraffer, isbjörnar, koalor, pandor - you name it. Och många djur var mer aktiva under kvällen (tröst). De få bilder jag tog blev dock dåliga.


Vi avslutade besöket med att åka linbana över hela djurparken. Tror vi var bland de sista att lämna parken.

2013-12-13

Point Loma


Point Loma är en halvö som skiljer San Diego från Stilla Havet och en historiskt viktig plats i och med att det var här de första européerna i området gick i land, sägs det. Det finns bland annat monument, besökscentrum, en känd fyr och utkiksplats för att spana på valar (som det tyvärr är störst chans att se i januari och februari). Vi var dock mest imponerade av miljön och utsikten - stilla hav så långt ögat når. Lite längre norrut kommer man till Sunset Cliffs där det samlats en massa ungdomar för att hoppa från klipporna. Det såg flera gånger livsfarligt ut men vi kunde inte låta bli att joina publiken.



2013-12-10

San Diego Nightlife


Ska man festa American style är de röda muggarna ett måste! Tyvärr var vi inte på en typisk amerikansk collegefest men jag har fortfarande ett par år på mig att bocka av det innan jag blir för gammal. Vi fick iallafall förfesta med några sköna amerikaner... som senare visade sig vara rätt osköna. Och ta del av San Diegos nattliv... som visade sig vara freakin' awesome! Jag vet inte om det var för att det var sommar, men Gaslamp Quarter i Downtown var verkligen fullproppat med unga människor hela kvällarna, och allt på gatunivå tycktes vara antingen klubbar eller barer. Vi hann testa några ställen under de kvällar vi gick ut, minns inte riktigt vad de hette och var inte så flitig med kameran på alla ställen heller, men några bilder finns att lägga upp!


2013-12-08

Sun, sand and San Diego


San Diego. Sista stoppet på bilresan genom Kalifornien var i denna härliga och soliga stad. Långa stränder, avslappnade människor och grymt nattliv är en bra sammanfattning. En vecka var dessutom gott om tid att själv hinna hamna i ett San Diego-mode och vila ut efter allt turistande i tidigare städer. Vi bodde hos Erna och Alex på deras campus, någon dag senare kom även Melisa från Vermont på besök och vi var plötsligt ett helt gäng. 

 
Eftersom skolan inte börjat för dem än spenderade vi flera förmiddagar vid poolen på SDSU:s campus (inget vi har på KTH tyvärr...). Bra sätt att börja dagen på i den där ökenhettan och man slapp ta bilen dit. San Diego är förresten också väldigt bilanpassat, dock inte lika farligt som L.A.


Annars hängde vi på stränderna. Vi åkte till La Jolla (ovan) en dag som är det lite lyxigare området i San Diego med alla strandvillor. Jag gillade dock inte stranden där lika mycket som de närmare stan, som Pacific Beach (nedan) som är mycket större och där det händer mycket mer.



Ni känner väl till min kärlek för cookies, speciellt mjuka, amerikanska, cookies... Check this out: Cookie + vanlijglass med cookie dough + cookie. Dog lite. Min mage dog lite efter halva. Erna, du vet vad du ska ta med dig hem till mig.

 
San Diego gränsar i princip till Tijuana i Mexico, if you didn't know. Shame on me som ändå har bra koll på USA:s geografi att jag inte visste att San Diego är större än San Francisco, San Diego ligger på 8:e plats medan San Francisco är på 14:e(!). Hursomhelst, en eftermiddag tog vi bilen till en stor outlet som ligger på gränsen till Mexico. Då snackar vi verkligen på gränsen, man kunde i princip kasta en sten över muren med taggtråd. Det kändes minst sagt lockande att köra över, men vi orkade inte ta risken att det skulle blir krångel att ta sig tillbaka in i USA. Någon som har varit i Tijuana? Borde vi ha svängt vänster? 

2013-11-07

Disneyland & California Adventure


Innan vi lämnade L.A. gjorde vi ett stopp i Disneyland! Hur många har drömt om detta hela sin barndom, varje gång man såg reklamen i början av en Disneyfilm? Och hur många fick åka dit? Ingen av oss invandrarkids iallafall. Nu fick vi chansen att leva ut vår förlorade barndomsdröm. Nöjesparken består egentligen av två parker, Disneyland och California Adventure, och man behöver köpa biljetter till båda och sedan springa emellan parkerna. Så onödigt. Å andra sidan kändes det som att man hade dubbelt så mycket att välja mellan.

 
Jag har en skräck för berg- och dalbanor, som också var anledningen till att vi inte åkte till Six Flags. Självklart var denna berg- och dalbana, som hade en loop, bland det första vi skulle åka, och jag stod och kallsvettades och hyperventilerade i kön. Jag inser alltid efteråt att det inte var så farligt, men tills dess hinner jag dö inombords några gånger. Därför tyckte jag att vi skulle åka något som jag trodde var lite lugnare efteråt. Alla har väl någon gång känt lite obehag när de åker pariserhjulet och vagnen gungar till längst upp? Ta det där obehaget gånger hundra och ni får Mickey's Fun Wheel - ett lite annorlunda pariserhjul. Det ser ganska ofarligt ut, jag fick till och med tjata med mig de andra våghalsarna som suckade om hur tråkigt det är. Well... 


Det var långt ifrån tråkigt, HAHA. Det här är my precious video som jag alltid kommer att kolla på när jag behöver ett gott skratt. Erna och Alex grät av rädsla och jag hade förmodligen också gjort det om det inte vore för att jag och Jasmin satt och VEK OSS AV SKRATT åt dem. Best. Ride. Ever. 

 
Det fanns massor av andra roliga åkturer, och de är alla så otroligt välgjorda in i minsta detalj. Nästan alla attraktioner hade olika teman och miljöer från Disneyfilmer uppbyggda kring sig. Jag tänkte mest på vilken häftig upplevelse det är för barn. Vi letade såklart efter alla åkturer som det stod "thrill ride" på. Tyvärr var flera av dem ur funktion när vi var där vilket kändes surt, minst sagt. Men några måsten utöver de nämnda är Space Mountain (en berg- och dalbana i mörkret!), Hollywood Tower (ett annorlunda fritt fall) och Indiana Jones-åkturen. 

 
Mot kvällen när vi inte orkade stå på benen längre satte vi oss i bilen och bilade ned mot San Diego, vår sista destination i Kalifornien.

2013-11-06

Universal Studios Hollywood


Ett besök på Universal Studios är ett måste när man är i Hollywood! Det är både en nöjespark och en enorm filmstudio där alla möjliga filmer och serier har spelats in. Eftersom det här är en av Los Angeles mest besökta attraktioner gäller det att komma så fort det öppnar.

 
Det första vi gjorde var att ta denna Studio Tour som kör runt dig bland alla studios och miljöer där olika filmscener spelats in. Miljöerna är allt från stad till Vilda Västern, europisk by och djungel. Husen består bara av fasader som kan bytas ut och anpassas efter behov. I alla vagnar finns det tv-skärmar där man hör guiden prata medan de visar upp klipp från filmer där dessa olika miljöer har använts. Det ser verkligen helt annorlunda ut i filmerna!


Vid ett antal stopp fick man uppleva riktigt häftiga grejer, som när vi körde in i denna tunnel medan vi bar 3D-glasögon, samtidigt som en enorm bioduk som gick hela vägen runt oss visade hur king kong och dinosaurier attackerade oss, och marken under rörde sig så att allt kändes så verkligt. När vagnen "föll" från en klippa i djungeln kändes det verkligen som att vi föll. Äh, det går inte att förklara men det var så himla häftigt!!! Det måste upplevas!  Vi åkte även in i en tunnelbanestation med jordbävningssimulator där marken rasade och en lastbil föll ner bredvid oss medan ett tåg kraschade framför oss och stationen blev översvämmad av vatten. Hollywood, alltså.

 
Utöver det såg vi bland annat miljöer från Desperate Housewives, Jurassic Park, Grinchen, och även denna flygplanskrasch. De har alltså köpt ett helt flygplan, och lagt ned ännu mer pengar på att förstöra det, för att filma en scen. Det är helt otroligt hur de överhuvudtaget bygger upp hela miljöer för enstaka filmscener för att sedan riva dem och bygga nya i deras enorma studiolokaler. Förstår ni hur mycket pengar det finns i filmbranschen?
 

Efter Studio Touren, som varade i ungefär en timme, tog vi Simpsons-åkturen, som också var superhäftig! Även den är väldigt svår att förklara i ord, man måste uppleva det. Varning för längsta kön ever. Vi var där tidigt och redan då stod vi i kö i en timme för en åktur som varade i tio minuter, om ens det.


I nedra delen av nöjesparken fanns bland annat Mumien-åkturen och ännu en Jurassic Park-miljö med en typisk vattenattraktion där man får räkna med att bli blöt, speciellt om man heter Jasmin och sitter längst ut. Jag blev så blöt om rumpan att jag fick gå in på toan efteråt och böja mig framför handtorken för att torka mellan benen medan folk skrattade åt mig. Sometimes you gotta do what you gotta do för att undvika urinvägsinflammation.


Vi gick till Flintstones-grillen för att äta... That moment när man får en halv jäkla kyckling och den största potatisen man någonsin har sett på tallriken...


Vi såg även några shower om hur det kan gå till vid en inspelning, bland annat Waterworld med en massa explosioner, brinnande stuntmän och störtande flygplan. Här får man också räkna med att bli ordentligt blöt om man sitter längst fram i publiken.

 
Vårt lilla crew, glada och belåtna!

2013-11-03

Santa Monica Beach

 
Let's go to the beach, beach, tänkte vi när vi vaknade upp i ett soligt och varmt L.A. Vi tog på oss bikinis och något lättklätt över, tog med handdukar och satte oss i bilen mot Santa Monica, bara för att mötas av den där satans DIMMAN från Stilla havet igen! Det är helt otroligt hur en halvtimme inåt land kan skilja sig så mycket från kusten. Dimman gör det många grader kallare och vi alla var tvungna att springa in på H&M för att köpa tjocktröjor. 


Som tur blev inte dagen sämre för det eftersom Santa Monica hade en massa kul aktiviteter att erbjuda, bland annat en tur på den berömda piren med en nöjespark som man har sett så många gånger på tv. Vi provade några åkattraktioner och arkadspel som uppvärmning inför kommande nöjesparkbesök.
 

Det är få stränder som är lika roliga att hänga på som Santa Monica Beach, även när det inte är badväder. Jag har aldrig sett en strand med så mycket aktivitet. Det fanns en del där det bara var människor som höll på med akrobatik och någon form av yoga där folk balanserade på varandra i massa häftiga poser. På stranden fanns dessutom en massa ställningar med ringar, rep, gungor, balansgångsrep och annat. Vi kände oss som barn i en stor utomhusgympasal. Utöver det åker folk inlines, skateboards och cyklar på den enormt långa och breda stranden. Folk var så avslappnade och det smittade verkligen av sig. Skulle jag besöka L.A. igen skulle jag definitivt vilja bo någonstans i Santa Monica eller Venice.


Sist men inte minst får jag inte glömma att nämna... Baywatch!!!

2013-11-02

Everybody comes to Hollywood


Los Angeles. Bara att köra in i L.A. på Hollywood Boulevard är häftigt. Punkt. Precis som i New York blir man tagen av att befinna sig på en plats som man sett, hört och läst om så många gånger, och plötsligt är man där och upplever den, och det ser ut som förväntat men ändå totalt annorlunda. I övrigt var Los Angeles inte min favoritstad av de vi besökte. Visst, jag har inte gett den en ärlig chans på så kort tid, men jag saknade friheten att kunna turista utan bil. Avstånden är enorma och att försöka ta sig runt utan bil i L.A. är som att gå i vilken annan stad som helst utan skor - du kan försöka men du kommer ganska fort inse att det är omständligt. Däremot har staden mycket roligt att erbjuda.


Bäst av allt var att vi fick göra allt det roliga tillsammans med min Ärtis och hennes kompis Alex som kom från San Diego dagen efter vår ankomst! Det hade gått kanske tolv dagar sedan vi sist sågs i Sverige... but still - REUNION! 

 
Det första vi gjorde var såklart att spana in Hollywood Walk of Fame med alla stjärnor - typ det enda stället där det är bättre att gå runt till fots. Hit kunde vi också gå från vårt hotell då vi bodde nära. Note to self: Se till att namnen på stjärnorna syns på fotona nästa gång.


När vi kände oss färdiga, och tillräckligt svettiga (nämnde jag att det är varmt?) gick vi tillbaka för att hämta bilen. Jag googlade "best spot to see the Hollywood sign" och kom in på någon blogg som skrivit exakt adress som jag sedan knappade in i GPS:en. De "vanliga" utsiktsställena är från väldigt långt håll och vi ville komma så nära denna svåråtkomliga skylt som möjligt, så det blev mycket körande upp för slingriga backar och bostadsområden.



Det här är min favoritbild från L.A, skrattar högt varje gång jag ser den! Vi försökte ta världens bästa bild med självutlösaren men failade hårt! Försök göra ett perfekt lyft på några sekunder... Vi insåg att han var för tung för oss tjejer så vi tänkte om... 


... och då blev det så här, HAHA. Jag orkar inte. Så fruktansvärt dåliga! Och snubben i bakgrunden är pricken över i:et! Jag lovar, jag hade fortsatt kriga för den perfekta bilden men de andra såg ut som att de ville halshugga mig i den där hettan, så vi gav upp. Buh. 


Vi körde vidare till Beverly Hills och Bel Air för att spana på kändisar. Rättare sagt, kändisars hus. Ännu rättare sagt, glimar av kändisars hus eftersom de alla ska envisas med grindar och murar. Lika fascinerad som man blir av alla lyxhus och dyra bilar blir man även förbannad. Pengar växer på träd här. 


Vi kände inte för att åka med på en guidad buss, istället köpte vi en karta över området där alla kändisars hus är markerade och åkte runt på jakt. Antal kändisar spotted: 0. Jag vet, det låter otroligt löjligt och hade någon sagt till mig "vi åkte runt och stalkade" hade min reaktion varit "dude... come on?" men man blir starstruck bara av att få se lite av denna värld och faktiskt få veta att här bor kändis X. Vi kanske inte fick se mycket av husen men vi hade väldigt kul! På bilden ser ni det lilla man kan se genom grindarna till Michael Jacksons gamla ställe.


Vi bodde på Days Inn på Sunset Boulevard som går parallellt med Hollywood Boulevard (kan rekommendera det om man har bil då det finns ett garage under hotellet). Efter en dags turistande kunde vi chilla vid poolen. Mer kaliforniskt än så här blir det inte. 

2013-10-30

Where the sun always shines


Efter övernattningen i San Simeon fortsatte att vi bila söderut mot Los Angeles. Den fantastiska Highway 1-miljön avtar efter San Simeon och denna sträcka gick snabbare eftersom vi inte stannade lika mycket. Vi gjorde dock ett lite längre stopp i Santa Barbara för att äta en av de godaste pizzor jag någonsin har ätit, spana in stranden och ta en promenad på piren. Här började det kännas som det California vi får se på tv. 

 
 


Jag trodde att jag tyckte om cookies, sådana där vanliga från Coop, tills jag smakade deras cookies från McDonalds. Tre stycken oemotståndliga, mjuka, cookies för 1 dollar. Varför, VARFÖR, säljs inte dessa i Sverige? Kanske är det till min fördel att de inte finns här med tanke på att jag åt flera dagligen. 

 
Och så här såg det ut ju mer vi närmade oss L.A. Välkommen till bilarnas stad!

2013-10-08

If you're going to San Francisco, be sure to wear some flowers in your hair


Efter besöket på Alcatraz spenderades sista dagen genom att bara promenera runt i San Francisco. Vi såg bland annat Lombard Street - världens krokigaste gata som de flesta säkert sett någonstans. Så vackert, både utsikten och utsmyckningen. Hur ofta är en gata en turistattraktion?

 
Vid Lombard Street hoppade vi på en spårvagn för första gången! Vi hade hört, och sett, att väntetiden i köerna vid ändhållplatserna var över en timme långa! Helt galet eftersom det var så enkelt att bara hoppa på när den stannade på gatan. Antagligen hade vi bara tur att det inte var någon biljettkontroll just då. Det var hursomhelst en härlig upplevelse att hänga i spårvagnen på alla upp och nedförsbackar, det kändes lite som att vara i en film!

 
Efteråt hängde vi på stan och shoppade en del. Jag kunde inte förstå att vi promenerade på samma gata som när vi precis kom fram till SF, när det var så grått, kallt och deprimerande. Detta var en helt annan stad med ett myller av människor, och jag hade hunnit kära ner mig i staden vid det här laget. Nästa dag var det dock dags att lämna San Francisco för en ny destination.

2013-10-08

Break the rules and you go to prison, break the prison rules and you go to Alcatraz



Vår sista heldag i San Francisco började med ett besök till ett av världens mest kända, före detta, fängelser - Alcatraz. Det är också något jag skulle rekommendera om man är i San Francisco, speciellt om man är bekant med filmen eller historierna från Alcatraz. Det är en väldigt intressant och hemsk upplevelse på samma gång när man lever sig in i hur det var där för bara 50 år sedan.

 
På ön får man gå runt fritt och i fängelset går man en självguidad tur med hörlurar och mediaspelare - en väldigt bra grej då man kan ta allt i egen takt, och för att rösterna var fångarnas och fängelsevakternas egna. Man fick även se bilder på alla som det pratades om. I bakgrunden hörde man ljudeffekter och liknande för att göra det så lätt som möjligt att leva sig in i historierna. Amerikaner måste ju dramatisera maximalt.



En av fångarna sa att det värsta var utsikten över San Francisco och att varje dag påminnas om vad man har förlorat.



Ni har väl sett filmen "Flykten från Alcatraz" med Clint Eastwood? Den är baserad på en verklig flykt, och den kanske enda lyckade flykten. Här fick man se det riktiga fejkhuvudet i Frank Morris cell och hålen som de kröp igenom! På bilden nedan ser man även gången bakom cellerna som de kom ut till. Därifrån klättrade de tre våningar upp till taket där de byggde ihop en flotte. Det är helt otroligt hur de lyckades med allt.


Eftersom vi hade en dator med oss på resan gjorde vi det till en grej att ladda ned filmer som utspelar sig i den staden vi befinner oss i och kolla på dem innan läggdags. Den kvällen laddade vi såklart ned Flykten från Alcatraz, det blev en helt annan upplevelse att se den efter att man varit där. Och efter allt vi hört och sett, både efter besöket och dokumentärer, och faktumet att deras kroppar aldrig hittades, är jag helt och hållet övertygad om att de tre rymlingarna överlevde, trots det iskalla vattnet, och levde resten av sitt liv någonstans i Sydamerika.

2013-10-06

Golden Gate Bridge


Den absolut bästa upplevelsen i San Francisco var att cykla längs kusten och över mäktiga Golden Gate. Vi hyrde cyklarna i Fishermans Wharf och cyklade längs hamnar, parker och stränder tills vi kom fram till bron. Nästan hela vägen var cykelväg och vi fick en karta med föreslagna cykelrutter så det var bara att köra rakt fram och njuta. Och stanna för att ta nya foton ju mer man närmar sig bron.

 
Bron är 2150 m lång så cykel är att föredra framför promenad, men i vilket fall som helst är det en mäktig upplevelse då den är så mycket större och häftigare i verkligheten än man tror. Man har sett den så många gånger i media och plötsligt cyklar man över ett av världens mest kända landmärken.


Väl över bron finns ett utkiksställe precis till höger där de flesta stannar och tar bilder, men vi nöjde oss inte med det eftersom vi tack vare min noggranna google-research visste att man kunde komma upp till Marin Headlands för en ännu mer fantastisk vy. Att komma upp dit var dock inte det lättaste eftersom cykelvägen tog slut på vissa ställen och vi var tvungna att ge oss ut i USAs hemska trafik, det blev riktigt läskigt ett par gånger...


... För att inte tala om den jobbiga uppförsbacken. Jag gav upp efter några meter och släpade upp cykeln resten av vägen medan jag flåsade "vänta... vänta..." like a fat kiddo /tjejen som gjorde en generös donation till Fitness24 genom att köpa ett gymkort och inte gå dit på ett halvår. 

 
Men det var så värt det när vi väl kom upp! Utsikten var fantastisk, det var ganska folktomt och fridfullt, och vi stannade där uppe länge och bara njöt av allt... och lekte med livet genom att ta en massa akrobatiska hoppbilder nära stupet (vi är som vanligt riktiga badasses som kliver över avspärrningen) ...Tills vi blev hungriga. Note to self: Glöm aldrig mat till en utflykt.
 
 
Eftersom vi stannade där uppe ett tag hann vi se den berömda dimman långsamt dra in över staden vid fyratiden. Halva bron och staden bara försvinner i dimman! Kommer man från andra hållet vid den tiden, alltså från San Francisco, ser man inte ens att det är en bro där. Det intressanta var dock att det var fortsatt soligt och varmt på andra sidan.


Det förklarar alla sommarvillor på denna sida. Området är helt skyddat av blåst och det var nog tio grader varmare här än i San Francisco. Ett väldigt vackert och mysigt område! Vi cyklade till den lilla stadens centrum och tog färjan tillbaka till San Francisco - otroligt skönt då man never ever hade orkat cykla hela vägen tillbaka.

2013-09-30

Fisherman's Wharf and Pier 39


Andra dagen i San Francisco besökte vi även Fisherman's Wharf och populära Pier 39. Gulligt, färgglatt och turistigt! Men trots mycket folk var det härligt att promenera vid alla båtar, småbutiker och restauranger. Och spelarkader a la American style, som jag tillslut var tvungen att dra min speltorsk till pojkvän ut ifrån. Får inte heller glömma en av de största turistattraktionerna - sälarna!

 

2013-09-29

The City of Love and Peace


San Francisco. Staden med massa kullar, gamla spårvagnar och hus med burspråk. Vi hade hört mycket gott om denna supermysiga stad, och visst var det så - men inte från första intrycket. Efter en sex timmars lång resa från New York hade vi åkt ytterligare tre timmar "bakåt" i tiden, och femton grader kallare på termometern. Kallare än i Sverige. Det första vi gjorde när vi klev av tåget från flygplatsen var att springa in på McDonalds, och det första vi såg var hemlös efter hemlös gå runt i området. Det kändes långt ifrån the city of love and peace.


Vi bodde precis vid gaten till Chinatown som gränsar till det finansiella distriktet. Bra läge för att det verkligen är mitt i allt och man kan ta sig till fots nästan överallt, men jag var inte förtjust i själva Chinatown. Speciellt inte när vi kommer fram dödströtta och vill inget annat än vila, men det står en kines i gatuhörnet och spelar på ett instrument med två strängar i FLERA TIMMAR. Våra fönster hade absolut ingen isolering vilket betyder att vi hörde allt utifrån och att det var precis lika kallt inne som ute. Jag hamnade i en minidepression den dagen. Det var svårt att lämna New York där man redan hade hunnit skaffa rutiner, trygghetskänsla och favortplatser, för att komma till en ny plats som inte lever upp till förväntningarna direkt och där man dessutom fryser ihjäl. Utöver det var vi obeskrivligt trötta efter allt turistande i NY, jag kan nog inte förklara hur mycket mina ben och såriga fötter värkte trots en lång stillasittande flygresa. För första gången någonsin sov vi bort en hel dag utomlands, och kände att det var så värt det. 

 
Men ny dag, nya tag! Dagen därpå blev det varmare och solen tittade fram efter morgondimman. Vi lämnade äntligen hotellrummet för att utforska San Francisco, och intrycken blev bättre och bättre ju mer tiden gick, och ju längre ifrån Chinatown vi kom. Inte för att det inte var häftigt med den kinesiska miljön, vi kollade självklart in det området också, men det kändes inte som att vara i USA. Det är den största Chinatown (förutom den i NY) utanför Asien!


Jeans och tjocktröjor kändes minst sagt konstigt efter den kvava värmen i New York. Vi varken frös eller svettades så det var ändå behagligt. När dimman drog in över staden morgon och kväll blev det dock mycket kallare. San Francisco har ett väldigt speciellt klimat eftersom det är omringat av vatten på tre sidor, och tydligen brukar augusti vara kallare än september och oktober på grund av dimman och de kalla vindarna. So much for California heat...
 

Staden är också känd för att vara byggd på kullar. Även om man har läst om det och sett bilder på det blir man fortfarande överraskad över hur branta gatorna faktiskt är, för det går inte riktigt att fånga på bild. Speciellt inte känslan av att GÅ hela vägen upp för dem! Det går dock att undvika de värsta backarna bara genom att gå runt dem, hehe. Tur för dem att alla deras bilar är automatbilar.

 
Något annat väldigt karakteristiskt för San Francisco är husen med burspråk (utskjutande fönsterparti) a la "Huset Fullt". Nu blir det lite nördigt arkitektprat här, men jag tyckte det var väldigt intressant hur de flesta hus håller sig till vissa parametrar som samma antal våningar och burspråk, men varierar oändligt i design vilket ändå gör staden levande och intressant. Och det finns massa modernare tolkningar av dessa burspråk som följer nedan:

 
Kul va? Jag fotade massvis med byggnader, men det får räcka så här. Andra dagen besökte vi också hamnen (kommer i ett senare inlägg) och tog en hop-on-hop-off busstur vilket var det dummaste att göra vid kl 4-5 då dimman och vindarna drar in över staden. Det blåste så mycket när vi körde mot Golden Gate att jag var tvungen att ducka under sätet. 

 
Som tur hade vi världens skönaste, irländske, guide som gjorde turen värt mödan. Han förtjänar en avslutande bild här!

2013-09-23

A mini guide to USA

Jag har gjort mitt bästa för att få med all info om vår resa till USA i detta långa inlägg till er som undrar och önskar att göra något liknande. Som sagt kommer ni att få se vad vi har gjort och upplevt i alla blogginlägg fulla med bilder, här får ni istället lite mer praktisk information och svar på era frågor.

 
Planering är A och O, speciellt när man gör en resa som denna. Om man som jag inte kan "ta det när vi kommer" utan vill ha det mesta ordnat i förväg måste man sätta igång tidigt. Jag bokade nästan alla flygbiljetter och hotell ett halvår i förväg. Flygbiljetter blir inte billigare, och hotellen blir inte "ledigare". Vi spenderade väldigt mycket tid med att planera vilka städer vi skulle besöka och i vilken ordning. Vi la till mycket och fick stryka mycket då det inte gick ihop tidsmässigt eller ekonomiskt. Jag ritade till och med upp kartor med rutter, och fördelar och nackdelar med varje rutt, och satt väldigt länge vid google kartor och kollade hur lång tid det tar att köra mellan varje stad, hur lång tid det tar att flyga och så vidare. Man får helt enkelt räkna med att spendera mycket tid på google, all information man undrar över går att hitta på internet. 
 

I samband med planerandet var vi självklart tvungna att kolla upp ungefär vad allt kostar och göra upp en budget. Här krävs det också timmar framför google. Kolla upp hotell i varje stad och vad det kostar per natt för den standard ni är ute efter (jag använder mig alltid av booking.com). Kolla upp vad alla flyg kostar, hyrbil, bensin, vad ni tror att ni kommer spendera på mat, aktiviteter och shopping. "Större" aktiviteter som att till exempel gå på Disneyland eller besöka Grand Canyon bör man skriva upp på listan direkt eftersom de kostar rätt mycket. Avrunda alltid uppåt och lägg till ytterligare en tredjedel av summan - en regel jag alltid använder mig utav. När vi räknade kom vi fram till att det kommer kosta oss minimum 30.000 var utan shopping och oplanerade utgifter, så vi satsade på att få ihop 40.000 var - och det var ungefär så mycket som resan tillslut gick på.  

När det kommer till själva hanteringen av pengar föredrog vi att betala det mesta med kort, det funkar lika bra som i Sverige. På det sättet förlorar man mycket mindre än att växla stora summor pengar. Våra bankkort fungerar som kreditkort i USA (om det inte står Electron på kortet). Vi var väldigt oroliga över att vi inte skulle kunna hyra bilen då de inte accepterar debit cards (=bankkort) utan bara credit, men som sagt var det aldrig några problem. Vi hade kort från Swedbank, Nordea, och ett gemensamt från Ica Banken som vi använde till allt vi betalade tillsammans (också ett tips!) och alla fungerade bra.


Matfrågan är alltid svår att svara på eftersom det beror på vad man vill äta. Generellt sett är maten billigare än i Sverige, men det är fortfarande inte billigt att äta ute hela tiden, om man inte äter skräpmat. Vi räknade på att vi skulle spendera 300 kr var på mat varje dag. Ibland la vi mindre och ibland mer, så för oss stämde den uträkningen. Vi åt inte alltid den bästa maten och ganska ofta blev det ett besök på någon snabbmatskedja, men det går att hitta bättre mat som inte kostar för mycket. Det går också åt pengar på flaskvatten och "smått och gott" under dagen.


Att hitta flygbiljetter kan vara en djungel. Det är till exempel ofta billigare att köpa tur och retur än en enkelresa (ibland hälften så billigt vilket betyder att det lönar sig att slänga en biljett - galet!). Eftersom jag redan hade köpt en biljett från Stockhom till New York med Norwegian blev priset på en enkelresa hem från Las Vegas (vårt sista stopp) överdrivet dyr. Därför gjorde jag en chansning och bokade en inrikes biljett från Las Vegas till New York, och sedan köpte jag en hemresa med Norwegian igen från New York till Stockholm, som var det billigaste och snabbaste alternativet (direktflyg dessutom). Risken när man gör på detta vis är att om något går snett med ena flyget, t.ex. förseningar, har man ingen garanti på det andra utan den biljetten ryker helt enkelt eftersom de inte ingår i samma bokning. Du måste alltså hämta väskorna och checka in dem på nytt. Och även se till att du landar på samma flygplats och ha tillräckligt tid mellan flygen. Inrikesflygen är inte särskilt dyra i USA. Från ena kusten till andra kostar det ungefär 1500 kr. Från New York till San Francisco tog det sex timmar. Inrikes flög vi med Delta, Virgin America och Spirit Airlines.


Vi valde att boka bilen hemifrån och vi bokade genom ebilhyra.se (det stod mellan dem och holidayautos). På deras hemsidor kan man innan man bokar fylla i hur många dagar man vill hyra, försäkring, GPS, storlek på bilen och om man ska lämna och hämta på samma plats. På så vis kan man se vad det kommer att kosta. Tänk på att försäkringen är mycket dyrare om föraren är under 25 år, och ibland är det dyrare om man ska hämta och lämna i olika städer, så se till att klicka i allt för att få rätt pris. Det är värt att hyra en GPS! Ska man bila i flera veckor är det dock mer värt att köpa en på Walmart. Man måste vara 21 för att hyra bil och haft körkort i minst ett år. För en vecka betalade vi 3000 kr, plus GPS som kostade några hundringar extra.


New York är dyrast att bo i. För ett litet rum där det knappt fick plats en säng betalade vi mer än för Hilton i Las Vegas. Det är billigare utanför Manhattan, men det är å andra sidan värt att bo på Manhattan då man ändå kommer tillbringa nästan all tid där. Vi tog oss runt till fots eller tunnelbana ($30 för ett 7-dagars MetroCard). Det är väldigt lätt att hitta i New York tack vare deras enkla gatusystem, det går nästan inte att gå vilse. I New York finns det massor att se och göra som inte kostar så mycket pengar, t.ex. besöka Central Park, Brooklyn Bridge och alla andra kända platser. Det som kostar är om man vill besöka Empire State Building, Top of the Rock, Frihetsgudinnan, muséer och liknande, och om man vill ta hop-on-hop-off-bussarna.


Åker man till San Francisco under samma period som vi får man räkna med att det är 15 grader kallare där än i New York (skriver mer om det i de kommande inläggen om SF). Här är det också ganska dyrt med hotell. Bor man centralt är det dock inga problem att ta sig runt till fots (om man orkar med upp- och nedförsbackar). De har annars väldigt bra kollektivtrafik med tåg, spårvagn och bussar, men vi åkte bara tåg från flygplatsen. Vill man besöka Alcatraz och inte köper biljetter på nätet i förväg får man räkna med att köpa dem i "paket" tillsammans med hop-on-hop-off busstur, vilket inte är så dåligt då man kan använda bussen som transportmedel. Rekommenderar verkligen att hyra cyklar för att cykla över Golden Gate.


Vi hämtade vår hyrbil sista dagen i San Francisco och började bila söderut längs Highway 1, bilvägen längs Kaliforniens kust. Vi delade upp sträckan mellan San Francisco och Los Angeles på två dagar, enligt Google Maps skulle den ta ca 7 timmar om man sträckkörde, men man behöver minst två dagar med övernattning på vägen eftersom man stannar hela tiden för att fota och njuta av utsikten. Vägen är gjord för att man ska kunna stanna vid sidan av hela tiden, men längs större delen av vägen finns ingen koppling till motorvägen eller någon stad så se till att tanka i förväg. Jag tror att det är bättre att köra söderut eftersom man är på "rätt" sida av vägen, men det går bra norrut också. Vi bokade boende i San Simeon i förväg, ett litet ställe mitt emellan SF och LA. Sea Breeze Inn hette det. Att komma fram till hotellet innan det blir mörkt och DIMMIGT(!) är också att rekommendera, talar av erfarenhet.


Jag skulle avråda från att åka till Los Angeles om man inte kan hyra bil. Staden har enorma avstånd och är helt anpassad för bilar och inte fotgängare, och jag gissar på att det är rätt omständigt att försöka ta sig fram kollektivt. När man bokar hotell bör man också tänka på att avstånden på kartan är mycket längre än man tror så försök boka nära det område där ni tror att ni kommer att vistas, och läs recensioner om området är säkert eller inte. Vi bodde på Days Inn Hollywood near Universal Studios som låg på Sunset Boulevard, som går parallellt med Hollywood Boulevard. Bra läge om man har bil då det fanns garage under hotellet. I LA finns det temaparker att besöka som är värda att lägga en extra peng på, till exempel Universal Studios, Disney Land eller Six Flags - som vi aldrig besökte eftersom jag är en fegis. 


Från LA åkte vi två timmar med bil söderut till San Diego. Man kan också ta buss eller tåg som våra vänner gjorde. Eftersom vi bodde hos vänner på deras universitets campus har jag ingen aning om hotell i stan, men jag skulle rekommendera att ha bil här också, även om kollektivtrafiken verkar något bättre än i Los Angeles. Man kan röra sig till fots i Downtown men vill man åka till stränderna är det lättast med bil. San Diego gränsar i princip med Mexico och Tijuana, vi gjorde aldrig ett besök men den möjligheten finns. Rekommenderar utelivet i Gaslamp District, Pacific Beach och San Diego Zoo.


Eftersom vi inte orkade köra genom öken tog vi flyget från San Diego till Las Vegas som var framme på en timme. Bo längs Las Vegas Strip (gatan med alla kända hotell och casinon), för det är bara längs den gatan man behöver vistas. Därför behövs ingen bil heller. Det är väldigt billigt med hotell i Las Vegas, så här ska man definitivt unna sig ett bättre hotell. Det är ingen idé att vistas en längre tid i Vegas om du inte tänker festa varje dag.

 
Vi planerade först att åka på en heldagstur med buss från Las Vegas till Grand Canyon (South Rim) som ligger 5-6 timmar bort (West Rim ligger lite närmare, ni får googla och läsa om skillnaderna om ni undrar). Det finns att boka på viator.com för ungefär 500 kr, men sedan insåg vi hur många timmars resande det skulle bli och lite tid på plats i förhållande till resan. Därför bokade vi en helikoptertur istället, som åker 45 min i en riktning och landar i kanjonen. Det kostade 2500 kr per person. Att vi vann hälften av summan på ett casino fick oss att slå till, men nu i efterhand tycker jag att den upplevelsen var värd varenda krona, vinst eller inte, och man sparar nästan en hel dag på det. Ska man boka helikoptertur bör man göra det några dagar eller vecka i förväg, vi hade en väldig tur som fick två platser samma dag. Helikopterturerna kan man bland annat boka genom hotellet eller på viator.com.



Kommer ni åka tillbaka till USA? Vad var bäst respektive sämst med USA? 
- Ja, jag kommer att åka tillbaka, främst till New York! N.Y. tyckte jag mest om av alla städer, men alla ställen har sin charm. Skulle jag åka tillbaka till Kalifornien skulle jag gärna vilja se mer av naturen. Yosemite National Park, Death Valley och Joshua Tree National Park är önskemål som vi tyvärr inte hann med denna gång. Det bästa med USA är alla dessa olika miljöer i ett och samma stora land. Otroliga kontraster och otroligt mycket att se. Det sämsta är väl att det finns mycket... plastigt. Och alla dessa kontraster är inte alltid bra, till exempel när det kommer till skillnaden mellan rika och fattiga områden. Sådana stora skillnader finns inte i Sverige på samma sätt som i USA. 

Hur har man som student råd med en sån resa?
- Svaret är helt enkelt genom att jobba om man kan, och spara. Jag extrajobbade när jag fick chansen och jobbade nästan hela sommaren fram tills att vi åkte. Jag räknade ut hur mycket jag behövde lägga undan varje månad och hur mycket jag skulle behöva jobba för att komma upp till mitt mål. 

vad bör man tänka på som tjej i staden? ge tips om allt du kommer på :D
- Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka frågan om vad man bör tänka på som tjej... Man lever och beter sig precis som i Sverige. Hoppas resten av inlägget räcker som tips!

Kan du visa allt du köpte/shoppade? [...] Då menar jag allt. Inte bara kläder, utan godsaker, smågrejer osv. Är nyfiken på vad de har där :)
- Sorry, men allt är uppackat (och uppätet) för länge sedan. Jag shoppade inte så mycket som jag trodde att jag skulle. De kläder jag har köpt kommer ni att se på bloggen för eller senare, och mycket av det jag köpte var presenter till familj och vänner. 

Undrar även hur ni tog er från stad till stad samt hur ni hittade till alla ställen haha, använde ni karta, gps eller skyltar?:) 

- Vi hade GPS i bilen, annars använde vi oss av den gamla hederliga kartan. Om det är något jag kan skryta med är det att jag är bra på att läsa kartor och har bra lokalsinne, ibland gick det till och med bättre när jag agerade levande GPS i bilen, haha. Men som sagt så har många städer i USA enkla gatusystem med kvarter och skyltar vid varje korsning. Jag har alltid guideböcker med kartor med mig, också ett tips!

Hej! Måste först säga att jag verkligen ÄLSKAR dina bilder!! Så himla snygga och inspirerande. 
Jag undrar vart ni bodde på olika ställen och hur mycket det kostade och så. Var det dyrt att hyra bil? 
Jag tycker nästan 40.000 lät för billigt för ALLT. Är det verkligen med flyg, transfers, hyrbil, shopping, sevärdigheter, aktiviteter? :) 
- Tack så jättemycket!!! Jag har bara skrivit de hotell som jag skulle tänka mig att bo på igen. Bilpriset har jag också skrivit om. Ja, för allt, per person! Men jag har som sagt lagt ner väldigt mycket tid på att försöka hitta det bästa möjliga för billiga priser. Priset beror på hur man bor, hur mycket man shoppar och hur mycket man äter för. Det är individuellt och därför är det självklart viktigt att ta reda på allt själv. 

2013-09-15

Top of the Rock


Under vår sista kväll i New York besökte vi Top of the Rock för att bevittna ännu en solnedgång över Manhattan. Lika magiskt varje gång. Och jag kan konstatera att jag har a serious thing för storstäder som New York och Tokyo. Eller megastäder, rättare sagt. Det är bara så... häftigt.


Morgonen därpå åkte vi till Newark Airport i New Jersey för att ta flyget till San Francisco. Härifrån såg vi solen gå upp bakom Manhattan, inte en dålig utsikt det heller. Och så fick vi ta farväl av denna underbara stad. But I'll be back soon, I promise. 

2013-09-14

A walk through Central Park


Alla städer bör ha en egen Central Park. End of story. Parken är enorm, man kan gå genom den i flera timmar, och den innehåller allt möjligt från sportplaner till hela skogar och sjöar. Den är också otroligt välskött. Det känns som att Manhattanborna tar en semester från stan här, mitt i staden. Jag tror att de hade blivit galna utan denna park, alla borde ha någon slags tillgång till natur för välmåendets skull. Och samtidigt som de stressande storstadsljuden knappt hörs i parken kan man ändå se höghusen runt omkring, som en slags trygghet.
 
 
Ni känner väl igen restaurangen där Carrie och Mr. Big ramlar i vattnet? Självklart gör ni det. Precis intill tänkte vi hyra en roddbåt tills vi såg den löjligt långa kön. Jag vet inte om det är på grund av att det var helg men vi snackar flera timmars kö.

 
Vi promenerade även runt i Upper East Side, the land of Gossip Girl. Här kan vi använda ordet löjligt om hur många dyra märkesbutiker det finns, lite som att folket här shoppar en väska för 20.000 kr på väg hem från jobbet. Medan jag nynnar på 50 Cents "Window shopper"...


2013-09-12

Brooklyn Bridge

 
Att promenera över Brooklyn Bridge i solnedgång och se mörkret falla över Manhattan är ett måste. De två kilometrarna kändes knappt av när man har en sådan fantastisk utsikt, och denna tid på dygnet är det inte alls lika mycket människor och cyklister på bron som på dagen. På andra sidan bron kommer man till Brooklyn Bridge Park som har ett väldigt fint promenadstråk och platser där man kan sitta och njuta av Manhattans skyline.


Planen var att vi skulle ta en drink på någon rooftop efteråt, närmare bestämt uppe på Standard Hotel i Meatpacking District som jag hade blivit tipsad om. Men vi blev hungriga och gjorde ett besök på Vapiano först. Klockan hann bli elva, och jag började undra om vi skulle komma in - jag visste inte om de tog inträde eller lista efter en viss tid, jag visste bara att det var en bar. Vi bestämde oss för att ändå gå dit, trots att vi var trötta, och tur var väl det...

 
För vi hamnade HÄR! Efter att ha irrat runt lite ställde vi oss i en kort kö där alla framför oss blev nekade. Vi hörde att kvinnan bredvid vakten upprepade för folk "no, it's a private event after 11, you can't get up". Och jag drog i Jasmin och sa att det inte är någon idé att försöka, "vi vänder om", men plötsligt stod vi framför henne, och jag vet inte vad jag sa men hon visade oss in till hissarna. När vi kom upp trodde jag att vi hade hamnat på Blair Waldorfs fest.


Det var tydligen Le Bain. Ena sidan var den lugnare delen med en stor bar, en flygel och lagom fulla, minglande människor. Där kunde man gå upp till den lugnare delen av rooftopen, med soffor och liggstolar, och hela Manhattan framför sig. Och därifrån såg vi att det fanns en lite "vildare" del på andra sidan.


Så vi gick dit och möttes av en nattklubb. Jag har aldrig varit på en nattklubb med en utsikt som denna. Vi kunde fortfarande inte riktigt förstå hur vi hamnat här efter att ha varit inställda på att ta en drink och gå hem och sova. Och som att det inte var nog fanns det även...

 
...A freakin' pool. Mitt i klubben. Vi höll nästan på att ramla i! Dock badade ingen så jag antar att folk fortfarande var för nyktra för att ta ett dopp.


Sa jag att jag älskar New York?



Lana Karat, 22 år, bor i Stockholm men är ursprungligen från Bosnien. Studerar tredje året på arkitekturprogrammet på KTH.



INSTAGRAM




TWITTER